efter förlossning + fråga om eda

Jag upplevde min förlossning som oerhört traumatisk. Ett problem var bl.a. att eda:n inte fungerade. Det är inget man hör om, så jag var rätt oförberedd på att det kunde hända.
Mådde toppen så fort han var ute och hade utan problem kunnat äta en lugn midsommarmiddag med familjen efter några dagar.

Nej, jag upplevde inte min första förlossning som traumatisk! Det var skitjobbigt innan jag fick eda, men sen gick det bra! Hade en fantastisk barnmorska och det gjorde absolut sitt till!

En vecka efter förlossningen var jag inte så sugen på att åka iväg, men tog gärna enot besök hemmað???Jag var superstolt och ville visa upp vårt underverk! Gjorde bara korta " utflykter" ner på stan å så.

Förlossningen behöver inte alls bli hemsk och visst har man ont men har man en bekväm stol så kan andra springa ärenden åt en (du har ju en bebis att ta hand om). Hormondipp är inte heller säkert att du får. Däremot kommer du nog känna dig lite vilsen men det kommer du göra ett tag framöver. Planera inte så mycket utan ta det som du känner, det är omöjligt att veta innan hur du kommer reagera.

Hade traumatisk första förlossning, epiduralen fungerade inte trots att de försökte med flera doser. Kunde knappt gå efter då jag sprack. Ville inte träffa folk då jag hade så ont när jag gick/satt osv

Vi hade folk på middag samma dag vi kom hem från BB! Helt självvalt!

Jag hade en långdragen förlossning som dock gick bra för övrigt. Hade ryggbedövning samt lustgas. Fick väl sy ganska mycket efteråt men det gick bra ändå tycker jag. Kunde gå upp och gå egentligen direkt efter förlossningen. Barnet föddes 3 på natten och vi åkte hem (frivilligt) vid lunch samma dag. Enda besväret jag hade efter förlossningen var att det såklart gör ont nertill om man går sönder mycket som jag gjorde. Men inte så ont att det var helt fruktansvärt, mer ömhet. Att äta en lugn midsommarmiddag hade jag lätt kunnat göra samma dag.

Jag hade ingen ryggmärgsbedövning och min förlossning var absolut inte traumatisk däremot hade jag nog inte orkat åka någonstans 1 vecka efter hemkomst från BB, det tog nog 2 veckor innan jag klädde på mig och inte bara gick omkring i morgonrock.

Det där är så individuellt. Själv hade jag en traumatisk första förlossning. Långdragen, smärtsam så in i det grövsta och fick problem med stygn som gick upp efteråt. Var in och ut på gynakuten 1-2 veckor efteråt.

Men efter barn 2 och 3 där jag inte syddes alls och min "baby blues" bara höll i någon dag så hade jag absolut klarat att fira en lugn midsommar bara en vecka senare.

Min förlossning gjorde ont som fan, för jag öppnade mig från 2-10 cm på under 2h. Eda:n stoppade bara upp förloppet och tog inget av smärtan, så den skippar jag nästa gång och nöjer mig med TENS, bad och lustgas. Dock kände jag att kroppen visste vad den skulle göra och att barnmorskorna hjälpte mig när jag behövde guidas. Krystarbetet gjorde mindre ont än öppningsskedet och tvärt emot vad jag hade trott var gynpositionen den förlossningsposition som funkade bäst. Inget blev som jag hade trott, men det blev absolut inte otäckt, eller traumatiskt. Jag hade koll på hur lång tid de olika faserna kunde ta, kollade klockan och upprepade för mig själv hur lång tid det var tills vi skulle ha vårt pyre hos oss. Resan var inte målet, utan att komma fram och få hålla i det där lilla livet, som kämpade på sin kant med att komma ut.

Efteråt kände jag mig vackrast, starkast och grymmast i världen, dessutom lyckligast som fått en så underbar unge med världens bästa man. Jag var helt hög på lycka i två dygn och kunde knappt sova. Tror det blev 8h på tre nätter. Sen bet det ju mig i röven när vardagen kom och man plötsligt skulle veta hur man skulle ta hand om det lilla livet. Förutom sömnbristen värkte hela kroppen av träningsvärken efter förlossningen, underlivet gjorde det svårt att sitta och jag blödde som en gris.

Hade jag bara sett till att sova hade det säkert gått lättare. Hade jag kunnat gå till dukat bord hade det också underlättat. Vad man orkar beror mycket på hur lugn man är som person (jag är lättstressad) och vad man får hjälp med (jag har svårt för att låta andra hjälpa mig). Jag räknar kallt med att må bättre efter min andra förlossning, än efter den första, för nu vet jag att jag behöver förbereda mer hemma innan det är dags (mat i frysen, t.ex.), be mer om hjälp (våga vara lat och lyssna, men inte nödvändigtvis lyda, andras råd) och sova när tillfälle ges (så att jag orkar vara en vettig mamma och får en bättre chans att läka).

Lycka till

Oj! Men kära du, vilka hemska historier du får höra. Jag kommer ge dig en(två) solskenshistoria:) Vaginal förlossning, EDA och lustgas, fick några stygn- en underbar upplevelse. Ingen hormondipp. Ork till klä mig "ordentligt" efter bara någon dag. Vi låste absolut inte in osd och vi besökte våra föräldrar och blev lite bortskämda. Det finns ingen som helst anledning att förvänta sig det värsta. Ser tillbaka på den första tiden som föräldrar med glädje och gemenskap:) Solskenshistoria 2: vänner får sitt 3 barn ca 22 på kvällen dagen före midsommar. Vi hade planerat att fira midsommar tillsammans och vi var absolut förberedda på att ställa in men nej då. Vi blev "tvingade" att komma så vi firade midsommar med en 20h-gammal bebis och eb nyförlöst utan några som helst bekymmer. Vi försökte få mamman att vila men det gick sådär. Grattis till kommande bebisen och lycka till:)