Är det för dyrt för papporna att vara hemma?

Jag är 22årig kvinna med några år kvar tills barnaskapandet är igång. Men jag och min sambo är redan nu överens om att vi ska ta 50/50 lediga dagar och om det inte går ( nån av oss kanske studerar än) så ska den som jobbar spara och pensionsspara åt den ledige. Hur kan man göra på nåt annat sätt, eller ja för oss känns det självklart. Sedan kommer vi båda studerat på universitet och jag som kvinna har medvetet valt att leta mig till ett jobb med bra arbetstider, lagom arbetsbörda och helt okej lön för att inte fastna i nån "kvinnofälla" och kunna separera om jag vill nån gång utan att lida. Han kommer t.o.m. tjäna lite mer än mig men om jag inte får göra karriär hur ska jag då få upp lönen?

Är också systemutvecklare och har varit hemma minst ett år per barn (plus deltidsjobb därefter) så även min man. Jag tror att treveler sätter huvudet på spiken; det handlar i grund och botten om att pappan inte är så sugen kombinerat med att mamman är väldigt sugen och inte vill låta pappan slösa dagar. Runt detta hittar man då på diverse förklaringar om att man är oersättlig på jobbet eller inte har råd, detta lyckas man övertyga även sig själv om.

Jag vägrar tro att så många familjer har ekonomi nog till att låta mamman vara hemma men just där går gränsen, när pappa ska vara hemma har vi inte längre råd. Det handlar inte om nåt annat än prioriteringar.

Har man råd att inte vara hemma med sitt barn?

Jag tjänar mycket mer än min fru, med första barnet så var det nästan 17.000 mer i månaden före skatt (det är mindre skillnad nu, då jobbade hon deltid som vårdbiträde) , och jag ligger över max taket.

Vi delade 50/50. Vi såg till att dra ner på alla kostnader vi hade, såg över allting, planerade från början med att spara undan så mycket som möjligt så vi kunde kompensera inkomstbortfallet. Men självklart sved det ordentligt ekonomiskt ändå, svårt att minska fasta kostnader man har på boende och så.

Men det handlar om en begränsad period, i mitt fall var jag hemma i 8 månader, och vi resonerade helt enkelt som så att relationerna, både mellan mig och min fru, och mellan barnen, är värd mer än pengar.

Sen har visserligen inte alla kanske möjligheten, men man vet ju om att man planerar barn i de flesta fall, plus ett gäng månader under graviditeten där man kan försöka spara undan och rätta munnen efter matsäcken.

Trots att vi i princip tog ekonomiskt självmord, i alla fall med första barnet, så skulle jag inte byta en enda av mina föräldradagar mot pengar. Det är inte värt det.