Inlägg från: Anonym (Mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mamma)

    Min son stöter bort mig..

    Jag är mamma till en 5-åring, som är väldigt elak mot mig. Han säger och gör elaka saker..... Exempel på saker han säger/gör är:

    Mamma, ingen älskar dig!
    Jag tycker bara om pappa och ''syskonets namn'' och INTE dig!
    Du ska inte bo här, bara jag, pappa och ''syskonets namn''!

    Han brukar kliva på mina fötter med flit, och lyssnar inte ett dugg på vad jag säger. Han säger att jag inte är snäll och bara dum. Då börjar jag gråta och han säger förlåt - men kan göra något dumt emot mig 2 minuter efter....

    Mitt hjärta går i bitar snart, jag gråter väldigt ofta pga detta. Idag tittade jag på bilder & klipp från då han var liten och tårarna sprutade... Jag vill ha tillbaka min söta, snälla och underbara son! GråterGråter

    Detta har pågått drygt 6-12 månader. Syskonet är 4 månader och även om han kan göra lite ''dumma'' saker, som att ta nappen eller leksaker, så älskar han verkligen sitt syskon. Båda lyser verkligen upp när de ser varandra! Hjärta

    Någon som har tips eller (tyvärr) känner igen sig?
    Känner mig verkligen utstött, min sambo/barnens pappa försöker uppmuntra att det blir nog bättre......

  • Svar på tråden Min son stöter bort mig..
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (M) skrev 2014-07-02 21:39:10 följande:

    Du låter ju honom köra över dig. Ta hjälp av BVC för att få råd hur ni ska bryta detta beteende.

    Eftersom det börjat i samband med graviditeten vill han nog testa dig, att du verkligen vill ha honom och fortfarande älskar honom - trots att han har fått ett syskon.


    Det började innan, men har blivit värre med tiden. Jag gör allt jag kan för att han ska vara snäll, jag är en väldig känslomänniska och hade väl hoppats att han skulle få dåligt samvete och tänker till när han ser hur ledsen jag blir.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Egentid?) skrev 2014-07-02 21:46:27 följande:

    Hur mycket egentid får han? Att bara du och han hittar på saker?

    Att få ett syskon är ju jobbigt, massvis med konkurrens, och på något sätt behöver han väl få ur sig det... Att det hamnar på dig känns ju naturligt då jag antar att han får mindre tid och uppmärksamhet från dig nu, med tanke på matningar och blöjbyten och allt som hör till.


    Vi brukar dela upp det, så jag är ensam med honom och pappan med syskonet. När vi gör saker har vi jättekul och mysigt, men när vi kommer hem börjas det igen och då är det bara pappa, pappa, pappa som gäller...
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (M) skrev 2014-07-02 21:47:37 följande:
    Men 6-12 månader gör ju att det började under graviditeten.. Om han är elak mot dig har han ju "lyckats " om du blir ledsen, vilket absolut inte kommer få honom att sluta. När ett barn medvetet får sin förälder att gråta är något väldigt fel. Du borde satt stopp för detta direkt istället för att låta det fortsätta.
    Sedan dag 1 har både jag och pappan sagt ifrån, men det har fortsatt. Jag kan inte hjälpa att jag gråter, jag vill inte.. men det blir bara så! Jag kan inte sätta stopp för något, när jag inte vet vad som är felet.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (X) skrev 2014-07-02 21:51:32 följande:

    Du låter ju honom behandla dig såhär genom att kontinuerligt visa dig svag och ge honom makt, även hans pappa måste stå upp för dig! Men du måste stå upp för dig själv.


    Pappan står upp för mig, och att stå upp för mig själv är svårt när jag har dålig självkänsla... men jag gör så gått jag kan.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Egentid) skrev 2014-07-02 21:53:34 följande:

    Jag ser att han började uppföra sig så här innan syskonet kom, jag skulle gissa att han kände på sig att det var en förändring på gång.

    Sen tror jag också att du är för känslig, en femåring är lite liten för att de och förstå när mamma gråter för att den gjort något "dumt".

    Mina barn beter sig också på liknande sätt ibland, dom är fyra och sex och ska nu få ett syskon. När dom säger att dom inte älskar mig och att jag är dummast i världen, att dom ska rymma så brukar jag svara att det var ju tråkigt att höra att du känner så för jag älskar dig väldigt mycket, och kommer iallafall att sakna dig...

    Om dom skulle hålla på att trampa på mina fötter så skulle jag nog bara lyfta undan dom och berätta att det gör ont. Om dom då skulle fortsätta så skulle jag berätta att jag blir ledsen när dom gör så,sen skulle jag nog faktiskt gått undan.

    Men jag tror att det skulle hjälpa med en massa positiv egentid. Behöver inte vara något komplicerat, låt han vara med när du lagar mat eller lek med honom och när lillasyster blir ledsen så säger du bara att nu får pappa ta hand om henne för jag är ju med dig nu


    Det kan säkert bli som en chock när han ser mig gråta, men jag kan inte hålla känslor inom mig. Jag brukar fråga ''får man gå på andras fötter så de får ont?'', då säger han nej och ber om ursäkt. Men han fortsätter ändå göra om det.

    Han är väldigt dålig på att göra som man säger, så på det sättet blir jag den elaka eftersom vi umgås mest på dagarna, eftersom det är jag som skäller på honom.

    Ja, mer egentid med honom behövs.. det kan man aldrig få för mycket av!
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (X) skrev 2014-07-02 21:57:52 följande:
    Det är en femåring och din son. Du bad om tips, jag och flera med mig säger att du ska sluta gråta inför honom och stå upp för dig själv. Som svar får vi att du kan inte och du förmår inte. Då är det väl så, då har du valt att ha det såhär. Vad ville du få för svar?
    Jag försöker att inte gråta, men går det inte så går det inte... Är man glad/ledsen/arg så ska man visa det och inte hålla det inom sig. Jag kan bara göra mitt bästa, eller hur?
Svar på tråden Min son stöter bort mig..