Få pengar av mannen under barnledighet

Exakt så gjorde vi. Den lön jag gick miste om, det är vad det kostade oss som familj att jag var hemma och tog hand om barnet. Den summan delade vi på, dvs pappan överförde hälften av mitt inkomstbortfall till mig. Dessutom betalade han hälften av hushållets utgifter. Sen kan man naturligtvis räkna in extra för utebliven pension, men så mycket krångel brydde vi oss inte om.

Vi har inte gemensam ekonomi av den orsaken att vi har väldigt olika löner och olika stor egendom som i sin tur kostar pengar att underhålla. Var och en av oss har alltså full frihet att använda sina egna pengar som den vill. Om någondera av oss en dag inte längre har råd att stå för hälften av hushållets utgifter, då får vi tänka om.

Om man är gifta och inte har äktenskapsförord, så är ju allt mitt ditt och tvärtom. I det fallet är det ju dumt att räkna pengar hit och dit, i slutändan ska allt ändå delas lika.

De som börjar leva tillsammans som väldigt unga har ofta ingenting med sig in i det gemensamma hemmet. Man påverkar varandras yrkeskarriärer (vilken ort, jobb med mycket eller lite resande osv) och bestämmer gemensamt om man ska investera sina pengar i konstverk, skog eller segelbåt. Då känns det väl också naturligt att ha gemensam ekonomi.

Om man däremot flyttar ihop mitt i livet, med väldigt olika ekonomiska utgångslägen, då är det inte självklart att ekonomin ska vara gemensam. Man fortsätter att leva som förr, bara under samma tak. Varför ska då den ena vinna på att bli sambo, medan den andra förlorar på det? För så blir det ju ifall den som har större inkomster ska betala en större del av de gemensamma utgifterna.

Notera att en strikt halvering av utgifterna fungerar bara då man har ungefär samma livsstil. Om den ena är van med oxfile och designmöbler, medan den andra äter havregrynsgröt och handlar begagnat, då är det bättre med ett system där vars och ens utgifter står i relation till inkomsterna.

Håller med här.

Jag har inte någon styvmamma, däremot har jag en bra relation till kvinnan som min pappa flyttade ihop med samtidigt som jag började skolan. Den kvinnan har alltid gjort sitt bästa för att jag skulle ha det bra, men någon kalla-det-vad-ni-vill-mamma har hon aldrig varit för mig.