Bjuda till
Hon syftade på att ofta på hennes mottagning träffade hon par där mannen bekräftade kvinnan på alla de sätt hon ville bli bekräftad på, och han uppfyllde hennes behov. När det sen kom till att fylla hans behov var det hela tiden en massa krångel.
Hon menade att män kan lägga vad som helst åt sidan för att fylla sin kvinnas behov, medan kvinnor oftast måste ha "alla" sina behov fyllda innan de bekräftar mannens. På det sättet är män enklare varelser.
Hon menade att kvinnor måste skärpa sig och se mannens behov lika tydligt som mannen ser kvinnans behov. Om han under en längre tid fyller alla hennes behov men inte får sina egna fyllda kommer han tröttna, och då sluta uppfylla kvinnans behov då han inte ser någon mening med det. Hon menade också att i de flesta (naturligtvis inte alla) förhållanden där kvinnan kände att hennes behov inte fylls beror det oftast på att mannen tröttnat på att fylla dem eftersom han inte får lika behandling tillbaka.
Jag vet inte hur många referenser ni har på att hon har fel, men vi pratar om en kvinnlig psykolog med typ 30 års erfarenhet av parterapi.
Det var först när jag träffade min sambo, som jag lärde mig att jag inte behövde bjuda till, att jag hade min fulla rätt att säga nej.
Jag har haft tillräckligt många förhållande där mannen hade jublat till denna psykologs ord, men konstigt nog var det jag som lämnade de förhållandena och de förhållande förstörde min sexualitet.
Det var så illa så jag var bergis på att jag var asexuell, men jag hade blivit asexuell genom att göra exakt det som psykologen sa.
Så nu som en vuxen, mogen kvinna, 50+, så ställer jag aldrig upp på sex om jag inte själv vill. finns inte i min värld
Och tack vare, att min sambo inte resonerade som männen i psykologens värld, så har jag återfunnit min sexualitet och troligen har vi ett bättre sexliv än många andra i vår ålder (50+ och 60-).
Nu är det han som tar inititativet de allra flesta gångerna och nej, han surar inte om jag inte har lust.