luciabarn skrev 2014-10-25 15:05:15 följande:
Det mest pinsamma jag någonsin har varit med om är en händelse som jag faktiskt aldrig har berättat för någon utomstående sen det hände... För jag skäms fortfarande snart 4 år senare :D but here it goes:
För snart 4 år sen föddes min dotter, mitt första barn. Jag var relativt ung, hade ingen som helst koll på förlossningar och vad som kan hända. Hur som helst så resulterade förlossningen i en sfinkterruptur, vilket för er som inte vet vad det är, innebär att underlivet spricker från slidan till ändtarmen, och i mitt fall så var ändtarmsmuskeln nästan helt av. Jag fick massvis med smärtstillande för smärtan, men snäll som min läkare var så fick jag även flytande laxeringsmedel att ta med hem, för att det inte skulle göra så ont att bajsa första tiden. Jag skulle ta det varje dag, så det gjorde jag, precis så mycket som läkaren hade sagt och så många ggr om dagen dem sagt.
Dagarna gick och jag hade så ont så jag inte kunde sitta, utan låg mest ner, när jag behövde gå på toaletten så tog det flera minuter för mig att ta mig upp. Jag kunde dock bara kissa, jag åt som vanligt men blec aldrig bajsnödig trots laxeringsmedlet, men jag fortsatte ta det. Tänkte inte så mycket på det, mer än att det var skönt att slippa bajsa eftersom jag var rädd för smärtan.
Efter ca en vecka eller mer, en väldigt sen kväll så ligger jag i sängen bredvid min sambo, min svärmor var i samma hus i ett annat sovrum, för att hjälpa oss med bebisen första tiden då jag hade så ont. När jag plötsligt känner mig bajsnödig, det kom från ingenstans, jag säger till min sambo att jag måste gå på toaletten NU, han måste hjälpa mig på en gång, han försöker väl så gott han kan hjälpa mig upp, men han vet inte att jag inte kan hålla mig, ändtarmsmuskeln var ju inte som vanligt och jag kunde inte hålla mig. Jag bajsade på mig i sängen... Inte bara lite, utan diarre, och avföring för hela veckan då jag inte bajsat alls. Sambon får panik, jag gråter, sängen är helt full av bajs. Och han ropar på sin mamma då han inte vet vad han ska göra och bebisen har vaknat.
Jag får hjälp till badrummet, låser in mig i över en timme, duschar. Medans dom tar bort sängkläderna och slänger dem i svarta sopsäckar, på madrassen är en stor fläck som dom försöker skrubba bort. Fönstrena står vidöppna för det luktade hemskt.
När jag kommer tillbaks så skäms jag så otroligt mycket så jag bara vill fly, vill springa därifrån och aldrig mer behöva se varken sambon eller svärmor igen. Dom har bäddat åt oss i ett annat sovrum där vi sover för natten.
Jag har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv varken före eller efter det här! Jag fick sambon och svärmor att lova och svära att aldrig någonsin nämna det här för varken mig eller någon annan igen, vilket dom aldrig gjort. Men jag kommer aldrig glömma den där kvällen, paniken, bajset och skammen.
Jag vill vinna för jag vill ta med min dotter som också var den som "orsakade" mitt livs mest pinsamma situation, på bio! Hon fyller som sagt 4 år i december, och hon har aldrig varit på bio innan. Hon skulle få biobiljetter i födelsedagspresent, men min sambo har precis blivit arbetlös och vi lever på mitt csn då jag är student. Så jag skulle bli jätteglad om jag vann och kunde få ta med henne på bio för första gången. :)
Det där är väl inget pinsamt?? Inte särskilt kul heller, men det är inget man skäms för.
Jag kissade ner syrrans soffa under ett epilepsianfall, inte skäms jag för det, däremot känner man sig väldigt utsatt och äcklig.
