Första barnet september 2015

Blomblad, strunta i de där neggosarna och gör som du vill. Om du vill använda barnrummet och tycker att det funkar kommer du ju att göra det, och gör du det inte skadar det ju inte att ha det klart tills bebisen är redo att sova i eget rum på nätterna.

Pga givmilda släktingar och bekanta har vi vagga, spjälsäng, babynest, bärsjal och bärsele och jag vet inte vad av det jag kommer att använda - vi har också kombinerat kontor, bebisrum och gästrum med extrasäng där en av oss skulle kunna samsova med bebisen. Vi kommer allihop att hitta våra egna sätt att ta hand om våra bebisar, oavsett vad som har funkat bäst för andra före oss. Det ger sig.

Du kan föranmäla din man för 10-dagar före barnets födsel (ta alternativet utan bank-id), men jag tror att faderskapet måste vara godkänt för att man ska kunna ansöka om föräldrapenning på riktigt, och det kan det inte bli förrän barnet är fött. Eller nåt. Lite meckigt.

Jag har haft jättesvårt att förstå mig själv (och därmed att få honom att förstå). Oftast känner jag mig ganska som vanligt, rent psykiskt, men jag har märkt att marginalerna är mycket tunnare, liksom. Särskilt med min sambo. Saker som hade gjort mig irriterad i vanliga fall men som jag hade kunnat se rationellt på och skaka av mig rätt snabbt, kanske efter ett odramatiskt litet samtal med sambon, har nu under graviditeten kunnat utlösa raserianfall, gråt, kriser, hela kvällar av ilska. Det hjälper inte att jag ser att jag beter mig knäppt, jag är arg/ledsen ändå. Det här händer ju kanske 1 gång/månad eller nåt, men ändå mycket oftare än innan. Brevform låter som en bra grej, kanske något att testa. Hoppas psyket blir som vanligt igen snart och att inte amningshormonerna är ännu värre...

Jag har bf 11/9 och har tänkt jobba augusti ut. Är doktorand och kan styra lite över var och när jag jobbar, men det börjar kännas tungt ändå. Blir så trött av så lite nu för tiden. För att komma till kontoret behöver jag promenera uppför en lång backe, och det går så sjukt segt så jag är slutkörd innan jag ens har satt mig vid datorn :) Samtidigt skulle jag nog bli tokig om jag tog ledigt redan nu.

Välkommen!

Har inte fått bristningar än, men är beredd på att de dyker upp när som helst. Känner mig helt sprickfärdig. I början av graviditeten la jag mycket tid på att smörja överkroppen med olika oljor för att förebygga. En dag såg min sambo det och frågade varför jag smörjde in mig. För att inte få bristningar, sa jag. Han frågade då varför jag ville undvika bristningar, och jag sa att bristningar anses göra kroppen lite mindre skönhetsidealaktig liksom. Då sa han med uppriktig förvåning (och det här är en karl som på gott och ont är helt oförmögen till vita lögner och artiga komplimanger) att det lät konstigt för det borde ju anses coolt att det syns att man har varit gravid. Typ som ett ärr efter att ha överlevt en hajattack, nåt man stoltserar med. Det kändes så bra att höra, och han hade så rätt! Slutade smörja och hoppas nu nästan på lite ränder som jag kan visa upp framöver.

Jag! Kollar procenten minst en gång om dagen! Känns som när man var liten och räknade ner till julafton och december hade typ 500 dagar.

Jag har börjat få små mensvärkskänningar då och då. Det jag har hört är att man kanske ska ringa bm/förlossning om de börjar komma regelbundet och tätt.

Känner också mer och mer av bebisen långt nere i bäckenet. Det känns tungt när jag går, som om tyngden frestar på mina vävnader. Just nu ligger den och rotar runt i bäckenbotten så hårdhänt så jag är rädd att den ska riva sönder något, typ fosterhinnan. Den trycker mot slidan, inifrån. gör lite ont.

Förresten. Skriver ni förlossningsbrev? I så fall, vad tar ni med där? Jag har börjat skriva lite, men är osäker på vad som är självklarheter och vad man behöver skriva.

Åh vad jag gillar att komma hem till massor av nya inlägg i den här tråden :)

Finemang, jag känner igen det där med att magen börjar kännas lite som den gjorde i början, att det molar i livmodern och drar i ligamenten och så. Är rätt taggad på förlossning, så det känns roligt att det börjar kännas som om det närmar sig lite.

Har skrivit lite förlossningsbrev nu. För mig är det viktigt att vara aktivt delaktig (kontrollfreak!), så jag skrev att jag vill ha info hela tiden om vad som händer, att jag inte vill föda liggande och helst inte vill ha annan smärtlindring än lustgas och typ massage och varmt vatten - men att jag framför allt inte vill gå sönder så om bm vet bättre sätt än mina förslag att undvika det litar jag helt på hennes kunnande. Typ.

Vi ska på guidad visning av "vårt" bb nästa veckan (BB Sophia som Gudrun Abascal startade), så förhoppningsvis får vi veta mer då om vad man behöver och inte behöver ta med sig. De låter förstföderskor stanna två nätter på patienthotell, och det känns tryggt tycker jag. Jag är lite nervös för det där med att komma hem med bebisen.

Ahh, nu sitter jag på jobbet och lägger jag benen i kors får jag ont i ryggen efter en stund + att bebisen tycker att det blir obekvämt och lever om som bara den, men lägger jag inte benen i kors känns det typ som om magen ska falla ner mellan låren på mig och krossa bäckenet på vägen. Visste inte att det kunde vara så jobbigt att sitta på en kontorsstol.
Behövde bara skriva av mig lite :)