• Äldre 2 Jul 19:51
    30267 visningar
    179 svar
    179
    30267

    Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?

    Vad gör ni om barnen tjatar massor om glass, kakor och helt enkelt massa onyttigheter att äta vid fel tillfällen?

    Som tex när vi är i köpcentrum tjatas det hysteriskt om något att äta (som ikväll när vi skulle dit direkt efter middagen och skulle köpa skor) och när jag säger nej så surar hon massor, fräser och har sig. Vilket jag blir sur av i min tur.
    Samma om vi fikar och säger nej till ytterligare kakor.
    Eller om hon bara får för sig att hon vill ha glass helt plötsligt och vi säger nej.

    Är det en åldersfråga, personlighetsfråga eller något i uppfostran vi bör göra?


  • Svar på tråden Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?
  • Äldre 3 Jul 08:23
    #71
    nattälvan skrev 2014-07-03 00:32:57 följande:

    Jag tycker det brukar funka bra med förberedelse: att redan innan man går in i köpcentret berätta vad man kommer att köpa. Idag ska vi handla...... Vi ska inte köpa glass/godis men vi ska leta efter en fin bla bla bla. Ge barnet uppgifter i affären, vissa saker som barnet får hitta och välja tex.  Om man förbereder i tid kan besvikelsen vara avklarad och fokus ligger på det man faktiskt ska handla. Glad


    Jag försöker så, massor, men tyvärr hjälper det inte ännu...
  • Äldre 3 Jul 08:24
    #72
    Line85 skrev 2014-07-03 08:20:21 följande:

    Egentligen är det ju hur lätt som helst.

    Gissar att ni brukar ge med er eftersom hon regerar på det sättet. Va konsekvent, då lär hon sig att det inte lönar sig att gnälla och sura.

    Lär henne att hon ska vara glad för det hon får och inte sura för det hon inte får.


    Jag kan lova dig att vi aldrig någonsin ger med oss när det börjar tjatas på det viset, tvärtom blir jag envis som en åsna. Och säger ju det till henne också att hon aldrig kommer få när hon tjatar och kräver på det viset. Så det är inte så enkelt.
  • Äldre 3 Jul 10:36
    #73
    Alexi skrev 2014-07-03 08:12:08 följande:
    Och hur menar du att det hjälper att inte ha det hemma om tjatet kommer i ett köpcentrum eller på ett kalas där det finns oändligt med kakor...?
    För det första är ungarna kanske mindre vana vid sådant och vana vid att nej betyder nej...  Kalas är en annan sak för mig.
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Äldre 3 Jul 10:37
    #74

    Och allvarligt.... vad gör det om ungen fräser?


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Äldre 3 Jul 10:38
    #75

    Vi har varit ganska klara med reglerna redan från början, så vi har egentligen aldrig haft några riktiga diskussioner med de större barnen. Det har liksom varit "godis på lördagar", "glass på varma sommardagar", "fika när vi får främmande och då bara en kaka" och så där. Där har vi sett den stora skillnaden med yngsta barnet, som i princip föddes in i ett sorgehus och inte upplevde några regler eller begränsningar alls nästan. Henne har vi fått ta många diskussioner med sedan vi väl ryckte upp oss och insåg åt vilket håll det bar i väg ...

  • Äldre 3 Jul 10:46
    #76

    Oftas kommer dessa konflikter i 2-3års åldern, barnet vill ha något i affären och föräldern ger alltingen med sig för att slippa gap eller är konsekvens och håller fast vid det, kanske t.om får bära ut och åka hem med barnet. Ibland krävs det några duster för att lära sig vart man står.  Så när barnet blir äldre så  har det oftast rätt bra kännedom om vad som gäller, visst kan dom fråga ibland och sura lite efter ett nekande, men sällan ställa till med spektakel i affären.

    Till 6åring säger jag bara nej, du kan köpa det till helgen om du fortfarande vill ha det då. Fortsätter han så säger jag bara att det räcker nu, alltingen går du med utan bråk eller så får du sitta på bänken eller i bilen till jag är klar, fortsätter gnället varnar jag om att det inte blir något godisinköp till helgen om han fortsätter. Det brukar var det sista som behöver sägas. Skulle det mot förmodan, inte räcka så skulle jag hålla fast vid det. Inget lördagsgodis till helgen, men jag skulle troligen istället fixat grönsaker med dipp eller fruktsallad dyl, då jag inte kan vara elak rakt igenom ;)

  • Äldre 3 Jul 10:48
    #77

    Om man inte vill ha dåligt humör från barnet, så kanske man inte ska ha det själv. Dvs, bli inte sur och arg när hon tjatar och tjurar.

  • Rixa
    Äldre 3 Jul 10:53
    #78
    Alexi skrev 2014-07-02 21:27:31 följande:
    Ja jag tycker jag gör precis som flera av er skriver men det hjälper inte, hon blir extremt otrevlig, spottar och fräser och stampar och ser jättearg ut och det sitter i väldigt länge. Hon kan verkligen inte ta ett nej på det här området (går bättre med andra saker som man kan förklara mer konkret än "det är inte nyttigt för kroppen, typ").
    Har inte läst tråden till slutet men kan berätta att jag har tre söner, nu stora. Var alltid konsekvent och det fungerade på två av dem. En fungerade det aldrig med. Han tjatade och skrek alltid i affärer. Jag frågade alltid "Vad får barn som tjatar?" Två svarade snyftande "ingenting!!" Den tredje gav sig aldrig. 

    Kommer ihåg en gång när han (5-6 år) för en gångs skull inte tjatat och jag stod i kön vid kassan och tänkte köpa en chokladbit åt honom bara för att han varit så duktig för en gångs skull. Innan tanken var färdigtänkt körde han igång en tjatskur! Förklarade för honom vad jag tänkt men inte hjälpte det till nästa gång. 

    Jag var stenhårt konsekvent och det fungerade som sagt på två av tre!  
  • Äldre 3 Jul 10:55
    #79
    jos85 skrev 2014-07-03 10:48:14 följande:
    Om man inte vill ha dåligt humör från barnet, så kanske man inte ska ha det själv. Dvs, bli inte sur och arg när hon tjatar och tjurar.
    Ska man inte som förälder kunna koppla bort det? Särskilt sedan barnet är så stort att hen kan tjata om godsaker, då borde man väl hunnit bli rätt härad?
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Äldre 3 Jul 10:58
    #80
    Alexi skrev 2014-07-03 08:24:33 följande:
    Jag kan lova dig att vi aldrig någonsin ger med oss när det börjar tjatas på det viset, tvärtom blir jag envis som en åsna. Och säger ju det till henne också att hon aldrig kommer få när hon tjatar och kräver på det viset. Så det är inte så enkelt.
    Då kanske det beror på HUR du uppträder. Diskuterar du med henne?

    Det gör iaf inte jag, och visst tjatar hon en eller två gånger, men när jag går iväg och säger att det är slutdiskuterat så ger hon sig.
Svar på tråden Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?