Singel förevigt?

Tycker du ska ta det lugnt. Gå ut och festa och ha det roligt. Du är bara 26år.

Jag känner såå igen mig.

Börjar också bli less på att inte hitta nån vettig. Är inge fel på mig heller, vad jag vet eller får höra, många säger jag är ett kap. Ser bra ut, har barn, pluggar osv. Men tamefaan att man är ensam iallafall. Börjar tro det är nå fel på mig! Är 23år. Nånstans är ju felet liksom.

Börjar känna mig stressad och känner som du, är jag sista jävla singeln eller? Haha...
Alla går in i förhållanden, får fler barn åså, men jag står här ensam än!! Whyyy?!

Hatar er människor som tycker synd om er själva och gnäller som snorungar. Buhu,, jag är ensam och ingen vill ha mig. Oj vad synd det är om mig. Skärp er! Ni tar era liv för givet och tror att allt kommer bli så bra när ni får en partners. Vilka krav ni ställer på eran framtida partner, att han ska få er att må bra. Fokusera på era egna liv och ser ni något ni gillar ta initiativ istället för att vänta på att någon ska göra det! ! !  Alla verkar ha bråttom med allt och alla jämför sig med alla. Inte undra på att förhållanden fallerar och inget håller i längden när ni bara rusar in i förhållanden där ni nöjer er med varandra bara för att inte vara ensamma.

Ts...
Det är ju underbart att vara själv.
Ja ibland kan man sakna närheten osv...men vafan inget gnäll och man behöver anpassa sig ett skit till någon.
Vill jag vara tråkig, ja då kan jag vara det i veckor...månader...ja år om så skulle vara.
Nu var det vara ett uselt exempel men passa på och njut istället som jag!

Flashbulb, vill faktiskt bara säga tack för ditt inlägg. Eller din käftsmäll. Jag behövde den ikväll. Sitter just nu och tycker lite synd om mig själv, det kommer över en ibland när man är ensam. Men precis som du säger så är det inte ett dugg synd om oss singlar. Att hänga upp sin lycka på en framtida partner är helt galet. "Bara jag träffar nån blir allt bra" är nog det mest naiva och dumma man kan tänka. Jag är fullt kapabel själv att göra mitt liv awesome, partner eller inte. Innan man lärt sig att uppskatta sig själv och ansvara för sitt eget välbefinnande kanske man inte borde träffa nån helt enkelt.

När jag slutade leta så dök guldkornen upp. Dock har jag börjat trivas med singellivet så pass, att jag blåst av alla relationer. Jag orkar inte med alla "måsten" det medför. Jag vill kunna vara fri närhelst jag vill. Jag är också 26 år.

Hej. Har bara varit single I år. Klagar inte. Har mycket att göra ändå. Är trevlig mot de flesta.
För 2 år sedan när jag var I förhållande så kom jag I samspråk med en kvinna. Hon hade något besvär så jag mejlade en läkares kontakt uppgifter till henne. Efter det ingen kontakt.
Hon tog kontakt med mig för en månad sen. På söndag ska jag på min andra date med henne.

Vad jag vill saga är att var social, hjälpsam. Det som hander det hander.

Jag är 42. Har aldrig haft ett förhållande. Jag hoppas att jag en dag ska träffa rätt tjej. Men jag får också vara realistisk. Det kanske inte kommer ske. 

Jag är 36 år singel kille utan barn. Ena dege ntrivs man som singel o kan inte tänka sig nått annat, nästa dag saknar man den rätta kärleken o någon att planera framtid med, sen nästa stund saknar man bara närheten o allt det där. 
 Ja kärlek är verkligen svårt;) Men vad livet är härligt ändå;)

Halka in på denna tråd och kände så extremt igen mig i det du skrev. Är 25.

Hur har det gått för dig ? : )