• Anonym (Rädd)

    Så fruktansvärt rädd :(

    Hej,hoppas på lite bra råd från er som fött flera barn eller jobbar inom förlossningsvård.

    Jag fick för ganska precis ett år sen en liten dotter som är min stora kärlek och glädje i livet.

    Graviditeten var jobbig och jag var sjukskriven från v 12 och led av lågt blodtryck som gjorde att jag lätt svimmade.

    Jag såg fram emot förlossningen och visst förstod jag att det skulle göra ont,men oj om jag hade vetat exakt hur ont,jag vart igångsatt i vecka 37+5 med bard kateter och sen tog dom hål på hinnorna,jag behövde inget värkstimulerande dropp.

    '

    Mina första värkar kom kl 15 och det gick bra med lustgas till en början men till slut hade jag så fruktansvärt ont o bara skrek så jag fick epidural men den han aldrig verka för helt plöstligt var jag öppen tio centimeter och trycken och värkarna var det värsta jag varit med om,jag skrek och grät om vartannat . jag svimmade ca 10 ggr under krystnings skedet och det var hemskt! kl 18:39 så föddes vår fina lilla flicka och lyckan var total men jag var i chock över vad jag hade varit med om. Jag sa till min sambo att kvinnor som gör det här mer än en gång måste vara dumma i huvudet ;)

    Nu är det så att vi börjar fundera på ett till barn,jag är 31 och min kille 32 så vi vill inte vänta hur länge som helst, men jag är så rädd,inte för graviditeten utan för förlossningen,jag har aldrig känt mig så rädd och utsatt,hört kvinnor som känt sig urstarka för att dom klarat en förlossning men jag kände mig bara liten och rädd :(

    Jag tvekar på ett till barn just för att jag vill inte behöva gå igenom dessa smärtor,även om man får det finaste i världen.

    Finns det något man kan göra?

    Vilken av smärtlindring skulle ni rekomendera? Jag klarade värkarna ganska bra men just krystvärkarna kändes helt oöverkomliga.

    Vem ska man prata med om detta?

    hur ska jag tänka och göra för att våga??? vill så gärna ha fler barn med min älskade sambo <3

  • Svar på tråden Så fruktansvärt rädd :(
  • JazzKermit

    Usch vilken jobbig förlossning du vart med om! Vad säger mvc, kan du inte ta ett snack med dem först så att du vet vilka alternativ som finns? Håller med om aurorasamtal och kanske kontakta en duola!

  • Anonym (Rädd)
    JazzKermit skrev 2014-12-11 21:36:56 följande:

    Usch vilken jobbig förlossning du vart med om! Vad säger mvc, kan du inte ta ett snack med dem först så att du vet vilka alternativ som finns? Håller med om aurorasamtal och kanske kontakta en duola!


    Tack för era svar!

    Har pratat med mvc flera gånger och min bm där tycker det är tråkigt att jag haft det svårt och känner sånt trauma inför förlossningen men samtidigt så anser hon att det gör ont att föda barn och vill man ha barn så är det tyvärr den vägen man måste gå :( känner bara panik...
  • Anonym (Rädd)

    Kostar inte en doula väldigt mkt pengar att ha med under förlossningen?

  • Anonym (Rädd)

    Någon mer som har nåt bra tips på smärtlindring,kurser,böcker mm?

    Vad kan man ställa för krav på förlossningsvården?

  • Anonym (Ujghgf)

    Bestäm dig för att ta smärtlindring tidigare?

    Så det hinner verka effektivt..

  • Cox Orange
    Anonym (Rädd) skrev 2014-12-11 21:44:29 följande:
    Tack för era svar!

    Har pratat med mvc flera gånger och min bm där tycker det är tråkigt att jag haft det svårt och känner sånt trauma inför förlossningen men samtidigt så anser hon att det gör ont att föda barn och vill man ha barn så är det tyvärr den vägen man måste gå :( känner bara panik...
    Har själv en fruktansvärd förlossning i bagaget. 
    Ställ dig frågan hur du skulle hantera om nästa förlossning blev likadan?

    För mig är det inte något val. Det finns ingen rimlighet i att pina sig igenom sådan omänsklig obeskrivlig plåga. 

