Bokat kejsarsnitt, tips och råd ni som gjort det!!

Hej :) Jag fick åka hem efter 2 dagar. Det är ingenting farligt :) Först fick jag spinal, sen fick jag en kateter. Min lilla älskling låg på mina bröst efter 10 minuter ungefär, det går väldigt fort! Efter ett par timmar gjorde det väldigt ont, men då fick jag morfin och kunde njuta igen med bebisen. Att ta bort katetern gör INTE ont, det känns inte, så du behöver inte tänka på det, för det gjorde jag, usj, men det känns verkligen inte. Sen fick jag dusja och var uppe och gick 4-5 timmar efter förslossnigen :) Nu, 9 månader senare, gör det lite ont fortfarande, men inte varje dag. Det tar tid att bli helt frisk igen. Lycka till!!! :)

Jag har gjort båda och skulle aldrig rekommendera att göra ett snitt till någon. Ett snitt är en av dem största operationerna man kan genomgå så kan så mkt gå snett. Har för mig att man ändå skär genom 7 olika lager av vävnader. Känseln har försvunnit permanent på mig från naveln och ner då detta var snart 4 år sedan. Det tog mig 40 min att komma upp ur sängen för att kunna gå på toaletten. I ca 4 veckor. Varje gång jag hostade så var jag övertygad om att alla inälvorna skulle ramla ut på golvet från snittet. Man får knappt bära sitt eget barn på har för mig 6 v och eftersom det blir ditt 4e kommer du inte få bära nått av dem.

Jag vet inte hur det ser ut när man planerar ett snitt men när jag akut snittades så fick jag ligga på uppvak i ca 6 h efter utan att ha träffat mitt barn som gav värre psykiska men än en katastrofal vaginal förlossning.

Jag födde vaginalt på förlossningen efter och direkt kunde jag ställa mig upp och gå.

Så jag har haft två katastrofala förlossningar en vaginal och ett snitt men hur jag än vrider och vänder på det skulle jag aldrig frivilligt göra ett snitt till. Även hur rädd jag än är att föda mitt tredje barn. Men sen förstår jag även om någon verkligen vill göra ett snitt, men jag rekommenderar det ej.

Är just det jag tänker. Att de flesta som gjort planerade snitt har en annan upplevelse än de som får akuta. Dels är det något du vetat ett tag och förberett dig på och i de flesta fall ett lugnare ingrepp med mer tid att göra det så bra och smidigt som möjligt. Vad det gäller mina andra barn så är de 12,11 & 6 år så händer inte så ofta att jag bär dem. Just detta med att man talar så mycket om att man inte ska lyfta och bära gör mig konfunderad. När jag fött mina två äldsta barn 01 och 03 var det massa prata osv om att man inte skulle lyfta tungt el anstränga sig under 2 månader även att de föddes vaginalt.

Jag har fött både genom planerat kejsarsnitt och vaginalt. Kan se fördelar med båda! Mitt planerade snitt kändes tryggt på alla sätt. De satte en urinkateter, lade en spinalbedövning i ryggen (tyckte inte alls det var särskilt obehagligt) och sen tvätt och sånt innan kirurgen började. De drog och "ryckte" i magen när bebisen skulle ut men det hade de förberett mig på så jag blev aldrig orolig. När bebisen var ute så fick jag hälsa och hålla en stund, men sen fick pappan följa med och väga o mäta medans jag syddes ihop. När bedövningen började släppa fick jag smärtstillande efter behov. Jag behövde inget starkare än panodil och voltaren. På kvällen fick jag stå vid sängkanten en stund. Morgonen efter drogs katetern och jag fick duscha. Gjorde rätt ont att röra på mig men överkomligt. Första veckorna hemma klarade jag mig på panodil. Jobbigast var att snittet lämnades utan bandage så det läckte en del sårvätska. Har inga men idag, mer än ett ganska fult ärr faktiskt- men det gör mig inget. Har som sagt bara positivt att säga, möjligen så är det mer intimt att föda med endast barnmorska i rummet istället för ett sterilt op.rum men men... Lycka till!

Dristar mig att svara fast det var akut snitt..
Sved lite att sätta kateter men inte så farligt. Upplevde inte operationen som obehaglig men det var en märklig känsla att vara medveten om att de drog i något inuti en... Sonen pigg o rask o skrek direkt, när bara huvudet var utanför... Mådde illa o kräktes medan de sydde ihop mig så den biten var ju jobbig. Låg på uppvak några timmar, kunde inte koppla av o sova utan tjatade bara hål i huvet på personalen om att jag ville åka till min bebis.
Hade rejält ont efteråt, fick morfin flera ggr men det tog inte. Efter lite experimenterande kom de fram till att två citodon + en Ipren eller om den var alvedon, var det som gjorde susen. Jobbigt att röra sig på vissa sätt o rätt mycket ont tills de tog agrafferna en knapp vecka senare, efter det blev det mycket bättre. Domnad runt snittet ett bra tag men inte längre. Själva snittet är fint p knappt synligt om det inte vore för att huden hänger lite mer på en sidan ovanför, det blev lite infekterat mellan två av agrafferna.

