Det kan vara så...ganska troligt...men vet inte... 
Jag har ännu inte testat mig då BIM är på söndag o egentligen är det kanske dumt att skriva här...(äh, vidskepelse...!)
Men är det som jag tror har jag BF 2 nov
Men grattis till dig!! 
Kunde inte hålla mig, det är inte lätt att låta bli när man har ett test hemma som bara ligger där å "ropar" 
Tycker jag har väldigt få gravsymtom och undrar bland om livet är kvar därinne... 
Jag misstänkte att jag var gravid då jag plötsligt fått tungt att andas (hade tungt att andas förra grav), fick lite finnar samt att mina spottings var klart mindre och upphörde fort.
Andningen går nu lättare och finnarna är på väg bort... kan känna av ett visst illamående ibland och ibland lite molvärk i livmodern men det är bara det.
Har vissa temperaturomslag i kroppen med växlande mellan kall och het men det känns inte direkt som något tydligt gravsymtom...
Har ni mycket/tydliga symtom?
Jag är bara i 4+2 iofs...
Är det någon här i tråden som redan har ett november- eller decemberbarn som vill berätta hur ni upplevde att få barn i dessa mörka månader?
Det var nog mest avsaknaden av dagsljus som jag tänkte o det har du ju rätt i Jimps, att det blir lättare att ta sig ut i det lilla ljus som är på dagtid!
Har väl funderat oxå kring påståendena (myterna) att barn födda första halvan av året blir mer "framgångsrika", har lättare för sig i skolan, mm...
Annars är det väl mest väntan på olika åldersgränser som blir mindre kul...fast efter ett antal år så vänder det ju, då kan man vara yngre längre än sin kullkamrater...hihi!
Här går jag i mitt "Limbo-land". Mina få symtom jag hade försvann för en vecka sedan ungefär. I lördags började jag få bruna blödningar (varje dag sedan dess), inte mycket men dock synliga och kräver trosskydd. Jag känner mig inte gravid för fem öre.
Igår köpte jag med mig ett gravtest (CBdigital) för vad brukar starta mens bättre än ett sådant men det hade ökat till Gravid 2-3 så ingen bekräftelse på MF där. Är 5+2 idag.
Var förbi BM i morse och fick där testa med deras mindre känsliga tester och det visade svagt positivt. Hon skickade med mig några test hem och jag skall testa igen på fredag för att se om det ökar...
Känns mycket frustrerande, för om det är ett MF vill jag ha ut det så fort som möjligt, hade ett MA för drygt 2 år sedan och det gick jag med i fyra veckor innan jag fick driva ut det med medicin.
Cesso79; då verkar du ändå ha en hel del symtom, det är bra!! Men förstår din oro!
Jag håller tummarna för dig!!
Själv känner jag inte ens några ömma bröst. Är trött men har så varit en längre tid med avsaknad av ljuset, barn, hundar, hus o jobb... you know!
Jaja, bara tiden kan utvisa...
Tydligen är CB inte alls så säkra på att visa hur långt gången man är som de själva vill påskina...
Om man letar upp hur hcg-nivåerna normalt ligger dessa första veckorna så är det ju grymma variationer på vad som är normalt
Du verkar ha jättemånga symtom som vittnar om att allt är bra!
Hej! Jag vill gärna vara med! Plussade igår och är idag på 4+5. Det är första barnet och vi är så lyckliga att vi verkar "funka". Det har nämligen varit en stor oro för mig. Jag förstår inte allt som sägs här, vad betyder VUL? När är det lämpligt att kontakta barnmorska och "skriva in sig" ?
Oh well. Har precis kommit till Gotland där min man jobbar. Båtresan var sådär - det blåste och min kropp började stöta ifrån sig the bub precis när vi lämnade Nynäshamn. :( Så nu sitter jag här med fötterna i ett varmt fotbad och min man redo för att trösta mig.
Skönt att du inte är ensam i allt elände o att båtresan är över! Kan inte varit roligt att det hände där!
Jag har sovit uruselt hela natten o drömt oroliga drömmar.
Jag väntar inte längre, jag kommer ringa 1177 o att få komma in till lasarettet för att ta hcg-prov så att man på måndag när vardagen börjar kan ta nytt o vidta åtgärder om det är som jag är orolig för; ett utomkvedes. Igår började jag få ont lite nu o då på vä sida. Det tillsammans med mina bruna flytningar o avsaknad av gravsymtom samt svaga gravtestet från BM. Jag vill verkligen inte riskera att bli av med en äggledare!
Det är väldigt tidigt ännu och mycket kan hända. Som flera här inne redan har fått känna på. Jag tycker att det är svårt att veta "hur mycket" jag ska glädjas över plusset. Det är min första graviditet och jag har längtat i flera år efter det här. Samtidigt som jag vill skrika ut att jag är gravid till alla jag kännet är jag rädd att nåt ska hända.
Dessutom finns det väl ingen som är så uppfylld av allt som händer o som skulle orka prata om det så mycket som vi gör!
Mitt i eländet känns det nu bra. Det var inget utomkvedes
Graviditetsresterna satt i livmodern och äggledarna såg fina ut. En 5-6cm stor cysta hittades på ena äggstocken och kan ha varit den som gjort ont. Den tros vara graviditetsrelaterad och jag skall på återbesök om 6veckor för att kolla att den försvunnit. I morgon genomgår jag en cytotecbehandling ( igen ) för att få ut allt, sedan hoppas jag att allt blir redo för nya försök.
Lämnar er här och önskar er alla lycka till! 