Inlägg från: Anonym (jaru) |Visa alla inlägg
  • Anonym (jaru)

    hur hade ni reagerat?

    Ja, du är faktiskt lite omogen. Bonus har samma rätt som vem som helst att själv få bestämma vad hon ska hålla privat. Och du har ingenting att göra med det som hon inte vill dela med sig till dig.

    Och varför skulle du bli sur över det? Hon har ju inte gjort dig någonting. Varför inte vara trevlig som förut liksom?

  • Anonym (jaru)
    Anonym (Eva) skrev 2014-12-18 23:03:17 följande:

    Det är en svår situation och jag förstår din känsla. Hur länge har ni levt tillsammans och hur gammalt är bonusbarnet? Jag har själv två bonusbarn som har hunnit komma upp i tonåren och när det gäller det ena bonusbarnet så är det jobbigare än med det andra. Jag är inte med i alla samtal och när det gäller henne så har min sambo alltid samtal med stängd dörr. Han berättar för mig vad de har pratat om men jag är inte med. Jag kan förstå om de behöver och ska ha samtal ensamma för jag är inte hennes mamma. Jag känner mig givetvis utanför men det kan jag hantera så länge som min sambo delger mig vad det handlar om. Det som jag däremot ser är att hon är den av barnen som har minst respekt för mig när det gäller annat och jag tror att det kan ha ett samband. Samtidigt så vill jag inte ta deras pappa och dotter tid från dem för jag förstår att pappa fyller en roll och att hon vill anförtro sig till honom med sånt som hon inte vill göra med mig. Men följden blir, precis som jag förstår att den är för dig, att jag stänger av och också bara är trevlig men inte något mer. Det är helt annorlunda med det andra bonusbarnet där jag alltid är med i stort sett...

    Jag tycker inte att du är omogen men det är en svår situation. 

    Vad tycker din man om du pratar med honom? Vilken typ av samtal är det som du inte får vara med på? Delger han dig det? 


    Men kan det inte helt enkelt vara så att relationerna till de två bonusbarnen alltid sett olika ut. Och att det ena barnet aldrig känt sig lika nära dig (eller bara har en annan personlighet) och därför inte vill ha dig lika nära just nu?
  • Anonym (jaru)
    Anonym (Eva) skrev 2014-12-18 23:05:12 följande:

    Förstår hur du tänker men i det gemensamma hemmet måste båda vuxna ha bestämmanderätt och vara överens om hur det ska fungera. Annars fungerar det inte alls. Så tänker jag...


    Det enda man har rätt att bestämma över själv är sin egen kropp. Allt annat måste förhandlas och kompromissas fram med andra. Det gäller vuxna såväl som barn.
  • Anonym (jaru)
    Nenne666 skrev 2014-12-19 02:47:52 följande:

    Det vuxna vårdnadshavare bestämmer Dock.


    Bestämmer vad? Har aldrig hört att föräldrar skulle ha särskilt mycket bestämmanderätt över sina barn, förutom den rätten som de tar på sig utan att fråga om lov först.
  • Anonym (jaru)
    Nenne666 skrev 2014-12-19 02:57:56 följande:

    Vara med? I ett hushåll anpassar man sig enligt vad dom vuxna bestämt och dom/barnen ska anpassa sig efter det. Det är inte svårt att lära då hela samhället är uppbyggt utifrån samma koncept. Det är det som är uppfostran.


    Det finns många olika tankar och skolor gällande uppfostran.

    Tänka sig att jag tror att barn egentligen inte ens behöver någon uppfostran för att bli bra människor som vuxna.
  • Anonym (jaru)
    Anonym (Vilsen i tänket) skrev 2014-12-18 23:00:10 följande:

    Ja men jag känner att får man inte vara med och då tänker jag på vardags grejer inga stora beslut då har jag ingen lust att räknas med när bonus själv har lust. Ex hoppa in om pappa inte kan.

    Känns väldigt utnyttjande. Är det den nivån barnet vill ha så är det väll så.