    Vore jag du skulle jag fixa ett snitt och gör det redan innan du blir gravid.
    Aurora kan du ju inte bli hjälpt av. De kan ju inte lova dig en bra förlossning. De lovade mig ett snittkontrakt, men det blev det ju inget av med när man väl var där.
  • JazzKermit

    Jag har aldrig hört talas om någon som svimmat flera gånger under förlossningen, det måste väl kvala in som en godkänd anledning för att bli beviljad ks? Jag fick tidig epidural efter erfarenheterna med min första förlossning och det var ju bra. Tyvärr lades den fel och det var mindre bra. Skulle jag mot förmodan bli gravid igen skulle jag jobba för att få ks.

  • mamaleona

    Beklagar att du upplevde det så hemskt, och förstår det gjorde ONT iom det snabba förloppet. Tyvärr - går det jättefort, är det svårare för bedövning att verka. Epiduralen brukar nog hjälpa men inte mot tryckkänslan. Spinal skulle ev vara ett alternativ, sätts gärna i ett skede man antar man föder inom ca 2h och hjälper även mot krystandet. Undvik helst igångsättning, allt som petas på blir ofta intensivare än det som får starta spontant, samt risken för felbjudning ökar. Förstås, ibland måste man sätta igång om det antas att bebis mår bättre att födas än att växa i livmodern, eller på moders indikation. Andra gången vet du ändå på ett annat sätt vad som komma skall, man är förberedd på ett annat sätt med andning osv. Din förlossning gick oerhört fort vilket man inte kan garantera att nästa inte gör. Om vattnet inte går av sig själv, kan man tänka sig att inte ta hål på dom före livmodermunnen nästan fullt öppen, då kankse du klarar sammandragningarna bättre. Ta en i gången o fokusera. Och gå gärna o tala om dina känslor med någon som tar sig an, jag vet inte hur systemet är uppbyggt i sverige men här i finland har vi sk rädslapoliklinik. Lycka till. Hälsn en bm

  • mamaleona

    Beklagar att du upplevde det så hemskt, och förstår det gjorde ONT iom det snabba förloppet. Tyvärr - går det jättefort, är det svårare för bedövning att verka. Epiduralen brukar nog hjälpa men inte mot tryckkänslan. Spinal skulle ev vara ett alternativ, sätts gärna i ett skede man antar man föder inom ca 2h och hjälper även mot krystandet. Undvik helst igångsättning, allt som petas på blir ofta intensivare än det som får starta spontant, samt risken för felbjudning ökar. Förstås, ibland måste man sätta igång om det antas att bebis mår bättre att födas än att växa i livmodern, eller på moders indikation. Andra gången vet du ändå på ett annat sätt vad som komma skall, man är förberedd på ett annat sätt med andning osv. Din förlossning gick oerhört fort vilket man inte kan garantera att nästa inte gör. Om vattnet inte går av sig själv, kan man tänka sig att inte ta hål på dom före livmodermunnen nästan fullt öppen, då kankse du klarar sammandragningarna bättre. Ta en i gången o fokusera. Och gå gärna o tala om dina känslor med någon som tar sig an, jag vet inte hur systemet är uppbyggt i sverige men här i finland har vi sk rädslapoliklinik. Lycka till. Hälsn en bm

  • Anonym (Anna)

    Jag kände precis som du efter mitt första barn. Aldrig aldrig mer. Så när jag 12 år senare blev oplanerat gravid greps jag av panik. Jag var så rädd att jag inte visste vart jag skulle ta vägen och ville bara bli av med barnet. Förklarade min rädsla för barnmorskan på mvc som tog mig på allvar och det slutade med samtal hos aurorabarnmorska. Jag fick ganska snabbt planerat snitt godkänt (kanske för att jag överhuvudtaget inte kunde prata om att föda vaginalt utan att fullkomligt bryta samman?) Men vartefter tiden gick så gjorde dom där samtalen underverk, jag ville föda vanligt ändå och ändrade mig till planerad igångsättning. Jag växte otroligt av samtalen och det slutade med en spontan vaginal förlossning. En förlossning där jag kände att jag hade kontroll, jag kunde hantera smärtan och jag kände mig starkast i världen efteråt. Grym känsla! Så jag vill verkligen slå ett slag för aurorasamtal. Det är fruktansvärt att vara så där rädd men det finns hjälp att få.

