Frugan är tråkig i sängen

Min man blev pga sjukdom impotent vid 39 års ålder. Han kan alltså inte genomföra penetrationssex, han får "inte upp den". Vårt samliv är av den anledningen lite annorlunda och min man hade en depression som räckte ett par år efter att han förlorat potensen. Inga piller, operationer eller mirakelkurer kan bota hans erektionsproblem. Han medicineras dessutom med låga doser östrogener för att förebygga återfall, vilket gör att hans sexlust också blivit minimal.
Vad är ditt råd? Ska jag överge honom för att han blivit en eunuck i sovrummet? Ska jag köpa dildos/strap-ons och tvinga honom att använda dom på mig istället  för att kompensera för hans bristande förmåga i sängen?

JAG har kvar min sexlust. Jag har också rättigheter, det är ju inte mitt fel att han inte längre får upp den. Varför ska jag lida? En älskare? Eller en ny man?

Vad tycker du?

Vill bara förtydliga att det kan vara tvärtom också. Inte alltid tjejen som inte vill, kan likväl vara killen. Har varit där, fruktansvärt frustrerande.

Dom som inte tycker att sex är viktigt är det väl inte synd om ett dugg?? Dom är ju lyckliga även utan sex.

Däremot att ha en partner som inte tycker det är viktigt med sex - det kan vara riktigt frustrerande. Problemet är ju dessutom att en ointresserad partner inte ens inser att det finns ett problem...

He he, så tänker inte jag. Det resonemanget håller jag inte med om. Man kan ju knappast sakna nåt som man inte önskar???   

Då kan jag väl säga att jag tycker jättesynd om alla som inte kör motorcykel eftersom det är det roligaste som finns näst efter sex då...  Vilka stackare...     Eller dom som tycker om att sticka kanske tycker synd om alla som inte stickar eftersom det är så kul..  

Vilket ofta innebär att kvinnan inte njuter. Vissa kvinnor klarar av att byta ställning ofta, andra några få ggr, och åter andra, som jag, inte alls. Jo, om det görs i början, innan jag börjar komma så att säga.
Det byggs upp mer och mer och när det har börjat göra det för mig så måste vi fortsätta så som vi gör eller så avbryts min orgasm och kommer inte igång igen. Detta är djupt frustrerande och irriterande vilket gör att sex inte alls gör mig glad och tillfreds, snarare tvärtom = jag kan lika gärna onanera.

Om det är en sån gång som jag inte kommer, ja då vill jag inte att det ens har börjat byggas upp en orgasm, för det är som sagt, O E R H Ö R T  frustrerande.

Alla kvinnor är inte som jag, men många är det och kanske är TS kvinna liknande som jag.

Hon svarade på detta med prestationssex, att enligt en person så ska sexet bestå av flera ställningar och många byten. Jag har lite svårt att se intimiteten och någon positiv upplevelse med detta.
Hade det varit den intima upplevelsen, då hade det räckt med ett stillsamt sex och båda får njutning eller hur?

Och du anser inte att man bör bejaka den kvinnliga inställningen när man har sex? Du vet, väga in bådas sidor? Ursäkta men inte konstigt att din fru inte finner njutning i sex när du inte verkar tycka att dessa sidor är viktiga. Om du vill ha någon som bara ser till kåthet kanske du och TS borde pippa varandra?

för mig försvinner det direkt.

Ja, exakt. Jag har väldigt låg sexlust och det krävs inte mycket för att den ska försvinna

Jag vet fler än jag. Men det är kanske inte alltid så att det kommer er män till kännedom. Om du visste hur många kvinnor som spelar med och även fejkar orgasm, speciellt yngre, för att det inte vågar annat.
Jag vet många, vi pratade inte om det då, men när vi har kommit förbi den tiden, så har vi pratat om det.

Ja visst är det kommunikation som gäller. Tyvärr verkar ju inte TS fru så sugen på att kommunicera. 

Sen kan man ju tycka att det är lite tråkigt att man ska sluta göra saker för varandra bara för att man blir bekväm i förhållandet. Ibland är det nog så, men jag tycker inte att det är något som man ska ha som en allmän uppfattning när det gäller sexlivet i ett längre perspektiv. 

Om TS vill fortsätta ha ett varierat sexliv som de haft förut och TS fru vill ha ett väldigt specifikt och begränsat (i brist på bättre ord) sexliv. Hur ska de förhålla sig till sina egna önskemål? 

Jag tycker bara du målar upp en så oproblematisk bild av något som många uppenbarligen verkar tycka är ett stort problem. Du menar att i många fall så är det sexliv man har i början på förhållandet, och det sexliv man lär sig förknippa och älska med den partner man valt att leva med, något som från den ena parten är en chimär. När den partnern sen blir bekväm i förhållandet (efter vaddå? 5-10 år?) så kommer den successivt (eller abrupt) att skala av det som den andra partnern gillade när det kommer till sex så att det i slutändan endast finns kvar det som tilltalar just han eller hon. Och det måste man bara acceptera om man är den som gillade sexlivet som det var?  

Oj, det är nog en väldigt vanlig fråga som man har sett i olika forum
I början älskade vi varje dag och nu är det en gång i veckan vad är det för fel

Det finns en vetenskaplig förklaring till detta

Under förälskelsefasen så är det mer hormoner i farten än vad det är annars, så allt är maxat, även sexlivet. Nu orkar jag inte googla på det. Men jag har läst otaliga artiklar om hur man fungerar och även att sexlivet är mer intensivt och mer utforskande än annars.

Vad är det med män och analsex... Sluta kolla porr och få detta att framstå som normalt. Vet ingen tjej som gillar det. Har provat själv- ingen hit. Vad är så fel med vanligt sex??