Är 15 år och ensambarn - Fråga vad ni vill!

1. Jag är inte blyg eller efterhängsen. Jag klarar mig på min egen hand, skämtar, osv, men när jag var elva var jag mentalt 10 år mognare än min klass, så jag har svårt att hitta bästa vänner i min ålder. Jag är motsatsen till blyg, uttåtriktad, men ser saker på ett vuxnare, i ett större (eller ibland mindre) perspektiv än andra i min ålder. 2. Tråden ligger i Familjehem för att det är ju hemma man är ensambarn. I skolan är jag med andra, där anser jag mig vara ett barn utan syskon, men ensam är jag när jag är hemma.

Oj, ber om ursäkt för missuppfattningen av trådplaceringen... Jaja, spelar inte så stor roll ändå. Om ni ska ha ett barn så rekomenderar jag starkt ett djur som sälskap, jag har inte det och det är tråkigt och ensamt. Skäm inte bort barnet!!! Det är det viktigaste!! Även om ni har mer pengar att satsa på barnet när ni bara har ett barn, så skäm inte bort ungen! Lär h*n i tidig ålder om konflikter, så att h*n är redo för att ungar är taskiga mot varandra, något jag inte var. Jag var väldigt känslig från F-3, och i femman fick jag en depression så efter det så har jag ju förstått, men det tog ju alldelles för lång tid. Låt h*n träffa andra barn så att h*n inte blir osocial. Det är nog mina bästa tips.

Följer. Är själ ett patetiskt ensambarn ;)