Min pojkvän sedan 3 år är ett alkoholiserat ångestsvin. Ibland. Annars är han fin och underbar. Men ikväll, elak som få, kall och obarmhärtig. Slängde ut honom.
Jag är så nära att lämna nu, så nära. Han är inte värd mig som han beter sig. Men jag älskar hans fina sidor.
Fler som kämpar med detta? Hur gör man?
Jag har kämpat med det. Gav upp och skaffade ett bra liv istället. Mitt ex sitter i fängelse för andra gången och har varit på regab tre-fyra gånger. Är så glad att jag inte slösade bort en enda dag till av mitt liv på en självisk missbrukare.
Tack för att ni delar med er.
Jag ska börja i egen terapi, för att göra mig stark och se vad mina känslor står för, medlidande eller kärlek.
Nu ligger han här bredvid, han kom hit igår efter bråk.
Så svårt. Jag ger upp så mycket för honom hela tiden.
Han vill tex inte bo med mig, jag tycker det är viktigt.
Inte just nu, men någon gång.