svärföräldrar som vill va föräldrar?!?

Om inte deras sätt är direkt fel, mer än att det inte är som du hade gjort det, så ser jag nog inte heller problemet?

Min man var mycket med sina farföräldrar som liten, och jag kunde se vilken bra relation de hade även som vuxna. Och har tänkt på hur otroligt värdefullt det varit för honom. Och den relationen grundlades litet som du säger, de pensionerade farföräldrarna var mycket med barnen. Hämtade dem, passade dem o.s.v.

Om du/ni är litet mer proaktivt kanske ni även kan få litet mer lugn och ro? Om ni t.ex bestämmer att de hämtar barnen tidigare från förskolan en-två dagar i veckan och har barnen ett tag, så hinner ni kanske träna, handla eller liknande. Kanske även kan försöka bestämma i förväg, att "nästa lördag funderar vi på att rensa garaget och köra till tippen, kanske ni vill ta med barnen på någon aktivitet?", "vill ni kanske komma och äta här nästa helg, ni kan ju komma så ni hinner leka med barnen innan?" O.s.v. Ifall det är så att du backar undan och de känner ett behov av att ringa och fråga såpass ofta för att det inte ska gå för lång tid, om de redan i förväg vet att "då ses vi nästa gång" så kanske de inte ringer varje dag?