    Det smarta vore om du bröt upp dina känslor så att lättare har koll på vilken känsla som hör med vilken händelse.

    Har du funderat någonting kring bonusen och vilka potentiella motiv hon kan ha för att få ha pappa för sig genom att utesluta dig?

    Vad är den första tanken? Vilka möjliga förklaringar dyker upp i din skalle om du gräver lite djupare?
  • Anonym (jaru)
    Anonym (Vilsen i tänket) skrev 2014-12-19 13:55:28 följande:

    Så vissa av er menar att om jag träffar en Karl så är barnbiten min sak. Jag pratar o bestämmer med barnen. Barnen behöver inte prata när min nya är med. Allt är i mellan mig och barnen.

    Han har ej rätt att bestämma, säga ifrån o ställa krav.

    Sen måste han ställa upp på vad vi kommit fram till?

    Låter ju helt förjävligt.

    Snacka om att utnyttja en person.

    Jäkla bortskämda ungar det blir som får lov att utesluta o styra över vuxen nr 2 i hemmet.

    Sjukt tänkande.


    Men jag förstår inte riktigt. Ett barn kan ju aldrig styra eller bestämma över en vuxen som inte tillåter det. Och föräldern bör ju också uppfostra sina barn till att inte ens försöka. Eller att inte frysa ut eller mobba någon. Och den vuxne gör ju som denne vill.

    Kan du ge några konkreta exempel på vad som känns galet? Fattar nog inte annars.
  • Anonym (jaru)
    Anonym (Vilsen i tänket) skrev 2014-12-19 13:55:28 följande:

    Så vissa av er menar att om jag träffar en Karl så är barnbiten min sak. Jag pratar o bestämmer med barnen. Barnen behöver inte prata när min nya är med. Allt är i mellan mig och barnen.

    Han har ej rätt att bestämma, säga ifrån o ställa krav.

    Sen måste han ställa upp på vad vi kommit fram till?

    Låter ju helt förjävligt.

    Snacka om att utnyttja en person.

    Jäkla bortskämda ungar det blir som får lov att utesluta o styra över vuxen nr 2 i hemmet.

    Sjukt tänkande.


    Känner du att du bestämmer över dig själv?
  • Anonym (jaru)
    Påven Johanna skrev 2014-12-26 13:08:52 följande:

    Vad handlade det här om?

    "Häromdagen så sa jag ifrån bonus gjorde värre jag sa inget. Jag sa sen till min man att ska bonus göra sådär då följer jag inte med.

    Min man sa till bonus (jag svimmade nästan) bonus tjurar och svarar inte.

    Min man frågar bonus om hen har hört vad min man har sagt och bonus blänger och säger tjurigt ja. Kollar sen på mig."


    Ren rappakalja. Ts, har du det svårt med språket?

    Antingen skriver du rakt ut vad som händer. Eller så berättar du vad konflikten handlar om. Annars kan ju ingen förstå vad som händer hos er ens. Skärpning.
  • Anonym (jaru)
    Anonym (Vilse i tänket) skrev 2014-12-31 10:45:49 följande:

    Jag behöver inte skriva mer exempel.

    Jag har förklarat gång på gång att bonus är kung hos mamman o pappan o att hen behandlar omgivningen respektlös när omgivning inte tycker som hen.

    Jag behöver inte gå in på detaljer så att biomamman eventuellt kanske kan läsa detta o att det blir väsen för det.

    Jag har gått på min linje där jag inte gör mer än vad jag vill. Inget krav.

    Sen bemöter jag bonus med tystnad om denne bemöter mig med det.

    Just nu har detta lett till förbättring. Konstigt nog.


    Varför är tillsammans med en man som inte klarar av att ta hand om och uppfostra sitt barn??

    Barnet har hamnat mitt i mellan föräldrarnas konflikt och kan inte göra något för att lösa den. Den enda som har makt att förändra något är din man. Sparka på den som förtjänar det hörru.
  • Anonym (jaru)

    Men varför vill bonusbarnet nu plötsligt inte längre ha någon relation med dig?

Svar på tråden hur hade ni reagerat?