Är jag egoistisk/elak som ens funderar på spermiedonation??

Vi är ett par som försökt få ett gemensamt barn i 5 år.
Ska snart inleda vår 4e ivf och har köpt 3pack.
Inget "fel" hittas men dom misstänker att vi helt enkelt inte matchar varandra. Jag har ett barn sedan innan och en abort i bagaget. Så gravid kan jag bli...

Periodvis har man väldigt mörka tankar och inget ser ljust ut eller är roligt. Jag är livrädd för att inte lyckad med någon av dessa försök och jag tror inte att jag då orkar mer...
Tankarna går för mig nu åt donation. Spermiedonation då detta är "enklare" och billigare, samt utan hormoner i mängder för mig.
Har inte tagit upp detta med sambon. Ingen aning om hur han skulle reagera.
För mig är inte dnat viktigt utan att jag får ett barn ihop med honom är det viktiga.
Vill inte få svar om adoption och dyligt då vi inte har det som ett alternativ.
Vill bara veta om jag är:
Ensam med sånna här tankar
Och om jag är en elak människa som funderar som jag gör?