larssonkaa skrev 2014-07-30 00:07:32 följande:
Måste gnälla lite såhär på sena kvällskvisten..
På efm idag började det mola och det övergick till att göra redigt ont. Höll i sig en stund, sen bara försvann det lika plötsligt. Framåt kvällen började det göra ont i ljumskarna och när jag skulle till affären (3 min promenad) gjorde det riktigt ont i höfterna och lite bak i ryggen. Men sen för ngn timma sen gick det också över och nu känner jag ingenting. Igen.
Så frustrerande! Man hinner lagom tänka att "shit, nu kanske något är på g". Sen inget mer! Vore ju bättre om det körde igång och sen är man där och utan återvändo så att säga..!
Märks det att det är min första förlossning eller? Ska jag vara ärlig så börjar jag bli mer och mer nervös... Tänker mycket komplikationer som kan uppstå, om bebis kommer må bra, hur ont det kommer att göra egentligen.. Hur jag kommer att hantera smärta och allt vad en förlossning innebär.. Osv, osv... Suck!
God natt tjejer! :)
Min första förlossning me. Känner absolut igen mig i det du skriver. Om man bara kunde få facit på hur det kommer att gå så vore jag mycket lugnare, men det går ju inte. Att föda barn i Sverige är ju ett av de säkraste platserna i världen att just föda barn i. Fast det perspektivet är svårt att tänka i när man sitter här med sin oro. Klart det kommer gå bra och ut måste ju barnet på ett eller annat sätt

Plus att det faktum att kvinnor väljer att föda mer än ett barn måste tyda på att det är värt vad man måste oroa sig för och plågas igenom vid en förlossning. Försöker tänka på det här, men inte alltid så enkelt alla gånger som sagt.