KEJSARSNITT vs VAGINAL FÖRLOSSNING

Vaginal förlossning är bättre både för dig och för barnet. Det är tänkt att barnet ska pressas ut och vid kejsarsnitt händer inte samma sak. Det är ju alltid risk för komplikationer vid operation också. Du återhämtar dig ju fortare vid vaginal förlossning (du kan ju bli hemskickad efter 6timmar) men det händer ju aldrig vid kejsarsnitt. Sker den vaginala förlossning dessutom spontant (ej igångsatt) så är dessutom barnet mer förberett för att liv utanför livmodern än vad den är vid kejsarsnitt.

Hej! Jag har bara gjort vaginala förlossningar och jag tycker att en förlossning då sker det vaginalt. Det är det bästa för mamman och barnet. Barn ska födas vaginalt MEN! det är tur att kejsarsnitt finns ifall olyckan skulle finnas att det blir akut för barnet eller mamman men det är en operation som borde användas vid just dessa fall annars borde man föda vaginalt. Krjsarsnitt är en operation och är ett candka stort ingrepp och tar större tid för kroppen att återhämta sig för det är inget naturlig sett att föda barn på. Smärtan är nog olika sorters smärta och är svåra att jämföra.

Man återhämtar sig inte snabbare vid kejsarsnitt än vaginalt. Blir det kejsarsnitt så kan det bli så illa att du inte får lämna sängen på ett dygn. Det ska mycket till för att du ska få så stora skador under en vaginal förlossning att det tar lika lång tid att återhämta sig som vid ks. Vid KS är det 6-8 veckor innan du har återhämtat dig helt. Jag var oxå rädd för smärtorna och hade väldigt låg smärttröskel. Var rädd för att det skulle göra jätteont att få epidural tex. Kände att jag var väldigt smärtkänslig. Jag överlevde förlossningen. Visst var det jobbigt men inte så mycket som jag trodde det skulle vara. Det som kändes mest under förlossningen var när de la sugklockan. Om ni båda är friska är det bättre både för barnet och för dig med en vaginal förlossning. Om du är rädd för det hela ta upp det på MVC och be att få prata med nån om det.

Jag har fött på båda sätt. Fler barn vaginalt än med kejsarsnitt. För mig var det bästa planerat snitt. Förlossningen var fantastisk och återhämtningen var så otroligt mycket snabbare! Efter vaginalt hade jag mycket, mycket smärta i strax över två månader medans jag rörde mig obehindrat en vecka efter snittet (planerat snitt). Det går inte att säga vad som är bäst för dig. Du får helt enkelt känna efter vad du själv vill. Kom ihåg att det är stor skillnad på planerat och akut snitt - kan vara bra att ha i åtanke när man söker information. Hur du än gör så önskar jag dig lycka till! Fråga mig gärna om du vill veta något.

Kejsarsnitt är bättre både för dig och barnet. Naturens lösning suger pung. I naturen duger det med att tillräckligt många barn överlever för att föra släktet vidare, naturen skiter i kvinnans överlevnad och hennes underlivshälsa.

Det är höga risker för komplikationer och bestående men vid vaginala förlossningar, men tyvärr klassar man det som "naturligt" och "något man får räkna med", som ovanstående talare i sin okunskap sysslar med.

Varför man skulle vilja bli hemskickad efter 6 timmar, eller ens ha behov av detta, det vet jag inte. Har man så bråttom hem för att mjölka korna eller något? Vad är poängen? Är det så bråttom med att föda att man inte kan få vila upp sig några dagar efteråt?

Det här med att barnet skulle vara bättre förberett osv, det är en ren myt. Syrebristskador, övriga hjärnskador  och nervskador (de allvarligaste skadorna som barnet kan drabbas av) är i princip icke-existerande som risker vid planerade snitt, men är en påtaglig risk vid vaginala förlossningar. Genom att göra kejsarsnitt minimerar man riskerna för bestående underlivsskador så mycket det går, och eliminerar vissa riktigt obehagliga underlivsproblem helt och hållet - alla former av rupturer slipper man ju.

