Inlägg från: Anonym (L) |Visa alla inlägg
  • Anonym (L)

    Vi finns, vi som ångrar barn

    Anonym (Osäker.) skrev 2014-11-13 18:32:03 följande:
    Du tänker så smalt när du tänker på att någon ångrar sitt barn.
    Det handlar inte om att man inte älskar sitt barn eller är en dålig förälder pga det.
    Idag är det så pressat från samhället att man SKA skaffa barn annars så är man inte normal och man hamnar i ett slags vakum där folk inte vet hur de ska förhålla sig till en. Och den pressen gör att vissa skaffar barn trotts att de egentligen inte är ämnade att vara förälder.
    Det kan handla om att till framtids planer, intressen och umgänge som blir så pass förändrat att man inte förväntade sig det. Och man ångrar den förändringen i livet. Inte kanske barnet i sig, men det är situationen som man ångrar.
    Men du verkar ha inriktat dig på att personer som ångrar sina barn är kärlekslösa, mentalt instabila och inte kan ge sina barn en bra uppväxt. Som sagt, sluta tänk så smalt. Bara för att ditt hela liv kretsar kring dina? barn så innebär inte det att alla andra måste känna så.
    Jag är helt övertygad om att de allra flesta som ångrar att de skaffat barn på något sätt lyser igenom det. Kanske inte så pass att omgivningen märker det, eller barnet under småbarnsåren, men när den barnet är vuxet och ser tillbaka så tror jag att denne kan känna det.
    Har tyvärr sett folk som skaffat barn men som ångrat sitt val och i vuxen ålder finns inte den där barn-förälder relationen utan en artig ytlig relation.
    Jag säger inte att det alltid blir så men jag tror det i många fall blir så om man verkligen ångrar sig. Det djupa bandet till sitt barn skapas inte då.
Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn