Omskära adopterat barn?

Om du skall omskära sonen så tycker jag att du lika gärna kan skicka iväg döttrarna och få dessa könsstympade. Varför skall du göra skillnad på barnen?

Vad är det då? Ni gör ett totalt onödigt kirurgiskt ingrepp och pojken kommer att ha ont efteråt. Om man tillfogar en annan människa skada och lidande så är det misshandel.JA! Det är värt att skapa problem i förhållandet över det här! Hur kan du ens tänka tanken att utsätta ett barn för smärta och lidande för att få lugn och ro i förhållandet? Skall du låta din man slå till ungen också, utan att du reagerar, bara för att du inte vill skapa problem i förhållandet?

Där har du ju det starkaste argumentet av de alla: Det är ett totalt onödigt ingrepp som inte är ett måste av medicinska skäl!

Hur tusan kan du mena att det någons "övertygelse" väger tyngre än det argumentet?

Om ni får beviljat adoption från Ryssland eller Polen så är det förmodligen ingen bebis som ni skall adoptera. Du tänker alltså på fullaste allvar låta en pojke på 4-6 år genomgå omskärelse? Hur tänker du nu?!

Jo, uppenbarligen var det problem eftersom ingreppet har gjort din man så pass allvarligt störd i huvudet att han vill utsätta ett barn, som högst troligt redan har blivit utsatt för trauma: misshandel eller vanvård, för omskärelse utan medicinska skäl.

Snälla TS, kan du svara på varför du inte låter könsstympa dina döttrar också? De klarar sig säkert med alvedon de med.

Varför är det inte jämförbart? Inget av det är ju av medicinska skäl?

Du får faktiskt jättegärna förklara för mig för jag kan faktiskt inte se att det skulle vara någon som helst skillnad, hur mycket jag än försöker.

Det är inte dumma jämförelser. Ni skall omskära en pojke i 4-5 årsåldern men tycker att det inte är jämförbart att könsstympa de stora flickorna.

Vad är skillnaden? Att flickorna är dina biologiska barn men inte pojken?

TS, jag tycker att du skall försöka sätta dig in i pojkens situation här: Han adopteras till ett nytt land, han förstår inte vad någon säger och allt är nytt och konstigt. Han har garanterat ett traumatiskt bagage efter att ha varit uppvuxen på barnhem, han har svårt att hantera känslor och han vet inte hur han skall agera nu när han plötsligt har två vuxna som han måste förlita sig på, istället för personal som byts ut varje dag. Han har ingen kompis att dela tankar och känslor med utan känner sig helt ensam i världen. Plötsligt tar de här nya människorna honom till ett sjukhus. Han vet inte varför och han känner sig inte sjuk. De försöker förklara men han förstår inte riktigt. När han vaknar upp så har han ont i snoppen. Någon har skurit en bit skinn därifrån. Varför? Dessutom är sådant känsligt att prata om så han kommer aldrig att våga fråga. Dessa människor som han trodde var så snälla har begått övergrepp. Gjorde de så här för att han råkar kissa på sig varje natt? Eller för att han inte visste hur han skulle fråga om toalett den där dagen då han kom hit?

Även många katoliker praktiserar omskärelse.

Precis! Eftersom pojken kommer från Polen eller Ryssland, och med största sannolikhet är i förskoleålder eller äldre, så är det högst troligt att han redan har en religion när han kommer hit: han är garanterat troende katolik. Jag hoppas verkligen inte att TS skall tvinga av pojken sin tro och påtvinga honom en helt annan religion?

Det är snarare kulturellt betingat än religiöst betingat. I Ryssland och Polen, där många är katoliker, är det dock inte vanligt. I många andra katolska länder är det mer regel än undantag bland de katolska troende med omskärelse.

Sant. Var lite snabb där...

Jag vill påstå att du har fel där. Jag har träffat en handfull barn som har adopterats från framförallt de forna öststaterna. De har kommit hit till Sverige när de varit 4-7 år och varenda en av dessa har haft en religion när de har kommit hit och anledningen till det är att religion är ett vanligt inslag på barnhemmen.

Min man, som är lutheran och dessutom har jäkligt många högskolepoäng i teologi och religionshistoria, separerar också i dagligt tal på "kristna" och "katoliker". Det är ett sätt att se på religion. Om han skriver en uppsats eller håller ett föredrag i ämnet så separerar han inte på begreppen men om han sitter och diskuterar religion med mig, med en kompis eller med någon annan så separerar han helt klart på det, eftersom han inte anser att en katolik är kristen i samma bemärkelse som honom.

Ingen aning men förmodligen inte. Jag är själv inte troende och blir mest irriterad när vi diskuterar. Med mitt inlägg menar jag bara att man som troende kan se annorlunda på religion än vad andra gör. (Detta trots att man, när man lägger undan privata åsikter och känslor, kan hålla föredrag om det helt motsatta.)

Det har väl inte för tusan med saken att göra i det här fallet. Pojken kommer att ha en religiös fostran när han kommer hit, oavsett vad man tycker om det. Om man inte inser det, så skall man heller inte adoptera ett stort barn från Ryssland eller Polen.

Kanske mattas hans religiösa fostran (och tro!) ut något men högst troligt är att han kommer att tro på Gud resten av livet. Att då försöka pådyvla pojken en annan religion - och dessutom omskära honom på grund av det - bryter ju mot religionsfriheten och mänskliga rättigheter.