Ni är EGOISTER!

Hej,

Det har gått 7 år sedan denna tråd var aktuell och jag förväntar mig inte att få några svar men provar ändå. Jag har letat efter just en diskussion som denna som problematiserar adoption. Jag förstår ditt resonemang och ingen kan ta ifrån dig dina känslor och erfarenheter. 

Adoption känns djupt problematiskt. Att kunna köpa barn, köpa ett människoliv? Med facit i hand så kan vi se att många adoptioner inte gått rätt till och att folk kunnat tjäna en hacka på att kidnappa och utnytta socioekonomiska situationer. Och det hela känns som en vit post-kolonialistisk struktur. Västerländska par som inte kan få barn väljer vänder sig till adoption och ser det som en lösning, ser sig själva som välgörare. 

Samtidigt så finns det en problematik med barnhem och att växa upp utan vare sig ekonomisk- och trygghet. För även om adoptivföräldrar oftast inte ser problematiken själva så vill dom ju inget hellre än att älska och ge barnet allt i sin makt. 

Min mamma var själv adopterad. Visserligen som svensk inom Sverige vilket innebar att hon inte slets ifrån sina rötter på samma vis, samma språk, kultur och traditioner. Men trots detta fanns alltid frågorna kvar, samt känslan av rotlöshet under hela hennes liv. Vem var hon? Vem var egentligen hennes riktiga mamma, och hur kunde livet sett ut om hon inte blivit bortadopterad? Naturligtivs får adoption på internationell nivå ännu fler konsekvenser. Detta är något som vi som inte är adopterade aldrig kommer att kunna förstå eller helt sätta oss in i hur mycket vi än försöker.