Lycka till med ditt snitt TS! Tror man har mindre ont efter planerat snitt. Jag hade haft värkar i 24 timmar innan snittet så min livmoder var ju helt slutkörd. Personalen på BB sa att det var ungefär som att min kropp gått igenom två förlossningar på raken.

Jag har fött mitt första barn vaginalt och följande två med planerat snitt. Väntar nu mitt fjärde barn och ska ha ytterligare ett planerat snitt om två veckor.
Jag har bara positivt att säga om mina snitt. Har varit uppe och gått några timmar efteråt båda gångerna. Har ett jättefint tunt ärr, som de har öppnat i två ggr. Har läkt ihop ganska snabbt. Haft lite panodil hemma i två veckor, börjat träna igen efter sex veckor utan problem. Har inga men efteråt och har inte tappat nån känsel. Så jag är inte det minsta orolig inför detta snittet heller.
Vaginalförlossningen däremot...... Tog över sex månader innan jag hade läkt helt i underlivet. Inget svårt val för mig.

Jag har gjort två snitt, första gången ett akut efter 48 timmars värkarbete och andra gången ett planerat. Jag har bara positiva erfarenheter från det planerade snittet! Vi åkte in på morgonen, satte kateter (lite obehagligt) och fick bedövning. En lite skum känsla när de drar i magen för att plocka ut barnet, men gör absolut inte ont. Sen gick pappan iväg för att mäta och väga medan de sydde ihop mig.

Därefter hamnade vi alla på BB tillsammans. På efm var jag uppe och gick, gjorde ont men inte värre än att man står ut. Dagen efter var jag uppe och duschade, de tog bort katetern på morgonen. Sov kvar en natt till, inte för att jag egentligen behövde, men annars hade vi behövt åka tillbaka för att lämna barnets blodprov. Åkte hem efter två dygn (hade då en tolvmånaders tjej som väntade hemma).

Jag åt alvedon några dagar, men efter en vecka hade jag inte ont alls. Var tvungen att påminna mig själv om att inte lyfta för tungt, men gick bara bra. Hade förberett så jag kunde byta blöjor på golvet på stora tjejen för att inte lyfta upp henne på skötbordet och tränat på att hon fick krypa upp och ner för trappan själv (bor i villa) med mig bakom. Finns självklart de som har jätteont, men för mig var det en helt igenom positiv upplevelse. Idag har jag ett inte helt snyggt ärr, men det stör mig inte.

Mådde lika bra efter det akut snittet, förutom att de då missade bedövningen så under snittet var de tvungna att söva mig. Blev lite traumatiskt, men hade lika lite ont den gången efter ett par dagar. Känns som min kropp är gjord för att föda med snitt, vaginalt funkade dock inte så bra...

Jag fick ett urakut snitt sist o trotts den hemska upplevelsen så kommer jag aldrig vilja ha något annat än planerat snitt. Ett planerat är ändå planerat. Jag hade ont ett par dagar o levde på smärtlindring, men efter det har jag inte haft några besvär. Kan säga som så att jag hade betydligt mer ont i brösten av amningen än av snittet. Har själv inplanterat ett snitt om ett par veckor och det känns verkligen skönt.

Jag kan också tillägga att jag fött både vaginalt och med snitt och om  du är van vid vaginalt så vill jag att du ska veta att man är dålig ganska lång tid efter snitt. Jag var på benen snabbt och kände mig som en stålkvinna och undrade vad folk gnäller om. Men samtidigt kunde jag inte gå snabbt ganska länge, kunde inte gå i nedförsbacke etc utan att det gjorde ont. Det är främst när bukmusklerna ska håla emot det gör ont. jag är evigt tacksam att det var med första barnet och inte andra jag gjorde snitt pga att det tar tid att bli återställd.  Det är inte en hemsk smärta men man blir något handikappad. 

Jag har gjort tre snitt varav det sista var planerat.

Efter snitten gjorde det  försvisso ont i magen, svårt att hosta och svårt att gå på toaletten. Men det tog inte så lång tid att bli bättre tycker jag. Efter bara få timmar, fick jag hjälp att resa mig upp och gå omkring. För var gång man sedan stiger upp ur sängen, känns smärtan bättre och bättre. Ju mer man rör på sig. Efter tre dagar på sjukhus, åkte jag hem var gång. Visst var det ömt, men jag var inte handikappad av det. Jag fick smärtstillande tabletter utskrivna att ta de första dagarna, men det blev snabbt bättre. Behövde inte ta dem länge. Det bästa är nog att röra sig så mycket man kan efter snittet för att snabbt känna sig bättre. Ignorera den smärta som uppkommer var gång man rör sig.

Jag har gjort två akuta snitt.Inget av dem har dock varit brådskande. Narkosläkaren har varit fantastisk båda gångerna och det är den enda man behöver bry sig om. Fick pussa bebis direkt sedan gick han o pappan ut för att torka av och få armband. Vi fick vara på förlossningen istället för uppvaket så vi var tillsammans. Jag kunde ställa mig upp efter tre timmar och duschade direkt. Åkte hem efter ett dygn. Åt Alvedon och diklofenak i tre dygn. Redan samma dag kunde jag röra mig mer än de senaste månaderna. Det som dock är sjukt jobbigt är att inte få bära lyfta osv med de större barnen. Lycka till?