  • Anonym (Rädd)
    mamaleona skrev 2014-12-13 17:03:08 följande:

    Beklagar att du upplevde det så hemskt, och förstår det gjorde ONT iom det snabba förloppet. Tyvärr - går det jättefort, är det svårare för bedövning att verka. Epiduralen brukar nog hjälpa men inte mot tryckkänslan. Spinal skulle ev vara ett alternativ, sätts gärna i ett skede man antar man föder inom ca 2h och hjälper även mot krystandet. Undvik helst igångsättning, allt som petas på blir ofta intensivare än det som får starta spontant, samt risken för felbjudning ökar. Förstås, ibland måste man sätta igång om det antas att bebis mår bättre att födas än att växa i livmodern, eller på moders indikation. Andra gången vet du ändå på ett annat sätt vad som komma skall, man är förberedd på ett annat sätt med andning osv. Din förlossning gick oerhört fort vilket man inte kan garantera att nästa inte gör. Om vattnet inte går av sig själv, kan man tänka sig att inte ta hål på dom före livmodermunnen nästan fullt öppen, då kankse du klarar sammandragningarna bättre. Ta en i gången o fokusera. Och gå gärna o tala om dina känslor med någon som tar sig an, jag vet inte hur systemet är uppbyggt i sverige men här i finland har vi sk rädslapoliklinik. Lycka till. Hälsn en bm


    Tack för ditt fina långa svar!

    Jag förstår att man inte kan få en smärtfri förlossning men min dröm vore att få en revanch där jag kan känna hur stark jag är efteråt men just nu känns det långt borta ;) hur menar du att sammandragningarna skulle bli mildare om dom inte tagit hål på hinnerna? Har hört att förlossningsvården i Finland är mkt bättre en Sverige,läste att i Finland använder men mer smärtlindring men det föds ändå mer friska dvs icke förlossnings skadade barn,så hatten av för Finland o hoppas Sverige tar efter ;)
  • Anonym (Rädd)
    Cox Orange skrev 2014-12-12 10:42:48 följande:

    Har själv en fruktansvärd förlossning i bagaget. 

    Ställ dig frågan hur du skulle hantera om nästa förlossning blev likadan?

    För mig är det inte något val. Det finns ingen rimlighet i att pina sig igenom sådan omänsklig obeskrivlig plåga. 

    Vore jag du skulle jag fixa ett snitt och gör det redan innan du blir gravid.

    Aurora kan du ju inte bli hjälpt av. De kan ju inte lova dig en bra förlossning. De lovade mig ett snittkontrakt, men det blev det ju inget av med när man väl var där.


    Va tråkig att höra att du haft en hemsk förlossning du med. Jag funderar mkt kring snitt och har läst mkt men tycker inte om lite av den statistik jag sett när det gäller att knyta an till barnet,amning mm.

    Känns som att man på nåt sätt fuskar om man tar den "enkla" vägen dvs kejsarsnitt :/
  • Cox Orange
    Anonym (Rädd) skrev 2014-12-13 22:13:47 följande:
    Va tråkig att höra att du haft en hemsk förlossning du med. Jag funderar mkt kring snitt och har läst mkt men tycker inte om lite av den statistik jag sett när det gäller att knyta an till barnet,amning mm.

    Känns som att man på nåt sätt fuskar om man tar den "enkla" vägen dvs kejsarsnitt :/
    Det som har störts betydelse för problem med anknytning är en traumatisk förlossning. Oavsett om det är vf eller ks.

    En stor bukoperation ÄR INTE någon lättare väg. De här sakerna får du höra eftersom ett snitt är 15 000 kronor dyrare. Så är det.
    Om du innerst inne vill föda vaginalt, så gör det. Jag antar att du inte råkat ut för några förlossningsskador, då är valet enklare.

    Men att ge några garantier, det går inte.
    Du måste helt enkelt fråga dig själv hur du skulle hantera en svår förlossning igen. 
    Det kan du inte lägga på vården, då kan det bara bli katastrof.
Svar på tråden Så fruktansvärt rädd :(