• Anonym (TS ångrar)

    Vi finns, vi som ångrar barn

    Jag ser att det kommer upp trådar där barnfria berättar om hur de måste försvara sitt barnfria liv, vilket är så tråkigt att det ska behöva göras. Till er som tjatar om att ni "fattar inte varför man inte vill ha" och att "ingen ångrar sina barn" vill jag bara säga: ni behöver inte fatta och jo visst finns det många som ångrar sina barn (t.ex. jag själv och sen vet jag två kvinnor till). Ni vet bara inte om det för det är inget man berättar i allmänhet, allt för att hålla fasaden om att allt är bra, livet leker och är perfekt, ungefär som på facebook.
    Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder. 

    Creds till alla som tänker igenom detta livsval noga och gör klart för sig själva vad de vill och inte vill ha och sedan handlar efter det istället för att i blindo bara göra vad resten av flocken säger och gör, det om något är ansvarsfullt, var säkra på det ni barnfria Hjärta . Ni som tjatar, hintar och dömer våra liv, håll tyst bara om ni inte kan stänga av vad ni tänker och tycker att ni känner. 
  • Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn
  • Jeaninne
    sextiotalist skrev 2014-06-14 12:24:17 följande:
    Nåja, jag anser att du är lite väl naiv och blåögd hur det var förr. Läs lite litteratur som är skrivna av våra stora proletärförfattare så får du en annan bild (nej jag är inte vänster, men har läst många böcker med stor behållning). Om hur barn tvingas tidig till försörjning, hur de misshandlades, "såldes" billigt som arbetskraft etc.
    Det var en hel del kvinnor som blev gravida, som inte ville ha barn, som lämnades bort och gjordes det inte det, så behandlades de illa.
    ...och dessutom: en väldigt stor skillnad mellan då och nu, är att då - i alla tider - så räknade man med att det skulle bli barn när man gifte sig. Alla räknade med det. Det var en självklarhet. Därmed inte sagt att det åttonde barnet alltid var lika välkommet som det första, såklart... Men ett barnlöst äktenskap var i alla fall inget som några normala människor önskade sig.
  • Anonym (fort,fort)
    Jeaninne skrev 2014-06-15 19:18:38 följande:
    ...och dessutom: en väldigt stor skillnad mellan då och nu, är att då - i alla tider - så räknade man med att det skulle bli barn när man gifte sig. Alla räknade med det. Det var en självklarhet. Därmed inte sagt att det åttonde barnet alltid var lika välkommet som det första, såklart... Men ett barnlöst äktenskap var i alla fall inget som några normala människor önskade sig.

    För att man inte hade kunskaper om hur man skyddade sig ja
    Och för att man på den tiden var beroende av den yngre generationens välvilja på ålderns höst.
    Sen byggde vi ut välfärden för barn skulle slippa födas in i åtaganden och för att gamla inte skulle behöva vara så utelämnade.
    För det var banne mig inte alltid som dom gamla behandlades väl av den yngre generationen.
    Det finns berättelser om hur gamla fick bo i lagården i en spilta eller som jag skrev det hände till och med att dom omkom under inte helt klara omständigheter om jag säger så, när dom yngre tröttnat.
  • Jeaninne
    Anonym (fort,fort) skrev 2014-06-15 19:29:23 följande:

    För att man inte hade kunskaper om hur man skyddade sig ja
    Och för att man på den tiden var beroende av den yngre generationens välvilja på ålderns höst.
    Sen byggde vi ut välfärden för barn skulle slippa födas in i åtaganden och för att gamla inte skulle behöva vara så utelämnade.
    För det var banne mig inte alltid som dom gamla behandlades väl av den yngre generationen.
    Det finns berättelser om hur gamla fick bo i lagården i en spilta eller som jag skrev det hände till och med att dom omkom under inte helt klara omständigheter om jag säger så, när dom yngre tröttnat.
    Varför skriver du under två nick i samma tråd?

    Ja, det har väl alla hört om, hur den snåla, elaka svärdottern övertalar sin man att sätta gamla farmor på fattighuset... Vad var din poäng..? ALLTING finns ju och har hänt någon gång. Det tar inte bort det faktum, att äktenskap i allmänhet setts som välsignade när det fötts barn, och att par som förblivit barnlösa har ömkats.
  • Anonym (fort,fort)
    Jeaninne skrev 2014-06-15 19:47:04 följande:
    Varför skriver du under två nick i samma tråd?

    Ja, det har väl alla hört om, hur den snåla, elaka svärdottern övertalar sin man att sätta gamla farmor på fattighuset... Vad var din poäng..? ALLTING finns ju och har hänt någon gång. Det tar inte bort det faktum, att äktenskap i allmänhet setts som välsignade när det fötts barn, och att par som förblivit barnlösa har ömkats.

    Två olika nick?
    Vilket skulle vara mitt andra nick menar du?
  • vampyria2

    Ni som säger att ni ångrar era barn menar ni då att om ni kunde så skulle ni gå tllbaka i tiden och välja ett liv utan era barn, hm vad jag undrar är om ni verklgen skulle välja bort att få träffa era små och att aldrig få lära känna dem? Jag har så svårt att förstå att ni kan känna så, kan ni verkligen titta på era barn och ärligt säga att ni önskar att de aldrig hade födds?

