Tävling: Ibland blir det inte som man tänkt sig. Vinn bok av Petra Krantz Lindgren

Jag lånade boken på biblioteket och läste den med stor behållning och skulle gärna vilja vinna den, eftersom jag tror att jag kommer att återkomma till den många gånger. Det som boken förmedlar är vikten av ärlig och respektfull kommunikation. Ofta, tror jag, att man som förälder förutsätter att barnen av sig själva vet och förstår hur mycket man älskar dem och hur väl man vill dem, men hur ska de veta det om man inte med konkreta ord och lyssnande förmedlar det till dem?

Jag hade den otroliga turen att vid 45 få vår lilla dotter (nu nästan fyra år). Hon är mycket viljestark, men också en känslig person. Jag skulle vilja vinna boken för att den kan hjälpa mig att bygga en bra och respektfull relation till min dotter, där jag kan skilja på mig själv och hennes person.

Naturligtvis finns det hur många berättelser som helst om hur det inte blivit som jag planerat. Ett tillfälle tänker jag särskilt på, där jag borde ha lyssnat på min dotter, men inte gjorde det. En annan flicka, vars mamma jag är god vän med sedan många år, ville komma och sova över själv hos oss. Jag berättade det för min dotter, men hon ville inte alls att flickan skulle sova över, detta trots att de träffas ibland och vid alla tidigare tillfällen har lekt bra ihop. Jag framhärdade och sade att det blir säkert roligt när X kommer. Men det tyckte inte min dotter alls visade det sig! Hon var så elak mot X den dagen, hon låste in sig på sitt rum själv för hon ville inte vara med, hon förstörde X pärlplatta, hon knuffade undan X när jag läste sagor för X (för vad skulle jag göra med stackars X när min dotter hade stängt in sig på rummet), hon skrek i högan sky när X skulle vara gåkompis när vi var ute. Kort sagt: hon visade på alla sätt att hon inte ville att X skulle sova över och att hon dessutom var arg på mig. Eftersom hon betedde sig illa mot X behövde jag förstås säga åt henne flera gånger, lyfta bort henne osv. Men samtidigt var allt detta mitt fel, eftersom jag inte hade brytt mig om att lyssna och ta hennes önskan att X inte skulle sova över på allvar. Jag tänkte att hon var för liten för att veta vad hon vill. Detta tillfälle har varit en läxa för mig och jag har bestämt mig för att ta min dotters önskningar på allvar mer, trots att hon ännu inte är fyra år. (Det kan dock nämnas att när min dotter och X tillbringade flera dagar tillsammans i somras på Xs lantställe så hade de hur roligt som helst...)