rädd!
Hej,hoppas på lite bra råd från er som fött flera barn eller jobbar inom förlossningsvård.
Jag fick för ganska precis ett år sen en liten dotter som är min stora kärlek och glädje i livet.
Graviditeten var jobbig och jag var sjukskriven från v 12 och led av lågt blodtryck som gjorde att jag lätt svimmade.
Jag såg fram emot förlossningen och visst förstod jag att det skulle göra ont,men oj om jag hade vetat exakt hur ont,jag vart igångsatt i vecka 37+5 med bard kateter och sen tog dom hål på hinnorna,jag behövde inget värkstimulerande dropp.
'
Mina första värkar kom kl 15 och det gick bra med lustgas till en början men till slut hade jag så fruktansvärt ont o bara skrek så jag fick epidural men den han aldrig verka för helt plöstligt var jag öppen tio centimeter och trycken och värkarna var det värsta jag varit med om,jag skrek och grät om vartannat . jag svimmade ca 10 ggr under krystnings skedet och det var hemskt! kl 18:39 så föddes vår fina lilla flicka och lyckan var total men jag var i chock över vad jag hade varit med om. Jag sa till min sambo att kvinnor som gör det här mer än en gång måste vara dumma i huvudet ;)
Nu är det så att vi börjar fundera på ett till barn,jag är 31 och min kille 32 så vi vill inte vänta hur länge som helst, men jag är så rädd,inte för graviditeten utan för förlossningen,jag har aldrig känt mig så rädd och utsatt,hört kvinnor som känt sig urstarka för att dom klarat en förlossning men jag kände mig bara liten och rädd :(
Jag tvekar på ett till barn just för att jag vill inte behöva gå igenom dessa smärtor,även om man får det finaste i världen.
Finns det något man kan göra?
Vilken av smärtlindring skulle ni rekomendera? Jag klarade värkarna ganska bra men just krystvärkarna kändes helt oöverkomliga.
Vem ska man prata med om detta?
hur ska jag tänka och göra för att våga??? vill så gärna ha fler barn med min älskade sambo <3
