Rädd för sjukhus - föda hemma?

Jag beklagar att du haft en så hemsk upplevelse, verkligen!

Men det här handlar först och främst om ditt barns välmående, sedan ditt. Du kan be om en ny BM som du klickar bättre med och sedan förklara problematiken för dem. Det finns massa hjälp att få!

Även om du föder hemma så kan något ske att ni måste in akut.

Ditt barn kommer behöva träffa läkare framöver och även om barnet har en pappa så kan det definitivt komma tillfällen som du måste vara med.

Det är väl egentligen som vilken fobi som helst, och i ditt fall känns det högst nödvändigt att överkomma den.

Du verkar ha haft otur med sjukvården och det behöver verkligen inte vara så. Jag har legat inne mycket och träffat alla sorter, precis som mänskligheten ser ut i allmänhet. Men de allra flesta har varit bra, och några stycken har till och med varit underbara. Det kan bli så för er också!

Tycker du ska sätta dig själv åt sidan här, ta hjälp att överkomma det med all stöd som finns att få och tänka på ett barns bästa.

Mycket klokt!

Varför inte ta kontakt med specmödrarvården och berätta om dina upplevelser, de borde ha kompetens och resurser för att hjälpa en blivande mamma med dina tråkiga erfarenheter

Håller också med, det är mycket klokt det (M) skriver.
Mötena hos barnmorskan är mycket på rutin i början, och det känns som att de läser ur manus. Det finns liksom inte så mycket att prata om än. Men ju längre du kommer i din graviditet, desto viktigare blir det att hålla koll på hur du och bebisen mår. Tolka provresultat så att du inte håller på att få graviditetsdiabetes exempelvis, känna på magen och barnets läge, prata om förberedelser mm. Där är ju du jätteviktig! Du måste våga känna och tro det! Och har du inte förtroende för den barnmorska du fått så byt. Du kanske har en god vän som kan rekommendera någon? Din barnmorska ska vara ditt stöd och bollplank i detta!

När det kommer till förlossningen så är jag säker på att du kan få en lugn och fridfull upplevelse även på ett sjukhus, men även där så måste du kommunicera hur du vill ha det. Min erfarenhet är att man lyssnar väldigt mycket till kvinnan och hennes behov och önskemål, man gör inga undersökningar som inte behövs, och man kan uttryckligen be om att få vara ensam. Det finns även sjukhus med badkar där du kan ligga i lugn och ro och ha din sambo som förlossningspartner. Sen kallar ni på personal när NI känner att ni undrar något eller vill ha support.

Tänk tvärtom för en sekund. Du struntar i att gå på besöken hos BM. Din bebis lägger sig med rumpan nedåt och du går in i förlossningsarbetet. Börjar föda ditt barn hemma. Det kan gå bra men det kan också visa sig vara ett riktigt dumt beslut.

Du har gott om tid på dig, försök verkligen att få komma till en barnmorska som du får förtroende för och som kan stötta dig så att du får en chans att bearbeta det här innan det är dags för dig att föda.

www.1177.se/Vasterbotten/Fakta-och-rad/Behandlingar/Om-man-inte-foder-pa-sjukhus/

Jag kan inte rekommendera dig att föda ditt första barn hemma

Jag har pratat med vänner och bekanta om detta nu och tagit ett steg. Jag har ringt psykiatrin på sjukhuset. På min vårdcentral hade dem inga tider. Jag hoppas verkligen att dem kan hjälpa mig på något sätt. 

Vad duktig du är! Heja dig!

Jag tycker själv det är rätt obehagligt att lämna prover ibland, så jag har letat upp en mottagning som känns lite mer "privat", lite inredd som en skönhetssalong om du förstår vad jag menar. Såna saker underlättar också när man inte är bekväm i situationen/miljön.

Vad bra gjort!! Lycka till!

Ingen bra idé. Det ansvarsfulla att göra gentemot dig själv och inte minst barnet är att söka hjälp - som jag ser att du gjort - och bearbeta din rädsla. Graviditetskontrollerna görs av en anledning och utan dem skulle vi garanterat ha en betydligt högre mödra- och barnadödlighet än vad vi har i landet (mycket låg). Att ge sig på att försöka föda själv hemma, utan BM närvarande, första barnet dessutom, och för att ytterligare spä på utan att veta t.ex. fostrets läg e, är livsfarligt för er båda. Hade jag varit din sambo hade jag aldrig tillåtit det. Sedan får du ju tänka ett steg till - när du väl är mamma, och ditt barn behöver vård av en eller annan anledning? Du kan ju inte riskera livet på barnet pga din egen sjukhusskräck, varken före eller efter födsel.