• Äldre 2 Jul 19:51
    30263 visningar
    179 svar
    179
    30263

    Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?

    Vad gör ni om barnen tjatar massor om glass, kakor och helt enkelt massa onyttigheter att äta vid fel tillfällen?

    Som tex när vi är i köpcentrum tjatas det hysteriskt om något att äta (som ikväll när vi skulle dit direkt efter middagen och skulle köpa skor) och när jag säger nej så surar hon massor, fräser och har sig. Vilket jag blir sur av i min tur.
    Samma om vi fikar och säger nej till ytterligare kakor.
    Eller om hon bara får för sig att hon vill ha glass helt plötsligt och vi säger nej.

    Är det en åldersfråga, personlighetsfråga eller något i uppfostran vi bör göra?


  • Svar på tråden Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?
  • Äldre 3 Jul 19:54

    Har inte orkat läsa de andra svaren.
    Men jag tror att det till stor del är en åldersfråga - och en personlighetsfråga. I vissa åldrar testar barnen mer, och vissa barn mer än andra. Det ni som föräldrar kan göra är att vara konsekventa. Barn lär sig vad som gäller, men om de får godis och glass ibland så kommer de fortsätta att tjata varje gång, för då vet de ju inte vilka gånger tjatet kommer löna sig. Så det bästa för dig är väl att fundera ut hur du vill ha det. Är det alltid nej- håll det benhårt! Är du flexibel får du vara beredd på mer tjat, men får också fundera ut en rimligt förklaring till barnen varför undantag är ok ibland.

  • Äldre 3 Jul 19:54

    Vår son på 5,5 har tack och lov inget större intresse av godis och glass. Frågar han brukar det bli ett ja. Det händer att han frågar kanske 1 av 10 gånger vi handlar.

    Misstänker att lillebror på 1,5 år är en annan sort. Vrålar efter äpple så fort vi går in i en butik och vill alltid äta. Så det återstår att se hur vi hanterar kampen om glass och godis.

  • Äldre 3 Jul 19:59

    Förbereder att vi bara köpa ost och skor, inget annat idag.

    Väl inne om det börjar tjatas brukar jag påminna vad jag sagt och säga att jag förstår att de är jättesugna på glass idag, men det får vi köpa en annan gång. Sen bryr jag mig inte mer om tjatet.

  • Äldre 3 Jul 20:10

    Här är alla införstådda i att tjat=man får inget. Att fråga är självklart ok, men ett nej ska accepteras. Min brorsdotter var här för ett tag sedan och la sig på golvet skrikande när hon inte fick som hon ville. Jag frågade lugnt om det fungerade hemma och förklarade kort att här gör det det inte. Sen gick jag därifrån. Hon kom snabbt efter.

    I vårt hem är godis och sötsaker något som serveras vid speciella tillfällen och vi har förklarat varför. Det är inte låst till vissa veckodagar utan handlar om situation. Tjat kommer aldrig leda till att man får något, tvärtom. Att tjura eller bete sig illa är såklart jättetrist, men det kommer inte leda till att jag ger med mig. Om man däremot på ett trevligt sätt kan argumentera för sin sak kan jag ändra mig, men det krävs fortfarande något speciellt för att vi ska äta sötsaker. Vi äter det väldigt sällan och det är sällan någon här hemma som ifrågasätter.

  • Äldre 3 Jul 20:22
    Penida skrev 2014-07-03 19:25:45 följande:
    Okej, då förstår jag. Jag uppfattade TS som att det rörde sig om ganska hysteriska utbrott, då fungerar det bäst att vara kort i sina svar och vänta ut enligt min erfarenhet också.
    Ja...vi uppfattade det kanske olika. Jag uppfattade trådstarten mer som om det handlade om surande, vilket jag inte tycker är så farligt eftersom det ju går över. Hysteriska utbrott är en annan sak...
  • Äldre 3 Jul 21:00
    Penida skrev 2014-07-03 18:54:18 följande:
    Upplever ni samma typ av utbrott som TS då? När vi har haft utbrott av det slaget (ovanligt här och handlar inte om godsaker men jag kan relatera) funkar det verkligen inte att prata med barnet, ge förklaringar. Det når inte fram då. Det som fungerar bäst är att vara kort i sitt svar och sedan vänta ut utbrottet, sedan kan vi prata om det. Jag tycker dock det är jättebra när det fungerar även om jag tycker nej duger utmärkt som svar på en ja och nej fråga när det gäller det TS beskriver och ett äldre barn som faktiskt förstår vad det innebär utan vidare förklaring som det inte ens bett om.
    Jag vill bara säga att det är inte utbrott där hon liksom vrålar och skriker och är helt okontaktbar det handlar om. Nej, hon är mer arg, spottar och fräser, är arg med hela kroppen och fäktar (hon slåss inte), och håller på och verbalt är väldigt arg. Och satt det i i en minut gjorde det ju ingenting men hon kan hålla på bra länge så här. Vilket jag tycker är jobbigt när vi inte är ensamma. 
  • Äldre 3 Jul 21:03
    EnGladPingvin skrev 2014-07-03 20:10:49 följande:

