Min största dröm är att få barn men förlossningen hindrar mig, är sååå rädd!

fullständigt normala tankar inför något man inte har en aning om vad det är för något . 

Du vet om att du kan ha samtal med barnmorskan om tankar inför förlossning även om du inte är gravid? Boka in ett sånt samtal så kan jag lova dig att hon kan lugna dig på många punkter.

Vissa saker går att läsa sig till och lära sig förstå på ett annat sätt om man får kunskap och information. 

Känner igen mig i det du skriver. Och hoppas att jag kan hjälpa dig lite med mitt svar.

Har alltid velat ha barn men ändå tänkt att den dagen inte skulle komma eftersom jag absolut inte skulle klara av en förlossning. Jag kunde inte se mig själv genomgå en hel graviditet och sen föda fram mitt alldeles egna barn. Men så för ett år sen träffade jag en kille (min nuvarande sambo) och vi beslutade att jag skulle sluta med ppiller efter några månader. Blev gravid och så fort jag fick plusset började rädslan ta över min kropp. Jag är rädd för nålar, gynundersökningar och allt som har med vården att göra i princip. Så första hindret för mig var att ta blodprovet i v 8!

I vecka 28 fick jag en graviditetsdepression då min förlossnings rädsla påverkade mig jätte mycket. Ville bara sova hela dagarna för jag mådde dåligt av att de inte va långt kvar tills jag skulle dö.

Fick prata med specialist barnmorska på lasarettet så jag lärde mig hantera rädslan och läste även boken "att föda utan rädsla". Det hjälpte mig otroligt mycket och när dagen väl var kommen och första värken kom så hade jag inga tankar på att vara rädd. Man hamnar i en bubbla där allt fokus ligger på andningen. Man tänker ingenting i princip, de är jätte häftigt!

Jag har verkligen växt som person efter min förlossning, för jag klarade det "omöjliga"! Och min dotter är de bästa som hänt mig. Idag blir hon 1 månad :)

var inte rädd! Du kommer klara av det och de är värt det och jag vill föda igen i framtiden!

Du kommer att fixa det!!! Lovar!!

TS, du vet väl om att du inte måste föda vaginalt?

Ta kontakt med vården och begär kejsarsnitt, så slipper du förlossningen. Vaginala förlossningar är rena eländen, men det finns ingen anledning att genomgå dem längre. Kejsarsnitt är säkrare, särskilt om man är rädd.

DU MÅSTE INTE FÖDA VAGINALT.

Kände också precis så där i perioder innan jag fick barn. Jag som inte ens klarar av att ta blodprov utan att få panik, eller dra ut en sticka på mig själv, som gråter för att mensvärken gör så ont..... jag trodde helt seriöst att jag skulle dö - men blev oplanerat gravid och att göra abort eller kejsarsnitt var 100 ggr läskigare ändå, så det blev vanlig förlossning. 30h och hela tiden var jag livrädd att det skulle göra jättejätteont, speciellt krystningen och allt det där. Att jag skulle få panikångest, att de skulle sätta kanyl i armen på mig (vilket de gjorde och det var nästan det värsta)

Så här i efterhand känns det lite fånigt att jag skrämde upp mig själv så mycket, för det som i slutänden var jobbigast var att inte få sova, att jag glömde dricka och kissa, att jag var trött och stel överallt, att sjukhussängen var jäkligt obekväm. Det var jobbigt helt enkelt. Och ja, en del värkar gjorde jäkligt ont, men bara i 30-60 sekunder. Mellan värkarna har man inte ont. 

Sedan för mig så gjorde inte krystvärkarna ont över huvud taget, eller ja, inte mer än att sitta med rännskita på toa när man är magsjuk. De lade bedövning "där nere" och klippte mig lite, själva "utdrivningen" gjorde inte heller särskilt ont - jag var fortfarande vettskrämd när jag fick ungen på magen för att jag väntade på den fruktansvärda smärtan.... och så kom den inte... så jag kan väl inte säga att jag var i den där bubblan, däremot så var det inte alls så hemskt som jag hade trott.

För min egen del kan jag tycka att mensvärken är värre - den kan hålla i i flera dygn och vara jäkligt jobbigt, och man får ingen paus. Mellan värkarna (i de allra flesta fall i alla fall) får man ju en ordentlig paus.

Så sammanfattningsvis. Det bästa kanske vore att inte vara rädd, men om man är det så som sagt, det finns kejsarsnitt och man kan få Aurora-samtal INNAN man blivit gravid....

Jag har bestämt mig för att inte skaffa barn. Jag vill inte genomgå en graviditet och förlossning. De flesta jag känner har problem efter sina förlossningar. Läste även en undersökning där 50 % har problem med sitt underliv efter förlossningen. De kan inte bajsa eller kissa normalt. De har framfall och kan inte ha sex utan att det gör jätteont. Smärtan är ju övergående, men orkar du leva med problem i underlivet för resten av livet? Aldrig kunna hoppa eller träna igen? Aldrig kunna ha sex utan smärta igen? Framfall som ger obehag dygnet runt? Tänk efter före så att du inte blir en bitter tant som sitter på FL och klagar på att kroppen blev förstörd...=(

sen om siffran med 50% får biverkningar/komplikationer av förlossningen så blir de ju bra för många, dem gjorde ett klipp när min pojke föddes och syddes efteråt, de räknas ju till dem 50%. de har ju aldrig märkts eller synts efter han föddes. känner 3 kvinnor "som sprack hela vägen" vid förlossningen samtliga 3 har skaffat syskon inom 2 år efter första föddes med avsikt. Skulle dem ha hadt stora komplikationer så skulle man inte skaffa mer barn vaginalt. Sen finns sjävlklart dem som får större problem som du skriver upp men tror inte de är 50%.

till dig ts, du kommer att klara de, prata redan nu så du kan få aurorasamtal eller vad de heter och är du verkligen jätterädd så läs på och försök diskutera kejsarsnitt. Men en förlossningen är jättehäftig, man blir impad över vad man kan klara!

Nej alltså det är 50 % som får problem för livet med underlivet. De allra flesta spricker ju, men sen får ca 50 % livslånga besvär efter sin förlossning. Häftigt med förlossning? Ja om man tycker det är kul och häftigt att kissa på sig för resten av livet så kan man ju genomgå en förlossning om man vill.

siffror, källa på de?

ja de är häftigt, de har växt ett liv i min mage som jag skapat och med min kraft fött fram. Genom smärta och kärlek av min sambo klarade jag de och kämpade genom det. Och fick tillslut mitt nyfödda barn på mitt bröst, ABSOLUT de häftigaste jag gjort i mitt liv!

Ja tyvärr har jag det, önskar heller inte att det var sant, men så är det:

http://www.svt.se/nyheter/sverige/nastan-varannan-vaginal-fodsel-leder-till-skador