Hej
Vi försöker nu få till nr 2. Är inne på andra försöket, stimuleras med menopur för att få en ägglossning, men gör sen "jobbet" själva. Hittar inte alls många trådar om såna som använder menopur eller puregon endast för ägglossningsstimulering, utan att sen gå vidare till IVF.
Skulle vilja byta lite erfarenheter eller helt enkelt följas åt med någon annan, om det finns någon där ute som är i liknande sits??
Tjockisbullen:
Ja hösten får gärna börja fint! Sitter här och väntar på en styck sambo så vi kan mysa lite...
Tänk om. Jag kan bli så ledsen, vid den här tiden skulle jag haft 1 barn och ett på väg enligt "min planering". Fuck planering..
All lycka till oss !!
När ska du testa?
Melissa: Bim var idag, så kom en dag för tidigt bara.
Det var femte försöket.
Börjar bli så less på detta nu. Jag börjar på riktigt känna mig deppig. Igår var första gången som jag grät när jag pratade med min sambo på vägen hem och berättade att mensen kommit. Känner mig fortfarande helt urlakad på energi.
Jag börjar bli rädd att vi aldrig kommer lyckas.....
Attlängta01
Jag kan inte annat än att hålla med. "varför GÅR det inte??!!" är en väldigt frekvent tanke här borta. Det som från början var kul, spännande och hoppfullt är för mig nu bara ångest och en känsla av att det aldrig kommer få bli vår tur.
Just nu är jag tacksam över att ha en sambo som jag älskar och som vill ha barn,
Annars är det ganska skralt på tacksamhetsfronten.
Hur tar din sambo det? Är han ledsen utåt?
Oj vad det är aktivitet i den här tråden; man hinner ju inte med! Jag förstår verkligen hur ni känner er! Den där deppigheten och hopplöshetskänslan hade jag SÅ mycket när vi försökte med vårt första barn. Vi försökte i tre månader på egen hand, men då jag bara har mens 1-2 ggr/år fick vi hjälp hos gynekolog nästan direkt. Körde med Proveratabletter i typ ett år. Fick aldrig ägglossning av det. Sen skickade gyn vidare mig till Sophiahemmet och jag gjorde hormonstimuleringar där i ett halvår (tre cykler). Fick ÄL men det "tog" aldrig. Nu började jag ställa in mig helt på att vi inte skulle få några barn. Men sen fick vi brev från Karolinska i Huddinge i juni, och i augusti gjorde vi äggplock och insättning (IVF alltså) och blev gravida på första försöket! Min son är snart 1,5 år nu. Så ge inte upp, tjejer! Även när det känns som mörkast kan det bli en solskenshistoria! Hur cliché det nu än låter.
Nu har vi försökt i drygt ett år att få en tvåa och mitt hopp börjar också sina. Har blivit gravid två av tre IVF-försök (det ena blev dock ett missfall). Har blivit gravid noll av 6-7 hormonstimuleringsförsök på Sophiahemmet. Känns som att min kropp behöver IVF för att det ska gå, men vi har inte råd. :( Och jag började på en universitetetsutbildning igår så jag kommer inte ha jobb på minst 3,5 år heller. Så länge vill inte jag vänta. Håller i alla fall tummarna för att vi alla får "bullar i ugnen" under 2014!
Vattenlilja, jag skriver mkt när jag är deppig : (
Har din mens kommit ännu? Tänkte att vi kanske kan följas åt den här gången : ) Jag ska börja spruta på fredag.
Jo, jag har ju en solskenshistoria hemma, så jag vet att det kan gå. Jag försökte med tabletter, sprutor, insemination, ivf med mitt ex i över tre år. Lyckades få ett MA av alla försöken.
Sen träffade jag min sambo och då lyckades vi på första omgången hormonbehandling, alltså så fort jag fick en ägglossning.
Nu börjar jag dock bli rädd att det verkligen bara var en lyckoträff den gången. Då jag vet att jag försökt länge länge innan, utan resultat.
Melissa: När jag träffade min sambo så visste inte ens han om han ville ha barn, ironiskt va ; ) Sen fick vi vår lilla son och han avgudar honom. Men sen ville han inte ha fler. Det ville dock jag. När vi började försöka i jan. var han fortfarande lite osäker på om han ville. NU vill han dock ha syskon. Men han skulle inte lida av det på samma sätt som jag skulle om vi inte kommer lyckas. Så nej, han är inte ledsen på samma sätt som jag. Han ser mer ett syskon som bonus. Han lider mer av att se mig längta och bli så ledsen.
Hur är det för din man?
Attlängta01:
Min sambo är om omöjligt ännu mer barnkär än vad jag är. Så han tar det väldigt hårt. Spär nästa på min deppighet, att inte kunna "ge" vad han helst av allt vill ha (även jag såklart). Vi pratar mycket om första året för bebisen, hur vi ska dela upp det, hur det kommer kännas, att barnkläder på polarn och pyret är skitdyra etc. Fast just nu känns dessa samtal lika realistiska som "vad skulle du göra om du vann 340 miljoner?"
Tog älsprutan igår 15:00 och vi mös runt 21. Ska mysa runt 21 idag också. Nu är jag bara sjukt nojig, för igår en timme efter sprutan kände jag som älsmärtor.
Så tänker att med min vanliga tur hann väl ägget lossa och dö innan där hann in en simmare eller två. SUCK.
