Jag blev medvetslös under en liten stund under min förlossning. Det kändes som jag svimmade bort och att jag förlorade all känsel i hela kroppen. Som en "nära döden" upplevelse. Jag blev helt slapp i kroppen. Sen kom jag tillbaka. Barnmorskan sa att de berode på för mkt lustgas. Finns de fler som varit med om samma?
Japp, drog i mig så mycket lustgas att jag tuppade av och när jag vaknade igen var jag helt säker på att jag (citerar mig själv) -dog en stund, och hörde signaturmelodin till the Simpsons :)
Medvetslös.. Var helt borta så dom fick "tvinga" mig att ta det lugnare och andas vanligt. Kändes som att jag somnade till. Men någon dödsupplevelse fick jag inte. Om det nu inte är som så att man just bara somnar.
Min syrra fick så. Hon tyckte det var så skönt (få slippa smärtan en stund) att hon försökte göra det med flit sen, haha.
Jag hade en utomkroppslig upplevelse, men den var pga smärtan. Jag var aldrig borta i huvudet utan lyfte från sängen. Jag hörde en röst som sa att jag måste gå tillbaka för mitt barns skull. Riktigt obehagligt.
Sen har jag även svimmat av smärtan (alltså utan lustgas) under utdrivningen. Inte så bra ställe att försvinna på. Barnmorskorna fick slänga sig på magen och trycka ut barnet.
Fun, fun!
Det är jättehärligt ju! Jag vägrade släppa lustgasen och sög i mig så mycket det gick ;)
Under min första förlossning var jag med om något liknande. Hade intensiva värkar under slutet av öppningsskedet och släppte inte lustgasen... Kände att jag "försvann" från rummet, hörde bara barnmorskan och maken någonstans långt borta och helt plötsligt började mitt liv spelas upp baklänges... I superfart! Jag var helt säker på att jag var på väg att dö, hemskt! Jag fick panik och försökte komma tillbaka, försökte samla all kraft jag kunde för att tvinga mig att röra mig och min man har berättat i efterhand att jag låg och sparkade i sängen. När jag började vakna till (BM sa till maken att ta bort lustgasen, hon kanske såg att jag svimmade av. Maken märkte inget) hörde jag dem prata långt borta och allt de sa upprepades flera gånger. Hörde "Oj, vi får nog sätta om skalpelektroden. Oj, vi får nog sätta om skalpelektroden. Oj, ..." Osv säkert 4-5 gånger. Läskigt! Och sen vaknade jag till och började gråta. Mannen fattade inte varför och jag kunde inte berätta pga värkarna...
Så nästa förlossning var jag livrädd att dra in för mycket lustgas, vilket resulterade i att jag inte alls fick bra effekt av den. Men hellre det kände jag, för det var så himla otäckt den första gången.
jepp, jag gjorde de med flit hela tiden. :P
Kan vara att man hyperventilerat, andats för snabbt och ytligt.
Började jag göra under senaste förlossningen så narkosläkaren (som försökte lägga eda men inte hann) sa till bm att ta bort masken från mig.
Men det fick hon inte för jag vägrade släppa! 
Hon sa att jag skulle andas djupt istället för så snabbt.
Inte så lätt bara när värkarna ökar skitfort och gör ONT!!