3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?

Jo jag vet det.. Jag har även sagt det högt både till mig själv och honom.. 
Men HUR kommer man fram till HONOM?! HUR får man honom att förstå vad jag säger? Hur får jag honom att sluta vara dryg, elak, förbannad, irriterad, snäsig, behandla mig som skit osv osv.. ?

Grattis. Hoppas dina barn kommer känna samma ovillkorliga kärlek till alkisen som du gör.

Jo så fungerar ju en "normal" hjärna som inte är beroende av alkohol eller andra substanser. Du har ju så rätt i det du skriver men det känns så otroligt jobbigt att kasta bort allt kämpande, alla år, vårt äktenskap och allt vi har för att han KANSKE dricker. För att han VILL dricka och för att han ANSER att han klarar det.. Alltså, han tror verkligen att han kan klara av att dricka normalt. Önskar ni kunde höra honom. Han är så övertygad att han inte har problem längre..

Nej jag älskar honom. För den han VAR. Här älskas inte mer eller mindre. Men det är inte lätt att bara kasta in handduken och ge upp efter allt vi gått igenom. Efter allt jag stått ut med och att han tagit tag i det genom att gå behandlingen. Att han ville ta några öl idag var ett ENORMT bakslag för mig, det har inte ens varit på tal om alkohol under dessa månader. Därför sökte jag kanske svar här.. Hur man ska förhålla sig till det. För han kan omöjligt vara den enda som blir sugen på alkohol med ett beroende. Oavsett hur mycket han ville dricka nu så gjorde han det inte. 

Kanske han gör dte imorgon. Kanske nästa månad. Kanske om 3 år. Jag vet inte. Jag vet ingenting om framtiden MEN får han ett återfall så tar jag självklart barnen och går. Då har jag gjort allt i min makt för att iallafall försöka få honom nykter. Jag kan inte ändra hans tankar eller beteende nej, men jag kan försöka sporra honom och det gör jag INTE genom att packa en väska och ta våra barn när han tänker tanken och blir sugen... 

Jo jag vet det, jag vet att det är hans insikt och hans vilja som måste finnas. Annars är det ju helt lönlöst, det är ju som att sluta röka om man inte vill. Funkar inte. 
Men jag tänkte om någon kanske hade någon magisk idé om hur man får honom att komma till insikt. Jag tror, på fullaste allvar, att han saknar en del av den biten i livet. Vi har pratat om olika bokstavskombinationer eller ev någon "störning" som bordeline, aspergers osv.. Han har även tagit upp detta på öppenvården och ska ev få en utredning. 

Gjorde något "personlighetstest" på behandligsgruppen där resultaten var rätt talande. Ingen/lite självinsikt och svårt att tänka framåt, se konsekvenser av sitt handlande. 

Så.. Ja.. Jag vill bara hjälpa. Hjälpa honom att förstå men jag når inte fram.. 

Skulle mina barn börja hata mig vet jag inte vad jag skulle göra. Har skyddat dom från allt när det kommer till makens drickande. Kastade ut honom när han vari full ensam med min största. Kontaktade hans vänner och hans föräldrar när han varit full med båda. Så han skulle skämmas och få en tankeställare..