• Äldre 10 Apr 09:52
    33519 visningar
    188 svar
    188
    33519

    varför kan man inte släppa ilskan mot förlossningspersonal en månad efter förlossning?

    weirdo skrev 2014-04-10 09:47:29 följande:
    Jag födde mitt barn mer än en månad sen nu. Jag hade alltid velat ha kejsarsnitt men p g a vestibulit valde att köra vaginalt (det tar bort den brukar man tro). Och kanske av ren nyfikenhet. I alla fall, så gick jag på Aurora och träffade läkare och kurator. Hela paketet! Mer än smärta (d finns smärtlindring för det), var jag orolig över att personalen skulle vägra mig smärtlindring eller ta beslut över mitt huvud.  De lovade att personalen var mycket proffsig och att de tog inga beslut över huvudet, och att jag skulle kunna få både tidig epidural och pudendusblockaden för att ta bort udden av båda öppningskedet och utdrivningsskedet. Att det sen fanns även en spruta man brukar ge när man syr, och den kunde man lägga innan för att inte känna den där svinont av när man spricker när huvudet går ur. 

    Väl där, fick jag epidural i normaltid för förstföderska (vid 4-5 cm), och sen när jag var öppen bad jag om pudendusblockad, men de började skjuta upp det mer o mer o sa "vi får se".. tills det var för sent och jag skrek efter det och var rabiat, skrek efter polisen och hjälp och kände mig enormt utsatt och maktlös och kunde inte gå därifrån. Barnet kom o d var bra med han och jag hade en andragradsbristning så inget märkvärdigt. Jag bedövades endast när jag skulle sys för att jag skrek på dem igen annars hade de säkert skitit i det med.

    Nu går jag runt och hyser enorm agg, får intrusiva minnen, kan inte släppa det, har pratat med typ alla läkare, ringer dem konstant ibland gråter jag förtvivlat på dem, ibland får jag träffa läkare men ingen säger varför. Istället fick jag remiss till psykolog för att hantera detta. Ska det vara såhär!?!? 
    Det är ju jättebra att du fått en remiss till en psykolog som kan hjälpa dig att komma över det här, eftersom du verkar ha ett behov att bearbeta din förlossning.
  • Äldre 10 Apr 10:50
    #14
    weirdo skrev 2014-04-10 10:29:58 följande:
    Vestibuliten, den verkar faktiskt vara borta! :) Jo, jag tror faktiskt att jag behöver släppa det med. Men jag tror också att anledningen därför att jag inte kan släppa det är att det inte finns nån anledning att inte ge en sån blockad. Jag pratade med läkare efter och de sa att det medicinskt brukar inte ges så ofta, men att alla barnmorskor kan lägga en sån (behövs alltså ingen narkosläkare) och att det fanns inget som satt i vägen emot det. Han sa själv att så ska det inte vara, man ska få om man ber om det, eller en riktig förklaring till varför inte så att man inte känner sig överkörd. Den kvinnliga läkaren som jag prata med sa båda "USCH! så där ska man inte göra". Men inga åtgärder tas! Inget som jag vet om. Därför ältar jag det, för att de dära barnmorskor får gå runt och göra så här mot nya patienter förevigt för att de är smågudar som ingen kollar upp. Man är liksom fast i sin kropp och det går inte att stoppa förloppet! Därför tänkte jag kejsarsnitt, så att man möter riktigt proffsiga folk som läkare, i en bransch av vården där smärta återigen inte ska upplevas. 


    Fast vilka åtgärder menar du ska tas?
    Att barnmorskorna ska bli avskedade?


    Jag tror nog inte att du kan räkna med någon, för dig synlig, åtgärd. Förhoppningsvis tas kritiken upp internt dock.

  • Äldre 10 Apr 11:19
    #18
    weirdo skrev 2014-04-10 10:59:34 följande:
    jo precis! inte avskedning väl, alla kan göra misstag, vem jobbar kvar då? Men jag måste känna att e är medvetna av att det var en miss, vad deras "miss"  kostade mig, och att det inte är eller förblir nåt systematiskt. Någons fel måste det ju väl va, jag frågar alltid dem vad jag kunnat göra annorlunda o de säger att jag tog alla de rätta steg. 

