Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?

Vi säger bara att "Nej, vi ska inte köpa någon glass nu." eller nåt i den stilen. Och om sonen blir sur så får han väl bli det. Vi gör ingen stor affär av det. Det går ju över.
Det bästa vore väl om du kunde försöka ta det med ro, och inte bli sur själv, för min erfarenhet är att barnet ofta blir surare och argare ju mer sur och arg man själv blir.

Ja det är ju så vi gör men det har inte direkt gått över efter några gånger...

Problemet är ju att då och då får hon ju sånt, oftare på vårt initiativ än när hon ber om det dock (dvs vi erbjuder barnen en isglass tex för att det känns som en bra idé just då), vilket ju gör att hon inte kan hantera att hon fick det på tisdagen men inte på onsdagen då. Och två dagar i rad vill vi ju sällan ge glass, då blir det krav dagen därpå också. Dvs allt blir snabbt en vana i hennes ögon.

Det är ju jag som blir sur över att hon beter sig illa. Jag blir liksom så irriterad över att hon borta på ett kalas ska börja bete sig som en tvååring och stampa och fräsa och hålla på.

Men jag ska träna på att bara säga nej och sen ignorera henne lite mer.

Jag säger som det är, det är jättegott med glass men äter man det för ofta så får man dåliga tänder med hål i och så blir man tjock och det är inte bra för hälsan för allt blir mycket jobbigare då.

Barnen (mina bonusar,inte bio) fattar det hyfsat då både deras mamma och pappa varit kraftigt överviktiga tidigare.

Hade jag sagt så till min 11 åring så hade det garanterat funnits risk för ätstörningar i senare ålder

Jag tycker ju hon känns ouppfostrad när hon beter sig som hon gör och det är det jag blir sur över.

Ja, och det finns forskning som visar att barn som växer upp med föräldrar som pratar väldigt mycket om mat i negativa termer oftare utvecklar en ätstörning.

Det är inget annat än logiskt  att det skulle vara så,  det behövs knappast forskning till det.