Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?

Ja, och det finns forskning som visar att barn som växer upp med föräldrar som pratar väldigt mycket om mat i negativa termer oftare utvecklar en ätstörning.

Jag tror också på tydlighet och klara regler/mönster för hur det funkar för att slippa tjat. I alla fall behövs det hos våra fyra barn (eller 3 kanske man ska säga, för en är för liten för att tjata)

Godis på lördagar och fredagsfika på fredagar t.ex.

Sen är jag oftast väldigt tydlig innan, typ: idag när vi är på 4H-gården så har vi med oss matsäck, det finns smörgåsar och yoghurt och vi kommer inte att köpa något fika där. När vi kommer hem ska vi äta lunch direkt.

eller: nu ska vi gå in i leksaksaffären och köpa en present till kompisen, vi ska inte köpa något till er men ni får gärna titta och se om det finns något ni önskar er till kommande födelsedag/julklapp.

Barnen vet också att ibland får de välja precis vilken glass de vill ha men andra gånger bestämmer vi föräldrar (alltså ibland får alla en piggelin för 7 kr och ibland får man välja storstrut). Detta talar jag också om en stund innan vi går fram till glassfrysen så det inte blir gnäll eller besvikelse.

Blir det tjat säger jag bara nej.

Däremot har särskilt ett av barnen problem med humöret vi blodsockerfall så jag brukar vara utrustad med äppelklyftor, morotsstavar och ibland riskakor för att få honom att inte dippa (och förstöra stämningen för resten). Är det hunger/blodsockerfall som är problemet så är det bättre att förebygga med en banan än att ta ett bråk tycker jag.

Mm fast nu pratar vi inte om MAT utan om glass och godis. Det är ju det som är anledningen, hade det varit nyttigt hade jag personligen ätit glass dagligen.

Nej, jag säger aldrig bara 'nej', så att säga, utan ger alltid en förklaring. Men förklaringen kan ju vara av odiskutabel sort, s.a.s. Man behöver inte ens använda ordet 'nej'.
D.v.s. "Vi ska inte köpa glass idag för du har redan ätit tillräckligt den här veckan." , "Glassen är slut." "Jag vill inte att du äter godis före middagen." "Det räcker med två kakor, för det ska räcka till alla." Eller vad det nu kan vara för argument du har..?

Upplever ni samma typ av utbrott som TS då? När vi har haft utbrott av det slaget (ovanligt här och handlar inte om godsaker men jag kan relatera) funkar det verkligen inte att prata med barnet, ge förklaringar. Det når inte fram då. Det som fungerar bäst är att vara kort i sitt svar och sedan vänta ut utbrottet, sedan kan vi prata om det. Jag tycker dock det är jättebra när det fungerar även om jag tycker nej duger utmärkt som svar på en ja och nej fråga när det gäller det TS beskriver och ett äldre barn som faktiskt förstår vad det innebär utan vidare förklaring som det inte ens bett om.

Nej, det är inte ofta vår son får utbrott av den här typen av situationer.
Vi var t.ex. och handlade idag och han kom springande med ett paket Ballerina-kex, och sa "Det här vill jag köpa!". Och jag sa: "Nej, vi ska inte köpa några kakor idag. Vi har hemma." Han blev lite sur och lommade sakta tillbaka med paketet. Men det är helt okej. Han får bli sur. Det går över.
Så om han surar kan man prata med honom. Men om han får hysteriska skrikutbrott, vilket han i och för sig aldrig får p.g.a. att han vill ha godsaker, så kan man inte förklara och diskutera, nej. Då får han rasa klart och sen pratar man.

Enkelt, när min son tjatar om glass, får han en glass.

Skitsnack! Se mitt förra inlägg. Ungar är olika oavsett uppfostran! Med facit i hand har jag mängder med exempel.