Förlorat en bror, vill inte förlora den andra.

Först och främst så vill jag beklaga sorgen. Förlusten av någon man älskar är hemsk.

För ett par år sedan, när jag var 18 år, så dog min pappa. Vår familj splittrades och sedan dess har ingenting varit detsamma. Jag har fyra syskon och vi har bearbetat sorgen på helt olika sätt.

Min lillebror stod pappa närmast. De gjorde allt ihop, delade samma intressen och umgicks i princip jämt. Min lillebror är väldigt sluten och har aldrig velat prata om sina känslor. Vi har inte haft någon tajt relation och det har varit svårt att få honom och prata.

Men nu, äntligen, 6 år efter pappas bortgång så har han börjat prata med mig. Jag har kämpat och kämpat i alla dessa år och denna slutna lilla mussla har sakta men säkert börjat öppna sig.

Vi bor 20 mil från varandra så jag förstår det här med avståndsproblemen. Jag har heller aldrig behövt söka någon hjälp utan jag har tröstat mig själv på andra sätt.

Mitt råd till dig är att prata med din bror om andra saker. Släpp det här med sorgen för en stund och börja i stället med att bygga upp en relation till honom. Kontakta honom och säg att du tänkt komma och hälsa på och gärna vill hitta på något. Sms:a, maila eller facebooka med honom. Men prata om helt andra saker.

Sinom tid kommer ni att ha en relation och då råder jag dig att prata med honom om lyckliga stunder som gäller er avlidna broder. Prata om roliga minnen och inte om tragedin.

Nu känns det som om min text blev helt luddig (jag är trött) men rådet är som sagt att du försöker få en stabil relation med din bror så kommer han att öppna sig för dig till slut.