Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?

Men om argumentet "det är inte nyttigt för kroppen" funkar, så kör på det för glass, godis och kakor har ju inget positivt att tillföra kroppen.

Ja, det är inte lönt att gå längre när ett barn är på det humöret. När utbrottet går över, då kan ni prata.

Bra att det funkar för er men hur får du det till att ni lyckats om ni aldrig behövt ta en diskussion? m

Jag säger nej och dem vet att jag menar ett nej när jag säger det, däremot så kan jag ge glass eller vad det nu än är om dem frågar, så ibland blir det ja och ibland nej, men dem accepterar det utan tjat.

Jag har inte upplevt just det du beskriver men förstår verkligen att det måste vara frustrerande. Oavsett hur jobbigt det är tror jag ni ska fortsätta vara konsekventa och vara korta i era svar, prata inte för mycket med barnet. Även om det kännas som en evighet går utbrottet över och i de allra flesta fall blir det lättare nästa gång och nästa osv.

Hade min dotter gjort det så hade jag låtit henne sura utan att ge efter alls och det hade jag gjort några gånger tills hon hadr förstått att jag menar det jag säger.

Nja, men det gör det ju inte i tjatläget. Det funkar som förklaring varför de behöver äta lite av maten, för att orka leka osv. Och vi pratar mycket om vad som är bra för kroppen osv i lugna tillfällen men just när hon hakat upp sig totalt på att hon vill ha sötsaker så går det inte att nå fram, vad man än säger.

Vi säger bara att "Nej, vi ska inte köpa någon glass nu." eller nåt i den stilen. Och om sonen blir sur så får han väl bli det. Vi gör ingen stor affär av det. Det går ju över.
Det bästa vore väl om du kunde försöka ta det med ro, och inte bli sur själv, för min erfarenhet är att barnet ofta blir surare och argare ju mer sur och arg man själv blir.

Ja det är ju så vi gör men det har inte direkt gått över efter några gånger...

Problemet är ju att då och då får hon ju sånt, oftare på vårt initiativ än när hon ber om det dock (dvs vi erbjuder barnen en isglass tex för att det känns som en bra idé just då), vilket ju gör att hon inte kan hantera att hon fick det på tisdagen men inte på onsdagen då. Och två dagar i rad vill vi ju sällan ge glass, då blir det krav dagen därpå också. Dvs allt blir snabbt en vana i hennes ögon.

Det är ju jag som blir sur över att hon beter sig illa. Jag blir liksom så irriterad över att hon borta på ett kalas ska börja bete sig som en tvååring och stampa och fräsa och hålla på.

Men jag ska träna på att bara säga nej och sen ignorera henne lite mer.