Det här med egentid verkar vara ett komplicerat ämne som väcker mycket känslor, alla verkar tolka vad det är olika och det kanske beroende på vilket situation man själv lever i?
När ni röstar, utgå från er själva men utveckla gärna era svar. Berätta också gärna ålder på ert/era barn.
Jag har försökt skapa alternativ utifrån vad jag har hört här på familjeliv. Passar inget in, rösta annat
Men jag älskar mitt barn o ser det inte som nån uppoffring att umgås ska jag tillägga
Alltså jag tror inte att det finns NÅN som inte vill ha ett break efter att ha umgåtts med en trotsig treåring nonstop i ett halvår liksom. Kanske man intalar sig att man inte vill ha någon egentid om man inte har möjlighet till det men jag tror ALLA föräldrar glatt skulle ta en timme eller två i lugn och ro om möjligheten presenterade sig. Faktiskt.
Då är jag en av dessa föräldrar du dömer ut..
Jag tycker att det låter som att du främst dömer ut föräldrar av en viss sort, ensamstående klarar sig visst. Om du på riktigt anser att barn far illa av att dess förälder gör något eget spelar det väl ingen roll om man lever som ensamstående eller i par. Det spelar väl då ingen roll om jag fikar med en vän och du dejtar?
Ok. Du tolkade alltså "egen tid" som partid?
Jag tolkade egen tid som just egen tid, d.v.s. tid för bara mig själv. D.v.s. jag gör något helt eget (tränar, träffar vänner, går på bio etc) medan min sambo är med vår son. Och sån tid tror jag att alla behöver.
Och utifrån den definitionen av 'egen tid' så blev ditt inlägg #53 där du skriver att 'egen tid' är "en lyx som går ut över barnet" väldigt konstigt. Kan du se det?
vi är en av dessa familjer som skaffar barnvakt för att göra saker tillsammans min man och jag. I bland en middag ute på kvällen själva, du vet det är skönt att prata ostört i bland för oss också. I bland går vi till och med på bio utan barn och ännu värre; i bland får barnen sova borta två tre nätter och vi reser bort helt själva.
Det är inte samma sak som att göra det tillsammans i familjen, det tror jag egentligen du förstår. Skillnaden att äta en mysig middag på tu man hand mot att ha två söta snattrande 6 åringar med sig.
Vi ser det som en investering i vårt äktenskap, vilket gynnar hela familjen. Och våra barn har det toppen med sin barnvakt och lider inte på något vis av detta.