Farmor pratar bara bosniska med mitt barn!

Ok, ber om ursäkt om jag sårade dej.

Vi lever ständigt i ett kravsamhälle, vi ska leva upp till alla krav. Vi har ständigt en bekantskrapkrets som aldrig existerar, vi har våra flick/pojkvänner som inte heller existerar. Vi har en ekonomi som bygger på lån och är ett luftslott.

Jadu.

Min svärmor pratar bara grekiska med min son på 10 mån. Inget som stör mig, tvärtom så lär jag mig mer grekiska genom att lyssna på henne när hon leker med honom. Men jag vill att han lär sig och jag vill lära mig så det var kanske inte till någon hjälp.

Däremot så tycker jag att det är trist att hela familjen bara pratar grekiska med varann även när jag är med. Jag bara sitter där liksom. Om någon berättar nåt roligt och alla skrattar så måste jag vänta på att någon översätter, och det känns ganska dumt att skratta själv sen. Jag försöker säga till att jag också vill veta, eller höra. Men de glömmer av sig lika snabbt. De gör det inte för att såra mig, så jag är inte ledsen. Det är bara trist. 

Barn radar inte ord i grundformen efter varandra när de pratar, de böjer orden enligt de grammatikaliska reglerna. Ändå är det ingen som har suttit och tragglat "rita, ritar, ritade, har ritat" med dem. Språkets grammatik har kommit naturligt, samtidigt med att de lär sig alla ord.

Har du aldrig hört ett barn säga "jag springde" i stället för "jag sprang"? Ingen vuxen skulle någonsin säga "springde", så det handlar inte om att härma ord. Barnet vet att man sätter till -de på något man gjorde igår, och kan alltså tillämpa de grammatikaliska reglerna. Sen är det en annan sak att just ordet "springa" inte följer regeln. Har barnet ens hört ordet "grammatik"? Knappast.

En viktig del i att lära sig ett språk är ju att höra språket. Helst dagligen, och i alla möjliga sammanhang, och helst så tidigt som möjligt.

Om jag går till mitt barn så har en inte ens behövt älta ord, och har heller inte behövt påpeka att det är olika ord på olika språk. Det har han fattat själv. Små barns hjärnor är fantastiska på det där, och det är inte helt fel att det börjas redan då de är spädbarn.

Sårade? :D Don't flatter yourself!

Tycker att det låter som att du behöver skruva på korken alternativt gå och ta kvällsmedicinen och knoppa in. I morgon är det en ny dag, ta nya friska tag då! 

Och nu blev jag anonym, det har jag ingen avsikt att vara. Det där skrev jag! 

Det du inte har förstått är att språket kommer först och är kommunikation, att göra sej förstådd i första hand är det viktiga i mellanmänsklig kommunikation.

Språkregler kommer i andra hand, i efterhand kan regler för språket upprättas, detta är inte så viktigt i det direkta mötet mellan människor, sen kommer "juridiksvenskan", "byråkrativenskan", som försöker precisera ordens betydelse, allt detta är gummiregler och kan tänjas hur som helst.

Visar hur vi är beroende av omständigheterna och kan tolka allteftersom.

????????? Vet du vad grammatik betyder?

"Jag springa måndag." Jaha, sprang du förra måndagen eller kommer du att springa nästa måndag?

Grammatiken är inte helt oväsentlig när det gäller att göra sig förstådd.

Och för att återgå till ämnet: Eftersom det är SÅ mycket lättare för ett litet barn att ta till sig ett språk, inklusive dess grammatik, så är det bara dumt att skjuta på språkinlärningen till framtiden.

Alla mina tre barn lär sig finska, japanska och engelska vid sidan av svenskan för att det kommer berika deras liv i framtiden.

Kommer bli så mycket lättare för dem att kommunicera med deras släktingar, mina från Finland och sambons från Japan och Italien.

Varken jag eller sambon är jätte bra på italienska så vi skippar det (hans italienska mamma pratade japanska och svenska under hans uppväxt).

Jag är halvryss och halvitalienare (men ser "svensk" ut). Mamma och pappa är födda i Sverige men ingen av mina mor och far-föräldrar som dock bor här. När jag var liten envisades de att prata ryska och italienska med mig vilket gjorde mig tre språkig. Jag hade inga som helst problem utan istället hade jag lättare i framtiden att snappa upp engelskan och spanskan.
Däremot glömde jag snabbt av ryskan och italienskan då jag alltid hemma pratade svenska med mamma och pappa som är flytande i svenska. Hemma talar vi svenska.
Om nu ditt barn får samma upplevelse som mig, så lär hon inte lära sig bosniska sådär bra ändå. Kanske lite i den där ålder vid 3 år när man lär sig som bäst, men sedan kommer det vara svenska som gäller om det är så i din familj. De mötena med farmor (kanske uppemot ett par gånger i veckan) kommer inte skada, jag lovar :) utan istället kanske bara hjälpa henne senare i skolan då hon är van att det inte bara är svenskan som faktiskt existerar i världen :)