Vill ha KS annars kommer jag ta livet av mig. v 36 och har panik!!

Säg som det är helt enkelt. Att vaginalförlossning stressar dig så du mår dåligt, att du har svårt att sova och drömmer mardrömmar. KS blir vanligare och vanligare så jag har svårt att se att du skulle få avslag.

Bara av nyfikenhet, vad är det med vaginalförlossning som skrämmer dig. Jag undrar inte för att försöka övertala dig att det inte är så farligt utan är genuint nyfiken.

Men du. Skriv ut det du skrev i trådstarten och visa dem. Om de sedan nekar är det ju helt skruvat! Jag fick beviljat efter ett! aurorasamtal. Ja jag fick träffa läkaren som beviljade. Man ska inte gå så länge med den rädslan. Blir så förbannad att de som borde veta bättre låter det gå så långt. Det har visat sig att det kan påverka barnet om man mår dåligt.

Om du inte fött barn innan vet du ju inte hur det är.  Hoppas inte du läst alla skräckhistorier här på FL för det stämmer inte!  De allra flesta kvinnor klarar av att föda sitt barn själv och det är det absolut bästa både för dig och barnet.  Nu kommer alla KS fan hoppa på mig och säga att det inte stämmer men det gör det!   Din kropp är gjort för att föda fram ett barn, så har det varit i alla tider och kommer alltid vara så också.  Du vinner inget på att utsätta dig för ett KS, det är en stor bukoperation med allt vad det innebär (ja du vet säkert eftersom du vart på flera samtal) 

Jag kan nästan lova dig att du kommer knyta an till ditt barn om du föder vaginalt! 

Jag kommer inte att föda barnet. Jag kommer att ta livet av mig. Jag kommer inte under några som helst omständigheter att gå igenom detta. Det har heller inte bara med en rädsla för själva skadan på vaginan att göra (även om den SJÄLVKLART också finns där), det är så mycket mer än så. Jag har en fobi för sjukhus, läkare och utsatta situationer över huvud taget. Även ett snitt kommer vara fruktansvärt jobbigt för mig att gå igenom men absolut bättre än en vaginal förlossning. Jag har somsagt vart med om övergrepp av S-J-U-K-V-Å-R-D-E-N samt min pappa under min uppväxt vilket gjort att jag inte skulle må alls bra av att vara i  en sådan situation som en vanlig förlossning innebär. Jag behöver veta exakt vad som ska hända steg för steg, vilka som kommer utföra vad samt när och absolut inte något ingrepp mellan mina ben!

En vaginal förlossning är säkert bäst för de flesta. Men inte om de har den bakgrund med de känslor JAG har.

Du säger att jag kommer knyta an till barnet. Jag skriver ju i min TS att jag inte längre har lika starka känslor för barnet i min mage (det minskar för varje dag). Just nu låtsas jag att jag inte är gravid för jag står inte ut med tanken på att det är en unge i min mage. Fattar du att jag inte kommer kunna knyta an? 

Har sådan jävla panik.

Tycker för övrigt att hennes problem är mer än bara detta med snitt. Känner man att man vill ta livet av sig, håller sig instängd, är apatiskt, gör inget om dagarna så är det stora psykologiska problem man har!

Det är väldigt sent för snittsamtal enligt mig, men här där jag bor får man inte komma och prata om snitt förrän i v 29/30 för man ska ge tanken på vaginalt en chans att sjunka in eller något. Jag fick min första tid där jag fick prata med en speciell BM som är inriktad på förlossningsrädda i v 32. Där fick jag veta att jag var tvungen att gå på MINST tre möten med henne innan hon ens skulle skicka mig till en läkare som beslutar om snitt. Hon hade bara tid att ta emot mig på tider som det var glest emellan. Hon sa att man dessutom måste räkna med att få vänta närmare två veckor innan man får en tid hos läkaren efter det att hon ansökt om att jag ska träffa läkaren. Det skulle innebära att jag skulle vara i v 38 när jag fick träffa läkaren - alltså skulle det i princip vara för sent för snitt då samt att förlossningen skulle kunnat dra igång av sig självt innan jag ens hunnit träffa läkaren!! Snacka om att jag fick tidspress på mig då. FY! Jag blev helt förstörd men som tur är har jag lite skinn på näsan (hur sjukt är det inte att man ska behöva ha det i den utsatta situationen??) och sa rakt på sak att då tvingar ni ju mer eller mindre att genomgå en vaginal förlossning. Att först inte få gå till en specialisbarnmorska förrän v 29 för att dra ut på tiden, sedan inte få en tid förrän v 32, sedan inte få en tid hos läkare förrän v 38...! Jag blir så arg att jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag skriver om detta. Hur som helst vägrade jag helt sonika gå därifrån förrän hon lovat mig att ge mig en tid hos läkare innan det var försent. Så nu är jag här i v 36 och ska på snittsamtal idag.

Jag har ju inte velat gå med på en vaginal förlossning från början men problemet har ju vart att ingen har tagit mig på allvar. Varför jag inte får snitt? För att de bestämt sig redan innan de träffat mig  att vaginalt är bäst. NEJ det är inte bäst, inte för mig men säkert för många andra. Det värsta var när barnmorskan sa "du kan ju inte tro att du ska få någon specialbehandling. Här brukar vi göra såhär"....JAHA? Men jag kanske inte är som en patient som de BRUKAR ha?