Första barnet september 2015

Bärsele funkar inte riktigt. Han blir mest arg när jag försöker.

Det här med att det är svårt att ta sig för saker tror jag för mig handlar mest om att komma över att allt tar tid och aldrig blir som man tänker. Accepterar man bara det är det ju lugnt. Nu funkar det rätt bra så länge han sover i vagnen, men när han inte sover accepterar han bara att ligga/sitta för sig själv väldigt korta stunder, sen blir det gnäll. Igår var en supermysig dag, han hade ett par långa sovpass då jag hann duscha, sortera ur en garderob, jobba lite, laga mat, etc, och mellan sovpassen (utöver amning och bajsning) var han pigg och glad och låg gärna på golvet och "pratade" en stund. Idag hade han en läkartid i förmiddags, och då går liksom allt ur led: förmiddagsluren blir avbruten, han blir stressad av att bli undersökt, vill ammas igen för att lugna ner sig, behöver bajsa men kan inte riktigt pga stressad, får ont i magen, blir arg, blir övertrött, etc etc. Har just fått honom att somna för första gången idag. En sån här dag funkar det inte riktigt att hitta på en massa aktiviteter, och då får det väl vara så.

Han växer så det knakar i alla fall - 3 cm och nästan ett kg den första månaden.

Så fint! Jag beställde ett graverat armband från etsy med vår sons andranamn, som har en speciell innebörd för oss båda.

Tror det är någon fas nu med extremt närhetsbehov. Han sover bara lugnt och längre stunder på mig eller tätt tätt intill mig. Har försökt få honom att somna i vagnen och nestet men det är bara skrik och panik - tills jag tar upp honom. Tidigare har han ju sovit själv utan problem. Någon som känner igen?

Han är snart 5 veckor. Täta matningar känner jag också igen! Eller behov av att snutta verkar det som. Liggammar i soffan nu, eller han slumrar med min bröstvårta i munnen och blir ledsen om jag flyttar på mig. Har legat här i 1 1/2 timme... Hoppas han vaknar snart och går med på att ligga på köksgolvet medan jag äter.

Napp funkar ibland, men bara om sambon erbjuder. Är det jag verkar han liksom veta att det finns något bättre och blir bara arg. Sjal går han med på ibland, men mest som transportsätt utomhus liksom. Att åka omkring i den hemma gillar han inte alls.
Jaja, det lär ju inte alltid vara så här. Och jag har ändå lyckats både äta och duscha idag :)

Har hittills badat honom en gång i veckan (plus avtorkning varje dag förstås) och det har varit lite blandade reaktioner. Han är inte övertygad. Bastu däremot tror jag han skulle gilla! Hans favoritplats i lägenheten är badrummet, som är lite varmare eftersom det har golvvärme - särskilt när tvättmaskin/torktumlare är igång eller någon duschar så det är extra varmt. Har ju inte egen tillgång till bastu, men kanske så småningom i samband med babysim...?

Nej, det är inte bara du. Har inget kontaktnät där jag bor liksom, och har ringt mina föräldrar i panik två förmiddagar på raken nu. Undrar ibland hur jag ska klara det här - att amma hela tiden, inte få sova, knappt få äta eller ta hand om hygien/utseende, etc - i flera månader. Jag älskar min bebis, men föräldraledigheten känns bara jobbig just nu.

Pappan jobbar heltid. Nu den senaste veckan har han behövt jobba över en del så jag har varit ensam 12 timmar i stöten, vilketblev jobbigt då Tjalve har varit så extremt närhetstörstande. Å andra sidan är han ledig idag i utbyte mot all övertid, så jag har varit hos frisören! Helt galet skönt. Dessutom upptäckte vi idag att även om Tjalve fortfarande inte vill sova själv går han med på att sova i sin pappas famn också - en lättnad att det inte är bara jag som gäller. Han vill och försöker verkligen, men det är svårt då Tjalve ofta verkar föredra mig, pga försprång i och med amningen antar jag.

Kan du ändå få lite avlastning av din kille, typ att han underhåller Lovis någon timme så du kan ta en tupplur?

På ämnet amningskonstigheter: min amning har funkat bra, han går upp i vikt, etc. Men ibland beter han sig så konstigt. Han ammar en stund och allt är frid och fröjd och så plötsligt börjar han typ "slåss" mot tutten. Släpper den, tar den igen, gör vilda grimaser, fäktar med armar och ben och börjar gråta. Det är inte så att det kommer för mkt, för det droppar inte när han släpper, och de gånger jag lyckas få honom att lugna ner sig och ta tag igen brukar han lyckas få ut mer mjölk, så det är nog inte för lite heller. Men han gör så här nästan varje gång. Lyfter jag bort honom från bröstet blir han ursinnig och hackar vilt efter bröstvårtor på mina axlar. Teorier?

Eller hur! Jag kallar det alligator-mode för att han liksom biter tag i bröstet med sina små gommar och försöker göra någon sorts dödsrullning. Ser INTE fram emot att han får tänder.

Åh, då fick vi ju något sorts svar :) Jag har testat allt: rapa, spola lilla näsan med koksaltlösning, byta bröst, hålla honom upprätt (i en ställning han brukar gilla att bajsa/fisa i) och vissa av dem hjälper ibland men i så fall bara tillfälligt. Då vet jag att jag antagligen inte gör något fel i alla fall!