Mikael

Mikael är väl helt OK. Ett rejält gammalt bibliskt namn. Ärkeängeln med det flammande svärdet!

DOCK var Mikael i min erfarenhet överrepresenterat i White Trash-familjer på 60- och 70-talet. Jag vet inte varför det var så, för namnet är ju helt normalt. Men detta är ju ändå inget som påverkar barn som föds på 2010-talet, då helt andra namn är WT-namn och helt andra namn är vanliga namn.

Jag skulle kanske föredra stavningen Michael, då. Det ger namnet mer längd och stil och gör det mer internationellt gångbarn.

"döpa" är i och för sig en synonym till "namnge". Man kan alltså använda ordet "döpa" även om man inte ämnar gå igenom den kristna ceremonin. Man säger ju att man döper fartyg också! Så du har inte skrivit något fel. Jag fattar inte varför vissa ska tjata om detta..?

Som sagt: "döpa" kan BÅDE mena den kristna handlingen (där namngivningen är en del av det, men inte det viktigaste) OCH att namnge i största allmänhet.

Säger man "min son är döpt" så betyder det att han genomgått den kristna handlingen och blivit invigen i kristendomen, men säger man "min son är döpt till Karl" så behöver det IDAG inte betyda att han döpts i kyrkan. Förr sammanföll ju begreppen, eftersom så gott som alla barn döptes - och vid det tillfället tillkännagavs även namnet, som föräldrarna brukade hålla hemligt till dess.

Sedan finns det en rad andra användningar av ordet "döpa" också, t.ex. att genomgå ett elddop, vissa nollningsceremonier, ceremonin när en sjöman korsat ekvatorn för första gången o.s.v.. Dessa har inte heller något religiöst innehåll.

Fast det är ganska kortsynt att välja namn ENBART efter att man själv tycker att det är fint. Eftersom barnet - förhoppningsvis - kommer att ha ett långt liv framför sig, röra sig i olika miljöer och kanske olika länder, och träffa massor av andra människor än mor och far. Kanske ha karriärambitioner, eller vilja gifta sig in i någon fin gammal släkt... sådana saker. Då räcker det liksom inte att gamla mamma tyckte att Dolly var det finaste namn hon kände...

Överhuvudtaget tror jag att man ska vara försiktig med trender. Namn som går upp som en sol och ner som en pannkaka. I synnerhet nyimporterade sådana, typ efter någon filmstjärna eller sångare som är populär just då - men kommer att vara en töntig gammal gubbe för barnet och dess jämnåriga vänner om 15 år. Jag känner t.ex. en man, 45 år nu, som heter Elvis. Han har fått lida för det namnet i hela sitt liv!

Det betyder det inte alls. Namnet är en fråga: "Vem är lik Gud?"

www.behindthename.com/name/michael