Min mamma är elak.

Hej! Min mamma är alltid elak mot mig. Hon utpressar mig och kallar mig för saker som bitch, hora, fitta och svär åt mig. Hon går igenom alla mina saker och läser min dagbok och hon har aldrig i mitt liv gett mig kläder eller någonting och säger att det är pappas ansvar eftersom att hon inte har råd vilket är en lögn eftersom att hon går och köper saker till sig själv. Jag gör all städningen hemma och jag måste ta hand om mina småsyskon. När jag går ut gymnasiet vill jag flytta utomlands men mamma säger att jag inte får det för jag måste stanna och ta hand om henne! Hon har varit elak mot mig i hela mitt liv. Så fort som jag har gjort eller sagt något som hon inte gillat har hon tagit mina saker eller pengar eller straffat mig kallat mig monster och missfoster. När jag var yngre brukade hon säga saker om och om igen tills jag trodde på dem. Hon gav mig ibland inte mat när jag var liten. Ibland kan hon bara komma in på nätterna och skrika vem har ätit upp mina bananer eller gjort slut på all saften?! När jag säger att det var jag så kan hon skrika och kalla mig saker och slänga ut alla mina kläder från garderoben och ta min mobil. Hon är alltid på gränsen till våldsam, hon kan putta mig och spotta på mig och sitta på mig och bända saker ur mina händer. Men hon misshandlar mig inte. Men hon misshandlar mig och mina två syskon psykiskt. Hon säger alltid att jag har fel och att jag är ett ett elakt monster. Det har gett mig otroligt dåligt självförtroende. Hon har slängt ut mig flera gånger och då har jag sovit i källaren. Jag vet inte vad jag ska göra, jag gråter mig till sömns varje kväll och jag får minnesluckor av vad hon egentligen gör mot mig, då blir det svårt att förklara för henne att hon gör fel. När jag inte ens minns. När jag och min bror var yngre brukade hon alltid få honom att slå mig när jag sade emot henne. Han fick allting av henne och jag var ett missfoster. Sedan blev det ombytta roller. Nu är det jag som är boven igen. Han slår mig. Men jag vet att han egentligen inte vill, han är min lillebror och jag älskar honom. jag förstår honom. jag vill bara skydda honom och våran lillasyster. Jag vill inte att dom ska bli lika förstörda som jag. jag får konstiga minnen av mamma ibland dom typ bara dyker upp, typ att hon nyper mig i armen så den blir blå eller river mig så jag blöder eller skriker på mig tills jag spyr och inte kan andas. jag är så rädd, vad ska jag göra? Jag vet inte om ja orkar leva längre? Vad är det för fel på mig? Jag är så rädd, ingen annan har det som mig!