Så, släpper ägget ca 36 timmar efter eller INOM 36h...? Skulle ju vara jäkla osis om det släppte långt innan vi hann ligga. Sak samma.. ska mysa på ikväll, fortsätta tempa och se när den höjs. Vet du/ni hur långt efter äl ni får förhöjd temp?
attlangta01: Näe, min mens lyser med sin frånvaro. Blir så jäkla irriterad. Nu är det 13-14 dagar sedan jag tog första Proveratabletten. Visserligen har det tagit upp till 20 dagar för mig innan, men de senaste gångerna har mensen kommit dagen efter sista tabletten så jag förväntade mig liksom det nu med. Vill bara komma igång med sprutorna! Men vad skönt ändå att du snart får börja igen! På't igen bara, det är väl den inställningen man får lov att ha.
melissa8601: Jag har aldrig tempat så jag vet inte. Eller jo, i somras, men gav upp efter ett par veckor för min temp gick upp och ner från dag till dag. Men det är säkert lugnt med ditt ägg! Jag tror inte det brukar släppa så snabbt. Det finns ju också de som inte fått ägglossning förrän många dagar efter att de tagit ÄL-sprutan, så man kan aldrig veta säkert. Men ca 36 timmar tror jag är det allra vanligaste.
Angående sambos och deras barnlängtan då... Min sambo har aldrig varit särskilt barnkär. Han tycker inte illa om dem, han är bara obekväm runt dem liksom, vet inte hur han ska bete sig. Hos honom fanns ingen längtan att få vårt första barn, och inte det andra nu heller, men han har inget emot det, eller vad man ska säga. Det är en naturlig del av livet i hans ögon, han har alltid varit inställd på det, men det är inget han personligen längtar efter. Om ni förstår hur jag menar. Visst önskar jag att han skulle längta lika mycket som jag, och dela min kämpaglöd, men nu är det inte så. Å andra sidan är det ju bara jag som måste göra allt (VUL, sprutor, ev. graviditet! etc.), så det är väl tur att det är jag som har glöden och inte han. ;) Han har aldrig direkt haft problem med att prestera heller, och det kanske just beror på att det inte är någon stor grej för honom. Han åker aldrig iväg i jobbet heller så han finns alltid "till hands" kvällar och nätter om det behöver sexas. :P Där har jag tur, förstår jag nu när jag läser om era karlar som kan vara iväg ibland.
Hej tjejer! Hur går det för alla? Jag har nu sprutat i 6 dagar med gonal-f 37,5 ie, ska in på vul på torsdag och eventuellt spolning. Har mått sådär på sprutorna, illamående, kallsvettig, molvärk och sen riktigt tråkigt humör, och mycke huvudvärk. Har dock känts lite bättre idag. Har väl inga större förhoppningar för vulet, känns som jag har så otroligt låg dos.
sen är det en annan grej jag oroar mig över, ser att ni diskuterat att många av era sambos är borta på jobb. Och det är ju även min ofta, men det blir bara måndag-torsdag, vilket betyder att det är ju faktiskt bara 3 dagar, måndag-onsdag , vi inte kan ha sex. Vet ni hur det går då om jag får till en ägglossning och han är borta 3 dagar?
Usch att man ska behöva gå igenom sånt här!! Vill bara spola fram tiden och se om det funkar eller ej!
Hej EnBoll (haha najs namn)
Här är det nu väntan som gäller. Mös sista gången igår kväll men ska försöka mysa lite i övermorgon också, för att säkra lite samt att det är gott att ha sex utan prestationskrav. BIM borde vara om 2 veckor. Provade ochså en tablett bisolvon i tisdags och igår, vette fan om jag tror på det men men.
Har också sprutat 37,5, då tog det mig 18-19 dagar att få fram ett ägg. Med 75 IE tar det nästan alltid 11 dagar. Angående om din man är borta 3 dagar, du skulle kanske kunna få ta ägglossningssprutan någon dag senare? På SH rekommenderar dem sex 2 gånger inom 36h efter man tagit ägglossningssprutan.
Jag har ett problem, blev arbetslös för några dagar sedan, kanske har ett jobb på G som innebär mycket ansvar och minst 50 resdagar om året, till Asien. Alltså, jag känner mig så tom och förvirrad. Kan man ta ett sådant jobb när barn är prio ett? Säg att jag , ta i trä, blir gravid denna gång. Då kommer jag börja på jobbet när jag är i vecka 4-5. Svårt att högprestera när man kanske mår som sämst.
Skulle ni tagit en hög chefspost eller satsat på något "lite enklare" med tanke på barn?? Och om det inte tar sig denna gång..eller nästa, hur länge kan man hålla livet "on hold"? DAMN LIFE
Melissa8601, vad spännande! Men denna väntan blir man ju tokig på! Hoppas verkligen det blir nått för er denna gång!:)
Men vad härligt att höra att det iaf blev ett ägg på 37,5, då kanske det inte är helt lönlöst med den dosen då, även om man får vänta lite längre på ett ägg :)
Har inga råd angående jobbet, men rent spontant känns det ju som att man borde satsa om man hittar ett fint jobb, man vet ju aldrig när det tar sig!
Själv är mitt liv på paus nu, skulle ha tagit tag i att söka högskola så jag slipper allt med detta jobbet. Men det är då jobbigt att ta tag i saker nu i samband med det här..