Hur vanliga är respektive smärtlindringsmetoder?

Jag har inte sett någon statistik, men alla jag pratat med som fått epi under sin första förlossning har bett att få det under nästa med. Jag var rädd för epidural eftersom den kan stoppa upp förlossningen så att man måste få värkstimulerande dropp. Under första förlossningen fick jag pinvärkar, vilket innebär att man har jätteont även i värkpausen och att värkarna är verkningslösa, dvs de gör ingen nytta utan bara ont. Efter 16 timmar med regelbundna värkar var jag öppen 2 cm och hade haft konstant smärta i ca 10 timmar. Då fick jag epi, sov och åt lite och sen startade de förlossningen med värkstimulerande dropp.
Prata med din BM och be henne prata igenom de olika smärtlindringarna med dig så att du kan ta ställning till vilka du kan tänka dig att använda. När det väl drar igång kommer ingenting att vara som du förväntat dig så då är det bra att du har tänkt ut några alternativ.
Lycka till!

Under min förra förlossning var jag orolig för epidural och provade akupunktur och lustgas. Det sistnämna hjälpte en del, men inte tillräckligt och värkarbetet förde mig inte vidare, utan " fastnade" när jag var cirka 8 cm öppen. Bm förklarade att jag spände mig för mkt och rekommenderade epidural. Jag lyssnade på henne. Smärtan försvann, jag kunde slappna av å öppna mig de två sista centimetrarna. Jag är väldigt nöjd med mitt beslut!

Det heter inte epi utan Eda alt spinal. Skillnaden är att Eda kan man fylla på och läggs i hålrummet i ryggen och man har en slang därifrån. Spinalbedövning ges med en spruta och ges bara en gång och håller några timmar. Den läggs i spinalen och bedövar omedelbart.

Tack för era svar.
Men visst är det lite konstigt att det är så svårt att få fram statistik i ämnet! Är så svårt att basera sitt val på enskilda förlossningsberättelser tycker jag, skulle vilja ha en bredare bild.

Varför vill du ha just statistik att basera ditt val på? Jag är bara nyfikenð???

Nja jag vet inte om jag kommer basera mitt val på statistik. Men jag är intresserad av den. Jag har helt enkelt ingen aning idag om det är 10 % som använder Eda eller 90 %. Eller om 2 % föder helt utan smärtlindring eller om 90 % gör det. Och samma sak med sterila kvaddar, bäckenbottenbedövning och övriga metoder.

Jag kommer inte välja den metod med "bäst" statistik bara för att den ligger i toppen. Om jag nu ens får reda på vilken det är. Men det är möjligt att jag skulle välja bort en metod som inte används så ofta för att jag skulle anta att det finns en anledning till att den inte är så vanlig.

Testat att googla? ;)

Här

Hittar du statistik från 1973-2012.

www.socialstyrelsen.se/publikationer2013/2013-12-16

EDA verkar funka för vissa, men inte andra. För mig funkade det inte ett jota, utan försvagade bara värkarna och förlängde värkarbetet. Jag kommer inte att ta det igen och håller inte alls med om att "alla som tar det väljer det igen". Ser jag till de mammor jag känner som tagit det, så är det hälften som tyckt att det var bra och hälften som aldrig mer vill ha det.

Första förlossningen kom jag till med inställningen att jag ville ha ALL smärtlindring som fanns. I slutändan var det absolut inte det tunga artilleriet som funkade, utan att bada, ha vetekudde, TENS, massage, andas och lustgas. MEN framför allt inställningen att jag skulle känna efter och följa med i vad kroppen gjorde. Lita på att kroppen vet, helt enkelt. Sen lyssnade jag så gott jag kunde på barnmorskorna som varit med om fler förlossningar än jag.

Barnmorskorna hade stenkoll på mitt förlossningsbrev och föreslog smärtlindring utifrån hur väl de såg och hörde att jag klarade av värkarbetet och vad jag hade önskat. De var superproffsiga och rara. Jag kände mig lugn och trygg trots att jag hade sjuhelvetes ont. De missade förvisso att jag öppnade mig från 2-10 cm på under 2h, men det brukar å andra sidan ta 0,5-1 h per cm, dvs 4-8 h, så de fick en liten överraskning när mitt vatten gick med första krystvärken.

En häftig grej var hur otroligt stark jag kände mig. Att det liksom tog över all oro och jag kände mig mäktig. Efteråt var jag helt rusig av adrenalin. Snyggast, starkast, coolast och med finaste ungen och mannen i hela världen. Sen skulle vi hem och så såg INGEN hur jäkla awsome jag och min lilla familj var. "Hallå! Hela världen är ny! Hur blinda är ni?", ville jag yla.

Så: du har något sjukt fantastiskt framför dig. Ja, det kommer att göra ont, du kanske ber om att bli avlivad som jag, men kanske också att få göra det igen i samma stund som det är över. För varenda sekund av smärta är en sekund som du jobbar dig närmare barnet. Eventuell ångest trycker man in hårt, hårt med naglarna i sin älsklings hand