Min mamma är dement. Sorgen är svår! Fler?

Min farmor har någon typ av demens. Hon hittar på (i hennes värld är det ju sanning) den ena historien efter den andra om att grannar övervakar henne och är inne i hennes lägenhet och gör saker. Andra historier är att någon har rakat av hennes ögonbryn (hon har inte haft mycket till ögonbryn på många år). Någon gång hade "några" bytt ut hennes ena arm så den var ju inte riktig...
Jag besöker henne aldrig själv utan bara när mina föräldrar är med så vi är fler som kan hålla samtalet igång kring annat. Det går ofta bättre när vi pratar om annat så att hon inte hinner "trilla in i" sina fantasier.
Men det är tungt att se sin anhörig gå in i en sådan värld. Man vill ju ha de som de alltid har varit. Jag har alltid kännt mig väldigt nära min farmor (och även farfar) och de har varit ett bra stöd under tiden mina barn var små. Nu gör det så ont när barnen ibland frågar om min farmor och farfar fortfarande lever... Vi träffar de inte så ofta, tyvärr fast vi bor på samma ort.
Jag är 38 år och min farmor är 84 år.