Det man inte vet, lider man inte av?

Nja om din partner skulle ge någon annan blommor, bjuda ut på restaurang och kn*lla, så är det ju något du går miste om ..något du borde haft. Tid som skulle (borde) lagts på dig. Resurser felfördelade. Du har aldrig haft dem så därför kanske man inte ser det som en förlust, men du borde haft dem och därför blir det en förlust.

Fast det är ju knappast den förlusten man blir upprörd över när man får reda på det. Dessutom förlorar jag tid och resurser när min partner sysslar med sin hobby, är ute med vänner osv. också. Det är knappast jämförbart med barnarbetare eller djurplågeri.

Precis. Det är så jag känner. Alla har ju sin egen moral och principer. Jag hade aldrig fixat att leva så. Tillit är så fruktansvärt viktigt för mig på alla sätt och vis. Och om något inte fungerar kastet om det är sexet eller kommunikationen, en mår kasst osv så kan jag inte se otrohet som lösningen på problemet. Sex är jätteviktigt för mig men inte så viktigt att jag vill trampa på den jag älskar. För mig handlar det om respekt för den personen likväl som för mig själv. Går det inte att fixa felet i relationen ja då får man gå vidare var för sig. Men man måste inte behandla den andra illa genom otrohet.

Fast hobbyn är inte hemlig
Hobbyn gör hon/han förhoppningsvis inte bakom ryggen på dig.

Otrohet är oftast att göra något man vet är fel, något man inte "får"...det gör det fel.
Tycker man inte att det man gör är fel, så är det väl antagligen inte det för utövaren, men partnern håller nog inte med.

Vilken reell påverkan har det för dig om din chef får en fet bunt med sedlar under bordet ?
Vilken reell påverkan har det på dig om någon stackars unge i malaysia har sytt ihop din t-shirt ?
Att en unge i malaysia sytt ihop dina kläder gör inte heller ont på dig så länge du inte vet om det ?

Precis som du vill veta om sånt för att kunna påverka så kanske man vill veta om sin partner otrohet för att kunna påverka vilket slags förhållande man lever i och vilken slags partner man lever med ?

Nej , att såra personen är absolut inte det enda man åstadkommer , man ger även personen en chans att själv få avgöra om han / hon vill fortsätta dela sitt liv med mig eller ej. Vem är jag att avgöra om ett engångsknull är viktig för min partner att veta eller ej , det är väl upp till henne att avgöra ?

Tycker det är fel att ge sig själv rätten att avgöra vad ens partners ska få eller inte få veta baserat på vad som råkar bara bäst för en själv. Vad är det för slags förhållande ? Var drar man gränsen ? Gäller det bara sex och kärlek man anser sig sig ha rätt att sencurera saker för sin partner eller gäller det alla sammanhang ?

Oj , jag betalade en resa åt min partner , hon blev jätteglad , men jag råkade bara glöma att berätta att jag betalade med hennes sparpengar... men vad gör det , det man inte vet mår man heller inte dåligt av..... ?

Oj , jag råkade viss ha sönder något på min partnrs bil , men vafan så länge den funkar så är väl ingen skada skedd , jag menar det man inte vet mår man.....  ?

Sen verkar du glöma att bara för en otrohet ofta kan komma fram på andra sätt , hur blir det då ? Tror du din partner kommer ha någon som helst förståelse för att du inte ville "såra" henne  ? Eller tror du hon kommer känna sig jävligt blåst och tycka att det inte var ditt val att göra och känt att hon slösat bort en massa tid på någon som inte var värd det ? Jag menar om din otrohet skedde innan ni skaffade barn och hon får reda på det under graviditeten , tror du inte hon kanske hade velat veta det innan så hon kanske kunnat välja att inte skagffa barn med dig ? eller avvakta med det ?

Nej , en otrohet försvinner inte bara för att man håller tyst om det , den finns alltid kvar där och kan alltid komma att bita en i rumpan långt senare när man minst anar det.

Fast de sakerna har en reell negativ påverkan på någon, oavsett om jag vet om det eller inte. Otrohet har ingen negativ påverkan på någon förrän den som har blivit bedragen får reda på det. Det är det som gör just berätta eller inte till en så knepig grej,

Det är inte ok, det är fel. Men en engångsgrej är inte heller ett så oförlåtlig katastrof så jag skulle inte ha större problem att förlåta och vet att min man tycker likadant. Fel, men det är mänskligt att fela.

Visst kan något vara fel fast den andra är lyckligt ovetande. Det är väl därför samvetet finns. Dessutom vet man ju inte när man börjar den där engångshändelsen hur det blir med känslor och vem som blir sårad i slutändan.

Det man inte vet - har inte hänt.
Eller?

Det är ju också ett sätt att skydda sig på.

-> Det man inte vet har hänt - har hänt, men man är inte medveten om det. 

Gör det något om alla på jobbet kallar dig hora/bög/värdelös/idiot, även om de gör det bakom din rygg?
Det är inte okej, eller hur?
Sårar det dig?
Ja indirekt för deras förhållande till dig ändras genom deras åsikter/handling. 

Som flera av oss reda skrivit så HAR otrohet en reell påverkar vare sig man berättar eller ej , många verkar intala sig att ortroheten slutat existera bara för ens partner inte vet om det , det är fel , otroheten finns där och kommer alltid finnas där och kan bli känt för ens partner vare sig man vill det eller ej vid vilken tidpunbkt som helst , många ggr kan det dröja åratal , dessutom är vi människor inte robotar , att gå omkring och ha hemligheter av den kalibern för sin partner påverkar oss på det ena eller andra sättet , känner man mycket skuldkänslor så kanske man drar sig undan från sin partner för att man anser att man inte är värd sin partners kärlek , om man saknar skuldkänslor så kanske man istället blir cynisk och kall , man anser sig ha rätt att göra lite som man vill bakom sin partners rygg eftersom.... så länge min partner inte vet om det ju har det aldrig hänt juh....ens partner kan gå omkring med en malande misstanke utan att kunna sätta fingret på vad det är , lever man tätt ihop med någon så märker man av även subtila förändringar i varandras personligheter och hiumör , sen kanske man inte gör något av det , viftar bort det med diverse ursäkter , han är trött , bekymrad , etc... men man lägger oftast märke till förändingarna.

Man kanske inte sörjer tiden som ens partner la på någon annan utan snarare tiden man själv slösade bort på en människa som inte var värd det , tid som man bättre hhade kunna utnyttja med en bättre partner , bara man hade fått reda på det.

Speciellt om det kommer barn med i bilden , utan barn kan man sparka ut sin partner och aldrig mer behöva ha med personen att göra , med barn så kommer man behöva ha en relation till den andre föräldern resten av sitt liv vare sig man vill det eller ej. Om otroheten skedde innan man skaffade barn så kanske man hade tyckt att det hade varit väldigt praktiskt att få veta det så hade man kanske undvikit att skaffa barn med den personen , eller iaf haft möjligheten att själv välja.