Rädd för förhållande

2010 lämnade jag ett förhållande som varat i ca 12 år. Det var ett stort steg för mig. Hade funderat på det i flera år. Mannen som jag varit upp över öronen förälskad i, och älskat oerhört mycket liksom försvann på vägen någonstans. Jag levde ensam i ett förhållande där vi var två. Han blev oerhört osocial, alltid på dåligt humör med väldigt kort stubin. Till slut sågs vi knappt alls. Jag stannade enbart kvar för att vi hade två barn. Jag levde för barnen och vi gjorde allt tillsammans. Därför stod jag ut så länge som jag gjorde.

Träffade kort där efter en annan. Vi träffades av och till. Han ville ha mer, men jag var osäker och känslorna hoppade upp och ner. Ena dagen ville jag ha honom och andra dagen var jag så trött på honom... I perioder sågs vi inte alls. Då kunde jag träffa någon annan. Kunde tycka mycket om killen, men så fort det började likna ett förhållande så drog jag mig undan. Så här har det nu varit sen jag lämnade barnens pappa. Börjar leta fel, gör allt för att slippa träffas. Vill inte sova över osv.

Inte en enda gång har jag känt mig så där underbart kär, inte sedan den gången jag träffade barnens pappa. Jag längtar efter den känslan, jag längtar efter någon att leva med. Men så fort jag träffar någon så ger jag det inte ens en chans... Jag bara drar, och kan till och med bete mig rätt taskigt för att slippa ses :(

Nu har jag återigen träffat någon. Vi har setts ett litet tag. Jag tycker väldigt mycket om honom och vi har riktigt roligt ihop. Har inte känt den där härliga pirriga känslan ännu, men jag tänkte ändå att jag skulle ge det en chans. Men nu börjar samma mönster igen. Jag drar mig undan. Får panik och känner att någon har förväntningar och krav på mig. I skrivande stund sitter jag på balkongen, och har lämnat telefonen inne för att slippa höra ifall det kommer något mysigt sms... Känner mig så jäkla elak :(

Så nu till min fråga. Någon annan som känner igen sig? Tips råd? Hur ska jag någonsin kunna leva i ett förhållande igen, eller ens våga prova?

Skulle vara evigt tacksam för svar :)

Dels tror jag att när du väl hittar någon du känner dig tillräckligt trygg med så kommer den där rädslan släppa men att de ändå kommer vara skrämmande ett tag i början.
Rädslan måste väl vara någon slags tecken på att du egentligen inte är redo alternativt att du är i en situation där du är medveten om att de finns risk att bli sårad igen. Att inleda ett förhållande är ju att öppna sig och visa sig sårbar och det är klart att det är skrämmande, speciellt om man blivit bränd eller vad man nu ska kalla det..

Är själv i den situationen och har vid ett tillfälle inlett nått som liknar ett förhållande men alla känslor bara "dog" och rädslan tog över totalt ,så insåg då att jag antagligen inte är redo för nått sånt än, men de behöver ju inte betyda att du kommer reagera på samma sätt, du kanske släpper på spärrar när du tagit de där lilla extra steget som krävs och du kommer bli om än mer kär?

Rädd för förhållande

INNEHÅLL