När blödning inte är missfall

Jag är inne på min fjärde graviditet.

Graviditet ett var att jag fick i v 6 liten rosa flytning i trosorna, gick över, i v 12 lade jag mig i soffan och det kändes som ett gummiband gick sönder i magen och det forsade blod, med klumpar, fick  veta den varit död sen v 9-10, sen var det som en liten förlossning, krystade ut fostret och det lät plask i toaletten.

Graviditet två blödde jag helt plötsligt blod i v 6, allt bra med embryot, åkte hem, blödde fram och tillbaka till v 9, allt från rosa, till brunt, flytningar och som blödningar. Fick världens smärta i v 12 och åkte in, allt var bra med babyn, fick en blodsamling i livmodern, blödde ur den och allt gick jättebra!

Graviditet tre fick jag rosa flytningar i v 8, gick snabbt över, i v 9 fick jag riktigt ont och kröp till toaletten, blödde ner hela toalettstolen och skrek av smärta, åkte in akut och allt var bra, sen fortsatte det med blödningar och smärta, som avtog med bruna flytningar och till slut vanliga flytningar i v 11, sen gick allt jättebra!

Inne på min fjärde graviditet, fick riktigt ont i v 6 och blödde ner mina byxor, åkte in, hittade ingen orsak vad var fel, hände igen i v 9, krampade, sammandragningar, mycket blod och slem, ingen vet vad som gör ont, upprepade sig en vecka efter, då fick jag veta det var en liten kant på moderkakan som blödde och jag hade en blodsamling i livmodern.
Blöder fortfarande rött till brunt och är i v 13. Blir garanterat sista barnet, orkar inte psykiskt eller fysiskt! Jag är sån som blöder och har smärtor när jag är gravid.

Det kan vara vad som helst, är min erfarenhet, håller tummarna, lycka till!

Det läkarna har sagt till mig är att det är goda tecken om man har kvar symtom, att det inte känns som livmodertappen är öppen, att det inte blir sammandragningar och kramper som bara ökar och så klart klumpar, sånt som är rester från navelsträng, hinnsäcken mm.