Alltså, det tar 6-8 veckor för såret att läka helt och hållet, men man kan fungera precis som normalt (om än lite långsammare) redan efter några dagar. Kejsarsnitt läker på en väldigt känd och stabil tid. Det tar ett par dagar för såret att sluta sig, sedan 6-8 veckor för det att läka helt. De flesta är helt smärtfria efter ett par veckor. Efter en vaginal förlossning är det teoretiskt sett möjligt att du kan lämna sjukhuset samma dag, men det är som rysk roulette. Det kan ta månader för underlivet att läka helt.

Jag förstår inte varför de där första dagarna skulle vara så himla viktiga. Vad har ni för karlar egentligen, som inte ställer upp de första dagarna eller veckorna vid behov?

Oj så du skriver. Du jobbar inte med förlossning ser jag.

Har ganska nyligen bestämt oss för att skaffa barn (nr 2 för mig och nr 1 för sambon). Jag har ett barn fött 08 sen tidigare.

Jag hade en traumatisk förlossning och bearbetade inte den upplevelsen efteråt. Har fortfarande svårt att prata om den utan att bli gråtfärdig. Jag hade ont i underlivet länge efteråt. Kunde knappt sitta på flera veckor.

Jag får nästan panik när jag tänker på att behöva föda vagnialt igen. Är ockdså livrädd för att skada underlivet mer, som inte alls ser ut som innan jag fick barn.
Jag tror att jag kommer att be om planerat snitt för att inte riskera en lika jobbig upplevelse igen. Jag har mycket hellre ett sår på magen än förstör både psyke och underliv.

Men ibland blir jag tveksam och tänker på min sambo som då inte kommer få vara med om en vaginal födsel. Vet inte om det är en så trevlig upplevelse för pappan men ändå. Tanken att jag inte gör det "på riktigt" dyker upp. Vilket är helt sjukt egentligen....Kan också tänka att jag vill ha revansch för att förhoppningsvis få ett bättre minne av en förlossning, men vet inte om jag vågar chansa :(

Suck för alla dessa trådarna vad som är bäst! Det finns väl INGEN som kan säga vad som är bäst för någon annan!
Googla lite själv så ser du vad som är bäst, kommer komma upp massor från just familjeliv!
Jag har fött vaginalt, var uppe och mådde som vanligt tre timmar efter, hade ändå varit på operation i två timmar för att jag sprack så mycket!

Överväger snitt nästa gång, jag är rädd för att nästa barn kommer vara större (sonen 4,5 kg) och större barn kanske gör större skada nästa gång!

Själva förlossningen tyckte jag var ok. Jag brast. Grad 2 och det var inte mer med det. Öm var jag men hög på känslan av att ha fött barn. Smärtan kunde jag hantera. Det var lugnt. Men sen fick jag en massa komplikationer ändå. Stygn som gick upp, infektion, månader av smärta. Det tog 5 månader innan jag kunde röra mig utan att det gjorde ont i underlivet och då var bristningen sedan länge läkt. Mellangården är förkortad, jag har en bristning inne i slidan. Det tog 18 månader innan jag kunde ha samlag utan att det ömmade efteråt. Fortfarande är det inte helt hundra. Estetiskt har det läkt ihop mkt snyggt så för mig är det en funktionsfråga. OM jag föder vaginalt igen och exakt samma sak händer kommer jag att ha en snippa med kanske 60% av vad den var innan barnafödande. Sett ur perspektivet hur skönt är det att ha sex samt hur ärret känns. Dte kanske ger sig med tiden eller så kommer tiden göra att den nya mycket sämre känslan till slut känns normal. Men efter detta, alltså inte själva förlossningen, jävla efterskit med slidan så blir nästa barn ett kejsarsnitt för mig. Även om det inte känns det minsta eftersträvansvärt och jag vill uppleva en till vaginal förlossning. Det är bara det att ingen kan garantera mig att den som syr nästa gång är kompetent. Man får den man får och det kan vara en duktig bm men inte bäst på sy.