Är min son en psykopat
När min son var fem år gammal såg jag en förändring i hans beteende. Jag kontaktade BUP. Inget kom fram. När sonen var 7 år gammal så larmade skolan. Då hade han gjort avancerade sexlekar med dockor. De anmälde och jag gjorde likadant. De pratade med sonen och de pratade med mig. De sa att han förmodligen hade blivit sexuellt utnyttjad av en man eller så hade han sett mig i action så att säga. Det sistnämnda var helt uteslutet då jag levde ensam med mina tre barn.
Under denna tid hade sonen kontakt med sin biologiska pappa. Han fick träffa honom hemma hos mig. En dag när han hade barnet själv så mötte jag sonen hemma på gården en kall vinterdag och hans pappa hade stulit halva mitt hem och slängt ut honom på gården,
Trotts detta så har sonen velat ha kontakt med sin pappa och har haft det fast jag inte har gillat det. Innan sonen blev 18 så förbjöd jag sonen att ha kontakt med sin pappa och det på grund av att det kom fram att han var en dömd pedofil. Mina tankar gick tillbaks till då sonen var 6 år gammal. Kunde det vara så att den man som troligtvis gjorde övergrepp på min son var hans egen pappa?
Sonen har haft ett konstigt beteende under sin uppväxt. Han har stulit och han ljuger som en häst travar. Man vet aldrig när han pratar sanning. Han blev satt på utredningsställe och de kom fram till att han hade ett sexuellt avvikande beteende. Han tänkte bara på sex och vad han än tittade på associerade han till sex. Han var 13 när han hade sex för första gången och fast han idag är 20 år så har han gärna sex med andra fast han har ett fast förhållande. Skulle det komma fram så ljuger han och blir arg på sin flickvän och menar på att felet ligger hos henne.
Han har slagit och sparkat mig under sin uppväxt. Han får starka aggressioner och vet inte hur han ska handskas med det. Han har gått på terapi men slutade när han själv kunde avgöra om han behövde. Naturligtvis så behövde han inte det tyckte han men jag tycker annorlunda.
Han saknar empati känns det som. Han kan såra andra utan att bry sig. Ju mer man gråter ju mer trycker han på de ömma knapparna. Nyårsdagen så blev han arg på mig för att jag sa till honom att det inte var okej att sparka sin syster så som han gjorde. Jag sa att det inte blev någon film och han blev förbannad. Det hela slutade med att han slog i sönder vår fönsterruta men innan dess så hade han kallat mig för en massa och var riktigt hatisk.
Nu har det kommit fram att han slår sin sambo. Han slog henne i ryggen så hårt så att hon går på smärtstillande som inte hjälper. Jag fick veta detta i lördags och jag vet inte vad jag ska göra. På natten i lördags så var han så hatisk på flickvännen och det för att han hade tolkat en mening som hon sagt på ett helt fel sätt och det spelar ingen roll hur mycket hon sa att det var inte så hon menade. Jag gick emellan för att hindra att hon fick sig en smäll. Jag var livrädd men visade det inte. Han skriker och är hotfull. Men mitt i allt detta så gråter han och bedyrar vad han har gjort (snälla saker) och det hela går ut på att det är synd om honom för hans flickvän har sagt si eller gjort så. Fast hon inte har gjort det. Hans verklighet stämmer inte överens med verkligheten.
Jag har läst om psykopat och det stämmer överens med honom. Men jag vet inte. Jag vet inte hur jag ska göra heller. Har pratat med sonen o sagt att han behöver hjälp innan något sorgligt händer men han har inga problem tycker han.
Är min son en psykopat?