Vad önskar ni som har flera barn att ni visste/skulle gjort annorlunda första gången ni blev gravida?

Att jag inte hade lyssnat på barnmorskan som sa att det var normalt att ha ont i ryggen som gravid. Och istället gått till sjukgymnast/massage och fixat den.

Att jag hade slutat dricka mjölk direkt när sonen kräktes efter varje matning och skrek dygnet runt och hade ont i magen. Istället för att lyssna på barnmorskan som sa att det var normalt att bebisar skriker.

Att jag hade köpt en bröstpump och pumpat i tid istället för att få mjölkstockning. Istället för att lyssna på barnmorskan som sa att det var dåligt att pumpa i början för att brösten måste få ställa in mjölkproduktionen.

Att jag hade legat kvar i sängen istället för att springa ut på långpromenad dagen efter förlossningen när jag fortfarande far full av adrenalin och tyckte att jag mådde jättebra. Hade stygn som gick upp...korkat.

Att jag inte hade lyssnat så mycket på alla som sa att det skulle göra så ont att föda barn. Ägnade hela förlossningen åt att vara livrädd för att det skulle göra jätteont, den stressen gjorde nog att det drog ut mer på tiden och det blev aldrig så hemskt som jag trodde, bara skitjobbigt att inte få sova på 30h.

Att jag hade köpt hem fler blöjor då det första paketet tog slut på ett dygn, mitt i natten.

Att jag hade struntat i att försöka få ungen att sova själv i spjälsängen och bara låtit honom sova bredvid mig från början.
 
Att jag hade undvikit att föda i Stockholm, på sommaren. Första sjukhuset var fullt, andra likaså. Fick vänta fem timmar på att komma in på förlossningsrummet.

Saker som jag var glad att jag gjorde:

Gick på profylaxkurs och lärde mig andning och avslappning. Det blev räddningen när inga former av smärtlindring funkade och jag inte fick epidural. 

Köpte en medicinboll att sitta på när jag kom hem, för allt annat var jäkligt obekvämt.

Tack så jättemycket för att du ville dela med dig jättekram till dig.

Jag är 39 och gravid i v35 med barn nr 3.

Ett av mina råd är att låta pappan vara delaktig från första början så att bebis känner lika mycket trygghet med er båda. Vi gjorde så att jag ammade och min man tog bebis direkt därefter och lät bebis sova på hans bröst för att bebis också skulle tycka att det var lika bra att vara hos pappa. Jag ammade på nätterna och min man bytte alla blöjor(när han var hemma).

Jag använde Eda under förlossningen och kan trots alla skriverier om detta rekommendera det. En förlossning är jättejobbig och gör ont. så var inte rädd för att använda hjälpmedel.
Amningskudde tyckte jag var jättebra att ha, ger bra avlastning för ryggen.

Jag har alltid börjat med napp efter 2v, bebisar har ett enormt sugbehov och hur mysigt det än är att amma så blir det jobbigt att sitta med bebis fast i bröstet dygnet runt.

Bodysar med knäppning längst hela sidan är bäst. Då slipper man trä kläder över huvudet och böka när dem är nyfödda.

Köp gärna en barnvagn med svängbara hjul i fram eller bak, det underlättar enormt när man ska in/ut i affärer m.m.

Det var lite smått och gott! Lycka till

Tack så mycket jag lär mig massor :) Hoppas allt går bra för dig också trots du är "rutinerad".

Hej och grattis till graviditeten!!

Jag önskar att jag hade vetat vilket enormt sugbehov bebisar har. Speciellt i början. Det är att ställa in sig på 24/7.

Önskar också att jag hade litat mer på min magkänsla än på "alla andra". Du vet, släppt idéer om hur det bör eller ska vara. Lutat mig tillbaka och tagit dagen som den kommer. Rädslan för att vissa saker ska bli ett beteende eller mönster i framtiden var stor. Med andra barnet kunde jag släppa det och allt blev så mycket bättre. I dagarna ska jag få mitt tredje barn. Min enda plan är att njuta och göra det som genuint känns bra i mammahjärtat.

Ang Eda så håller inte jag med ovanstående skribent. Forskning visar att alla interventioner riskerar att föra med sig ytterligare interventioner. Dagens medicinska kunskap är enorm och fantastisk och den, tycker jag, att man ska använda när behov finns. Att föda barn är helt fantastiskt! Eda är inte riskfritt.

Lästips: föda utan rädsla av Susanna Heli

Www.fodelsehuset.se

Filmtips: - orgasmic birth

- business of being born

Och sen om föräldraskapet: böcker av Jesper juul och Lars Gustafsson.

Stort lycka till!!

Claudia gbg skrev 2014-04-10 14:13:17 följande:

Hej och grattis till graviditeten!!
Jag önskar att jag hade vetat vilket enormt sugbehov bebisar har. Speciellt i början. Det är att ställa in sig på 24/7.
Önskar också att jag hade litat mer på min magkänsla än på "alla andra". Du vet, släppt idéer om hur det bör eller ska vara. Lutat mig tillbaka och tagit dagen som den kommer. Rädslan för att vissa saker ska bli ett beteende eller mönster i framtiden var stor. Med andra barnet kunde jag släppa det och allt blev så mycket bättre. I dagarna ska jag få mitt tredje barn. Min enda plan är att njuta och göra det som genuint känns bra i mammahjärtat.
Ang Eda så håller inte jag med ovanstående skribent. Forskning visar att alla interventioner riskerar att föra med sig ytterligare interventioner. Dagens medicinska kunskap är enorm och fantastisk och den, tycker jag, att man ska använda när behov finns. Att föda barn är helt fantastiskt! Eda är inte riskfritt.

Lästips: föda utan rädsla av Susanna Heli
Www.fodelsehuset.se

Filmtips: - orgasmic birth
- business of being born

Och sen om föräldraskapet: böcker av Jesper juul och Lars Gustafsson.

Stort lycka till!!

Tack såå mycket :) å lycka till du också :)

Jag önskar att jag hade bytt BM så fort jag kände att vi hade svårt att förstå varann. Jag tyckte att jag var lite väl kinkig men vår oförmåga att kommunicera med varandra kunde ha kostat mitt barn livet. Om du inte känner att hon lyssnar, hör och förstår det du säger, och svarar på ett sätt som du förstår och känner dig trygg med, BYT!

Jag önskar att jag inte hade låtit amningshjälpen övertala mig att försöka själv ett par veckor till utan krävt att få hjälp direkt.

Jag önskar att jag hade klargjort grundregler för mig som nyförlöst med min partner redan i början av graviditeten. att förklara för honom att jag inte vill ha hans mamma sittande bredvid mig på sängen när jag försöker amma mitt barn när jag var sprängfylld av hormoner och orolig och ledsen för att amningen inte fungerade var ingen hit

Det bästa råd jag fick var "Det enda du kan vara säker på när det gäller förlossningen är att den inte kommer att bli som du tänkt dig" Fundera igenom hur du vill att den ska vara och lägg sedan till att du inte kan bestämma själv om förberedelser, smärtlindringsbehov, ställningar och ev hjälpmedel, och lägg upp en plan utifrån det. Läs på om alla smärtlindringar som finns och välj ett par stycken som du kan tänka dig att prova. Vill du försöka utan så satsa på det, men ha reservplaner för allt

Kläder som inte ska träs över huvudet, sparkdräkter med öppning i grenen.

Ät inte röd soppa/kräm under förlossningen, när jag började kräkas trodde jag först att jag spydde blod...

Lycka till!

Jag önskar:
- Att jag hade varit mer kunnig på amning och hur viktiga de första dygnen är. Hade jag vetat det hade den första tiden med vårt första barn varit oerhört mycket enklare. Eftersom han sov större delen av sitt första dygn så fick vi som konsekvens: trött bebis, gulsot, pumpning, koppmatning, jobbiga väckningar, amningsvägningar, pumpning, väckning, koppmatning och så ständigt försöka få jättetrött bebis att amma. Nu löste det sig fint ändå men det ställde till mycket onödigt jobb och onödig oro. Nyfödda ska amma OFTA. Om bebisen inte vaknar av sig själv VÄCK minst var tredje timma gärna varannan. Handmjölka gärna emellan (blir bara små mängder råmjölk - ett par droppar på tesked) och ge på sked för att ge det hela en extra skjuts. Ju snabbare mjölken rinner till, desto enklare blir det.
- Att jag hade sjalat från start. Nu blev vi en "bärfamilj" efter ett par veckor men jag önskar att jag hade varit insatt i sjalvärlden redan från början som med mina två sista barn .
- Att barn utvecklas ENORMT olika första året. Att bvc:s mallar är väldigt generella och att det skiljer mycket på individnivå .
- Att jag tagit mitt första barns sömn med större ro. Vi ägnade väldigt mycket tid till att försöka få vårt barn att sova.....läste för mycket om hur mycket barn "ska" sova.....vilket bara krånglade till vår tillvaro. De två senare barnen har vi liksom låtit sova när de varit trötta. Har fungerat klart mycket bättre .....av naturliga skäl .

Glömde:
Vad gäller förlossning och smärtlindring. Det finns inget facit. Jag har haft tur. Jag råkar ha en kropp som uppenbarligen är extremt samarbetsvillig när det gäller att föda barn. Jag har fött tre barn helt komplikationsfritt och snabbt. Med sista barnet hann vi vara inne på förlossningen i 16 minuter. Totalt har jag sytt två stygn. Jag fick en minimal bristning som de la två stygn på enbart för att den var precis vid urinröret och de ville vara på den säkra sidan.

Jag har enbart använt lustgas (efter önskemål) men jag har alltid varit öppen för allt mer eller mindre om det skulle behövas. Man vet inte innan hur det kommer att bli eller hur man kommer att uppleva det. Det enda jag hade önskat att jag vetat inför första barnet är att lustgas inte ger smärtlindring. I min naivitet med första barnet så trodde jag att jag skulle få smärtlindring när de tog fram lustgasen.....alltså VERKLIG smärtlindring. Nu fungerar det ju inte riktigt så. Lustgas tar bort värsta topparna på värkarna men annars gör värkarna lika ont egentligen. Fick lite småpanik då inledningsvis men lärde mig efter hand. Med andra och tredje barnet visste jag på ett annat sätt vad det innebar och hur det var att föda barn.....och så gick det ruggigt fort.....så då var det inget problem. Men ont gör det....TVEKLÖST.

Appropå att bära....missa INTE det......finns inget bättre än att bära barn.......liten spädis tryggt sovandes vid ens bröst eller glatt tjattrande 2-åring på ryggen :





Jättebra sätt för pappor att knyta an också:





Jag har min yngsta på snart 10 månader i detta nu sovande på min mage. Sista barnet så när han inte vill bäras längre så kommer det att kännas tomt.......men vi har ett par år kvar .