    Oxå av det här forumet att döma, verkar det vara många som har likadana "upplevelser" = utsätts för samma övergrepp.Bara att många endast venilerar här, och inte tar upp det med vården lr försöker förstå deras anledningar. Och det mesta skrivs bort som "hormoner" eller även "depression". Ingen tar upp sanningen om varför kvinnor mår dåligt efter förlossningar. 


    Vad har deras miss kostat dig?

    Sen tror ju jag att det finns anledningar till att dom agerade som dom gjorde, jag tror ju personligen inte att det var en "miss" eller att dom gjorde det för att vara elaka.


    På vilket sätt menar du att dom utsatte dig för övergrepp?

  • Äldre 10 Apr 14:06
    #23
    Anonym (Mio) skrev 2014-04-10 14:01:51 följande:
    Sådana "missar" kan kosta patientförtroende. Och utan patienternas förtroende kan vi inte göra vårt jobb. Enligt socialstyrelsen ansvarar sjuksköterskan för att upprätthålla en god kommunikation mellan sig själv och patienten och de ansvarar även för att bemötandet är empatiskt, professionellt och att de ska lyssna till patienten. Idag ska sjuksköterskor arbeta patientcentrerat vilket innebär att man i större utsträckning ska fråga patienterna vad de vill göra istället för att gå på med vad man själv bestämt att de behöver. Vårdpersonal som av egen bekvämlighet struntar i patienternas autonomi skadar förtroendet för vården och det leder till misstro vid kommande sjukhusbesök där personalen får jobba extra hårt för att mildra konsekvenserna kollegan har ställt till med. Att strunta i patientens önskan när det handlar om patientens informerade val om dennes egen kropp är en form av maktmissbruk och övergrepp. Säg att ts kanske har en bakgrund av övergrepp, blir det plötsligt mindre ok att bestämma fritt över hennes kropp då kanske? Och slutligen finns det rejäla rötägg både hos grundutbildade ssk och hos vubade. Sådana som tror att de är allsmäktiga och därför vet bättre vad deras patienter behöver än patienterna själva. Vad dessa människor behöver? - Ett uppvaknande och en utskrift av ICN´s etiska kod för sjuksköterskor samt ett utdrag av kompetensbeskrivningen. Gärna med lite överstrykningspenna över etiska principer.

    Jaha? Varför säger du det till mig?

  • Äldre 10 Apr 15:38
    #30
    Anonym (Mio) skrev 2014-04-10 14:12:42 följande:
    Ja du tycks inte förstå vad barnmorskans "miss" kan ha kostat ts? Du inte ha speciellt bra koll alls på varför ett sådant här agerande från legitimerad vårdpersonal är otroligt illa och att ts faktiskt har full rätt att gå vidare med detta och få en ursäkt. Därför skrev jag detta till dig, i ett tappert försök att banka in lite insikt men jag inser att dörrarna dit är stängda och igenmurade. Trist.


    Det var ju därför jag frågade ts? För att jag inte riktigt förstår.

    Jag har inte någonstans påstått att hon inte ska gå vidare med det, eller att hon inte förtjänar en ursäkt. Jag tror bara att hon inte bör förvänta sig så stora åtgärder eftersom kvinnors uppleverser kring sina förlossningar marginaliseras, och att det finns en norm idag att man bör tåla rätt mycket under och efter en förlossning.

    Om nu ts vill gå vidare med detta så är det (för hennes egen skull) viktigt att bena ut vad som hänt, och vem som utsatte henne för övergrepp, vilken sorts övergrepp. Framför allt är det nog viktigt att först börja bearbeta sina känslor kring det hela, eftersom det kan vara mycket svårt att framföra kritik på ett sakligt och relevant sätt om man själv är mitt inne i en känslostorm.

Svar på tråden varför kan man inte släppa ilskan mot förlossningspersonal en månad efter förlossning?