    Här är alla införstådda i att tjat=man får inget. Att fråga är självklart ok, men ett nej ska accepteras. Min brorsdotter var här för ett tag sedan och la sig på golvet skrikande när hon inte fick som hon ville. Jag frågade lugnt om det fungerade hemma och förklarade kort att här gör det det inte. Sen gick jag därifrån. Hon kom snabbt efter.

    I vårt hem är godis och sötsaker något som serveras vid speciella tillfällen och vi har förklarat varför. Det är inte låst till vissa veckodagar utan handlar om situation. Tjat kommer aldrig leda till att man får något, tvärtom. Att tjura eller bete sig illa är såklart jättetrist, men det kommer inte leda till att jag ger med mig. Om man däremot på ett trevligt sätt kan argumentera för sin sak kan jag ändra mig, men det krävs fortfarande något speciellt för att vi ska äta sötsaker. Vi äter det väldigt sällan och det är sällan någon här hemma som ifrågasätter.


    Det låter ungefär som jag vill ha det. Situation men inte dag styr. Tjat leder ingen vart. Men trevlig argumentation kan leda till ändring.
  • Äldre 3 Jul 21:07
    Alexi skrev 2014-07-03 21:00:13 följande:
    Jag vill bara säga att det är inte utbrott där hon liksom vrålar och skriker och är helt okontaktbar det handlar om. Nej, hon är mer arg, spottar och fräser, är arg med hela kroppen och fäktar (hon slåss inte), och håller på och verbalt är väldigt arg. Och satt det i i en minut gjorde det ju ingenting men hon kan hålla på bra länge så här. Vilket jag tycker är jobbigt när vi inte är ensamma. 
    Okej, jag inte hur det som Natulicien skrev om skulle fungera där men visa mig gärna annat. Jag tycker att det låter som en jättetrevligt sätt att möta ett barn men det är inte helt realistiskt många gånger. För mig är det du beskriver ett hysteriskt utbrott. Att sura och gnälla lite och samtidigt vara mottaglig för en diskussion är givetvis på annat.
    Avskyr CIO-metoder
  • Äldre 3 Jul 21:10
    Penida skrev 2014-07-03 21:07:54 följande:
    Okej, jag inte hur det som Natulicien skrev om skulle fungera där men visa mig gärna annat. Jag tycker att det låter som en jättetrevligt sätt att möta ett barn men det är inte helt realistiskt många gånger. För mig är det du beskriver ett hysteriskt utbrott. Att sura och gnälla lite och samtidigt vara mottaglig för en diskussion är givetvis på annat.
    Jag tänker med hysteriska utbrott ett barn som bara vrålar och inte ens hör att man pratar med dem, typ. Det har jag också varit med om med barnen men inte med henne i den här åldern pga en sån här grej.
  • Äldre 3 Jul 21:15
    Alexi skrev 2014-07-03 21:10:24 följande:
    Jag tänker med hysteriska utbrott ett barn som bara vrålar och inte ens hör att man pratar med dem, typ. Det har jag också varit med om med barnen men inte med henne i den här åldern pga en sån här grej.
    Okej, det finns olika grader i helvetetFlört Hon spottar och fräser och fäktar och samtidigt är arg vilket jag har svårt att se att Natuliciens tankesätt (vilket jag tycker är toppen)  skulle fungera på men tror du att det gör det tycker jag absolut du ska köra på den linjen.
    Avskyr CIO-metoder
Svar på tråden Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?