    Jag menar inte att vara drygeller något här utan är verkligen nyfiken på om jag har uppfattat det hela rätt?
    Jag kan vara så jäkla trött på mina ungar ibland och kan tänka att det hade varit så mycket skönre om jag aldrig hade skaffat barn men aldrig att jag ångrar barne utan det är situationen jag ångrar och så fort det jobbiga har gått över så vet jag att jag är den lyckligaste människan i världen just för att dessa fyra underverk är mina.
    Därför undrar jag om ni verkligen skulle vilja att barnen inte fanns om ni fick vlja om.

  • Anonym (ego)

    jag tycker det är jävligt ego att ångra sina barn
    herregud att hjälpa andra, ta hand om andra är väl meningen med livet i grund och botten
    det är genom det du lär dig om dig själv

    Tycker det är obehagligt att så många ångrar sina barn
    det visar att det finns mer egoism i människor än vad jag trodde!!!

    Tror faktiskt det måste finnas en diagnos bakom det,
    det kan bara inte vara elakhet...

  • Kaede
    Jeaninne skrev 2014-06-15 19:18:38 följande:
    ...och dessutom: en väldigt stor skillnad mellan då och nu, är att då - i alla tider - så räknade man med att det skulle bli barn när man gifte sig. Alla räknade med det. Det var en självklarhet. Därmed inte sagt att det åttonde barnet alltid var lika välkommet som det första, såklart... Men ett barnlöst äktenskap var i alla fall inget som några normala människor önskade sig.

    Fast det är ju en sanning med modifikation. Att vara ogift kvinna var inte så nice. På den tiden kvinnor var omyndiga var äktenskap enda vägen att lämna hemmet. Att bli vuxen. Även om det innebar att ens make var ens förmyndare. Ogift = en ekonomisk börda för familjen. Änka = ett sätt att få styra sin egen ekonomi. En kvinnas kropp har också tillhör maken. Våldtäkt inom äktenskapet fanns inte. Det var en manlig rättighet och en kvinnlig skyldighet med den äktenskapliga bädden. Många barn har blivit till ofrivilligt inom äktenskap. En kvinnas lott i livet var att vara fru och mamma. Det var det kvinnor uppfostrades till. Klart de flesta också var nöjda med att få vara det. Eller aldrig ifrågasatte att stå till sin makes tjänst. Det är inte okomplicerat att välja bort moderskap idag, hur tänker du att det var för 150 år sedan?
  • Anonym (tack)
    Anonym (ego) skrev 2014-06-15 19:58:00 följande:
    jag tycker det är jävligt ego att ångra sina barn herregud att hjälpa andra, ta hand om andra är väl meningen med livet i grund och botten det är genom det du lär dig om dig själv Tycker det är obehagligt att så många ångrar sina barn det visar att det finns mer egoism i människor än vad jag trodde!!! Tror faktiskt det måste finnas en diagnos bakom det, det kan bara inte vara elakhet...

    Jag tycker att det är mer ego att tro att man bara kan hjälpa och ta hand om människor man skapat själv.
  • Anonym (A)
    vampyria2 skrev 2014-06-15 19:54:58 följande:
    Ni som säger att ni ångrar era barn menar ni då att om ni kunde så skulle ni gå tllbaka i tiden och välja ett liv utan era barn, hm vad jag undrar är om ni verklgen skulle välja bort att få träffa era små och att aldrig få lära känna dem? Jag har så svårt att förstå att ni kan känna så, kan ni verkligen titta på era barn och ärligt säga att ni önskar att de aldrig hade födds?

    Jag menar inte att vara drygeller något här utan är verkligen nyfiken på om jag har uppfattat det hela rätt?
    Jag kan vara så jäkla trött på mina ungar ibland och kan tänka att det hade varit så mycket skönre om jag aldrig hade skaffat barn men aldrig att jag ångrar barne utan det är situationen jag ångrar och så fort det jobbiga har gått över så vet jag att jag är den lyckligaste människan i världen just för att dessa fyra underverk är mina.
    Därför undrar jag om ni verkligen skulle vilja att barnen inte fanns om ni fick vlja om.
    Hur kan det vara svårt att förstå det som skrivs i tråden? Flera har skrivit att de älskar sina barn, men att de ändå ångrar dem, alltså ångrar att de satt sig i den situationen - LIVET MED BARN! 

    Det verkar gå miltals över huvudet på alla moraltanter som skriker högt här. Läs vad människor skriver istället. 
  • AnooYoo
    Anonym (ego) skrev 2014-06-15 19:58:00 följande:
    jag tycker det är jävligt ego att ångra sina barn

    herregud att hjälpa andra, ta hand om andra är väl meningen med livet i grund och botten

    det är genom det du lär dig om dig själv

    Tycker det är obehagligt att så många ångrar sina barn

    det visar att det finns mer egoism i människor än vad jag trodde!!!

    Tror faktiskt det måste finnas en diagnos bakom det,

    det kan bara inte vara elakhet...



    Att hjälpa eller ta hand om andra är verkligen inte meningen med mitt liv. Vilken diagnos tänker du att det beror på? Lumbago?
Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn